Skip to main content

Full text of "Korsbaneret; Kristlig Kalendar"

See other formats


v, f// 



—I— 

In hoc sigino vinces. 

KRISTLIG KALENDER 

FOU 

I88O- 

UTGIFVEN AF 
p. p. OCH p. jk. jS. 

"I vår Guds namn rese vi haneret iipp.^ 

FORSTÅ ÅKG-ÅnNrOEONr. 

MED SEX PLANCHER. 

CHICAGO. 
Enandkr & Bohmans p5rlao. 



Entered, according to Act of Congress, in the year 1879, by 
ENANDER & BOHMAN, 
in the Office of the Librarian of Congress, at Washington, D. C. 



Blomgren Bros. & Co. Electrotypers, Chicago. 



INNEHÅLL. 

Sid. 

Bibelkalender for 1880 5. 

1^ "I detta tecken du segra skall" 27. 

<S Korsbaneret 29. 

A J ulen : 36. 

Himmelen pa jorden, Julbetraktelse 39. 

r Jul q vallen 42. 

^ »5 Prof. L. P. Esbjorn, med portratt 45. 

k Rådsforsamlingen 46. 

J, "Af barns och spcnabarns mun hafver du fullkomnat 

S J lofvet" 57. 

^^Svanska evangeliska lutherska forsamlingen iAndover 

och dess historia, med fyra planener 60. 

^ ^Barnhemmet i Mariedahl, Kans., med planch 120. 

Predikan på 19 :de Sonclagen efter Trinitatis, hållen af 

|» > J. Svensson 122, 

m Jul gran en 154. 

^ Hemtankar 158. 

A Anmarkningar 159. 



Kl 
ri 

in 

Ti 



4 



0 
00 
00 

H 



PS 
S 

cg 



c5 



3-1 



4 
11 



1819 



25 
s 1 



ti 
pfi 

fe 



9 10 
15 1617 

22 



29 

7 

14 
21 

28 



25 26 



2 
9 
16 



23 24 
30 31 



6 
13 
20 




23 



29 30 



9 10 



21 



24 25 26 27 28 



910 
1617 



23 24 25 26 27 



25 



7 

14 15 



22 



27 2 3 29 30 



^1 



7 

1415 



1819 20 



31 



18 19 



23 



22 



29 30 31 



12 13 
19 20 



27 28 29 30 



24 



23 24 



6 

1314 
21 



26 27 28 29 



16 1718 19 



25 



7 

1415 
21 



20 



0 
00 
00 

H 



'Irs 

Si .5 

ir 



ps < 
1-5 



.B f- 

a 1 



1819 20 
25 26 27 



15 16 17 
22 23 24 25 
29 30 



21 

[ 28 29 



6 



i 121314 
19 20 21 



26 27 



10 11 

18 



31 



28 



12 13 

20 

24 25 26 27 
31 



7 

1415 



22 23 



6 

{ 12,131415 

22 



19 20 21 

26 27 28 



7 

1415 
21^2 

28 



23 24 
29 30 31 



15 



22 23 24 
29 30 



5 
12 

19 20 



20 



24 25 



29 30 31 



3 
10 
17 



13 14 
21 

z7 



4 
11 

18 
25 



15 



2 : 
9 
16 



22 23 
29 30 



12 13 



19 



2a 



26 27 



*4 
11 
18 



24 25 



BIBEL-KALENDER 

FOR 

I88O. 



JANUAKI - 31 DAGAR. 

1 Th. Si, jag ar med dig, elivart du far, och skall icke 6f- 

vergifva dig, till dess jag gor allt det jag dig sagt 
hafver. 1 Mos. 28 : 15. 

2 F. Si, jag ar nar eder alla dagar intill veiklens anda. 

Matth. 28 : 20. 

3 L. Frukta dig intet, du klena hjord, ty eder Faders 

goda vilja ar så, att Han vill gifva eder riket. 
Lue. 12: 33. 

4 S. Jesu Christi, Guds Sons, blod renar oss af alla syn- 

der. 1 Joh. 1:7. 

5 M. Deras hjerta, som Herren soka, glitdje sig. Ps. 

105 : 8. 

6 T. Tanken uppå hans underliga verk, som Han gjort 

hafver, uppå hans under och uppå hans ord. Ps. 
105 : 5. 

7 O. Herre, tank på mig efter den nåd, som du ditt folk 

lofvat hafver. Bevisa oss din hjelp. Ps. 106: 4. 

8 Th. Fadren iilskar Sonen, oeh allt hafver Han gifvit 

Honom i hamler. Joh. 3: 35. 

9 F. Hvilken som tror Sonen, han hafver evinnerligt 

lif, men den som icke tror Sonen, han skall icke 
fi se Hivet, utan Guds vrede blifver ofver ho- 
nom. Joh. 8 : 8f). 

10 L. Såsom Fadren nppvacker de doda oeh gor dem 
lefvande, så gor ock Sonen lefvande hvem lian 
vill. .loh. 5: 21. 

11S. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke 
Padren, som Honom sfindt hafver. Joh. 5: 23. 



12 M. Såsom I nu annammat hafven Herren Jesus Chri- 

stus, så vandren i Hononi. Gol. 2: 6. 

1 3 T. Det ar ett fast ord och i all måtto vill vardt, att man 

det annammar, att Christus Jesus ar kommen i 
verlden till att fralsa syndare, bland hvilka jag 
ar den fornamligaste. 1 Tim. 1 : 15. 

14 0. All Skrift af Gud utgifven ar nyttig till lårdom, 

till straff, till båttring, tilltuktan i rattfardighet. 
2 Tim. 3: 16. 

15 Th. Genom tron vardt Abraham lydig, då han kallad 

vardt till att utgå i det land, som han få skulle 
till arfs, och for ut och visste icke, hvar han kom- 
ma skulle. Ebr. 11 : 8. 

16 F. Genom tron, då Moses var stor vorden, nekade han 

sig vara Pharaos dotterson. Ebr. 11 : 24. 

1 7 L. Genom tron ofvergaf han Egypten, intet fruktande 

konungens vrede, ty han holl sig vid den han 
icke såg, såsom han Honom setthade. Ebr. 11 : 
27. 

18 S. Efter vi nu hafva omkring oss en så stor hop med 

vittnen, låtom oss aflagga synden, som alltid lå- 
der vid oss och geir a oss troga, och låtom oss 
med tålamod lopa i den kamp, som oss forelagd 
ar. Ebr. 12:1. 

19M. Tanken på Honom, som af syndare sådan genså- 
gelse led emot sig, att I icke trottens i edert sin- 
ne, gifvande eder utofver. Ebr. 12 : 3. 

20 T. Så låtom oss nu genom Honom alltid offra Gud 
lofoffer, det ar lapparnes frukt, de hans namn 
bekanna. Ebr. 13 : 15. 

210. Blifven faste i broderlig karlek. Ebr. 13 : 1. 

22 Th. Forgaten icke att herbergera, ty dermed hafva som- 

liga fått anglar, ovetande, till herberges. Ebr. 
13: 2. 

23 F. Tanken på dem, som bundne aro, såsom medbund- 

ne, och på dem, som bedrofvelse licla, såsom de 
der ock af lek amen aro. Ebr. 13:3. 

24 L. Så sager Herren, din forlossare, den helige i Isra- 

el : Jag ar Herren din Gud, den clig larer, hvad 
nyttigt ar, och leder digpå clen vågen som du går. 
Es. 48:17. 

25 S. O, att du ville akta uppå mina bud, så skulle din 

frid vara såsom en vattustrom, och din rattfar- 
clighet såsom hafvets våg. Es. 48: 18. 



7 



26 M. De hade ingen torst, då Han ledde dem i oknen ; 

Han lat dem flyta vatten ut af bergsklippan, Han 
klof bergsklippan och det rann ut vatten. Es. 
48: 21. 

27 T. Jag skall gora alla mina berg till vågar, och mina 

stigar skola trampade varda. Es. 49 : 11. 

28 O. Herren hafver hugsval at sitt folk och forbannat 

sig ofver sina elanda. Es. 49 : 13. 

29 Th. Si, uppå hauderna hafver jag upptecknat dig, dina 

murar aro alltid for mig. Es. 49 : 16. 

30 F. Jag vantar efter Herren, min sjal vantar, och jag 

hoppas uppå hans ord, Ps. 130 : 5. 

31 L. Och han skall forlossa Israel ifrån alla hans syn- 

der. Ps. 130 : 8. 



FEBKTJAKI - 29 DAGAS. 

1 S. Du måste gå ofver Jordan, att du inkommer och 

tager landet in, som Herren eder Gud eder gif- 
vit hafver, att I det intaga och deruti bo skolen. 
5 Mos. 11 : 31. 

2 M. Du kommer icke in i landet till att besitta det for 

din rattfardighet, eller for ditt hjertas fromhet 
skull — utan på det Herren skall fullkomnadet 
ord, som Han dina fader, Abraham, Isaak och 
Jacob svurit hafver. 5 Mos. 9 : 5. 

3 T. Smaken och sen, huru ljuflig Herren ar, sall ar den, 

som trostar uppå Honom. Ps. 34 : 9. 

4 O. Hvar och en, som åkallar Herrans namn skall var- 

da salig. Rom. 10: 13. 

5 Th. Dragen icke uti frammande ok med de otrogna, ty 

hvad hafver rattfardigheten bestalla med oratt- 
fardigheten ? Eller hvad delaktighet hafver Iju- 
set med morkret ? 2 Cor. 6 : 14. 

6 F. Den sorg, som ar efter Guds sinne, kommer åstad 

biittring till salighet, den man icke ångrar; men 
verldens sorg kommer åstad doclen. 2 Cor. 7 : 10. 

7 L. Vinnlaggen eder att halla Andens enhet genom fri- 

dens band. Eph. 4: 3. 

8 S. Herren sacle: Så visst som jag lefver, så skall all 

verlden vara full af Herrens herrlighet. 4 Mos. 

o 14: 21 - 

9 M. Så din sad om morgonen, och håll icke upp med 

din hand om aftonen, ty du vet icke, hvilketde- 



8 

ra battre lyckas kan, och om bada lyckacles, så 

vore det dess battre. Pred. 11:6. 
10 T. Vi hafva har ingen varaktig stad, men vi soka den 

tillkommande. Ebr.13: 14. 
110. Eike och fattige måste vara ibland hvarannan. 

Herren hafver gjort dem alla. Ordspr. 22: 2. 

12 Th. Moda dig icke till att varda rik. Ordspr. 23 : 4. 

13 F. Liksom en fågel bortfar och en svala flyger, alltså 

biter intet en ofortjent banna, Ordspr. 26 : 2. 

14 L. Det ar battre, att du intet lofvar, an. att du icke 

haller det du lofvar. Pred. 5 : 4. 

1 5 S. Det ar ingen menniska på jorden, som godt gor och 

icke syndar. Pred. 7 : 21. 

16 M. Forrån bergen vordo och jorden och verlden ska- 

pade blefvo, ar du Gad af evighet till evighet, 
Ps. 90 : 2. 

17 T. Genom tron besinna dig, att verlden Sr fullbordad 

genom Guds ord, så att.allt, det man ser, årvor- 
clet af intet. Ebr. 11: 3. 

18 0. Menar du, att någon kan så hemligen forclolja sig, 

att jag icke kan se lionom ? sager Herren. År 
jag icke clen, som uppfyller himmel och jord? 
sager Herren. Jerem. 23:24. I 

19 Th. Låtom oss icke begara fåfangligt pris. Gal. 5: 26. 

20 F. Stort sinne går fore fallet. Ordspr. 16 : 18. 

21 L. Den, som Herren fruktar, han hafver ett tryggt fa- 

ste, och hans barn varda också beskarmade. 
Ordspr. 14: 26. 

22 S. En menniska kan icke bestå rattfardig for Gud. 

Tackes Honom trata med honom, så kan han 
icke svara Honom ett emot tusen. Job 9 : 2, 3. 

23 M. Hvar och en blifve uti den kallelse, i hvilken han 

kallacl ar. 1 Cor. 7 : 20. 

24 T. Med Gud vilja vi maktiga ting gora. Han skall 

f ortrampa våra fiender. Ps. 60 : 14. 

25 0. Detta ar den fortrostan, som vi hafva till Honom, 

att om vi bedja något efter hans vilja, så horer 
Han oss. 1 joh. 5 : 14. 

26 Th. Vanden eder till Herren eder Gud, ty Han arnåde- 

lig, barmhertig, tålig och af stor mildhet och 
låter sig snart ångra straffet. Joel 2 : 13. 

27 F. I skolen icke låta kalla eder rabbi, ty en år eder 

Mastare, Christus. Matth. 23 : 8. 

28 L. Deraf att Christus vardt pint och frestad, kan Han 

hjelpa dem, som frestas. Ebr. 2 : 18. 



29 S. Larer gora det godt ar, farer efter det, som ratt ar, 
hjelper dem fortryckta, skafter dem faderlosa 
ratt, och hjelper enkones sak. Es. 1 : 17. 

MARS - 31 DAGAE. 

1 M. Min larclom ar icke min, utan hans, som migsandt 

hafver. Hvilken som vill lyda hans vilja, han 
varder fornimmande om denna lardom ar af 
Gud, eller om jag talar af mig sjelf. Joh. 7 : 16, 
17. . 

2 T. Herre, dina ogon se efter tron. Jerem. 5 : 3. 

3 O. Jesus Christus hafver borttagit doden. och hafver 

fram bur it lifvet och ett oforgangligt vasende i 
ljuset genom evangelium. 2 Tim. 1 : 10. 

4 Th. Hela du mig Herre, så varder jag hel. Hjelp du 

mig, så ar mig hurpet, ty du ar min berommelse. 
Jerem. 17: 14. 

5 F. Den tid skall komma och ar nu allaredan, att de 

doda skola hora Guds Sons rost, och de henne 
hora, de skola lefva. Joh. 5 : 25. 

6 L. Såsom Fadren hafver lif i sig sjelf, så hafver Han 

ock gifvit Sonen attiiafva lif i sig sjelf. Joh. 
5 : 26. o 

7 S. Lider någon såsom en Christen, skamme han sig 

icke, utan prise Gud for den delen. 1 Petr. 4: 16. 

8 M. De vågor i hafvet aro stora och frasa grufveligen, 

men Herren ar annu storre i hojden. Ps. 93:4. 

9 T. Kott och blod kunna icke arfva Gnds rike. 1 Cor. 

15 : 50. 

10 0. Christus hafver i sitt kotts dagar off rat bon och 

åkallan med starkt rop och tårar till Honom, 
som Honom fralsa kunde ifrån doden. Ebr. 5:7. 

11 Th. Vår Herres Jesu Christi tålamod raknen for eder 

salighet. 2 Petr. 3: 15. 

12 F. Det hofdes Honom, for hvilkens skul! allting ar, 

och genom hvilken allting a"r, den der många 
barn t ill lierrlighet fort hade, alt i lan deraa sa- 
lighetshofding skulle genom lidande fullkom- 
men gora. Ebr. 2:10. 

13 L. Den som mig fornekar for menniskor, honom skall 

jag ock forneka for min Fader, som ar i -him- 
melen. Matth. 10: 33. 



10 

14 S. Christus hafver forlossat oss ifrån lagens forban- 

nelse, då Han vardt en forbannelse for oss, ty 
det ar skrifvet: Forbannad vare hvar och en,, 
som hanger på trad. Gal. 3:13. 

15 M. Christus ar lor våra synders skull utgifven och for 

vår rattfardighets skull uppvåckt. Rom. 4: 25. 
16T. Honom bara alla profeterna vittnesbord, att hvar 
och en som tror på Honom, han skall få synder- 
nas forlåtelse genom hans namn. Ap. G. 10: 43. 

17 0. Velsignelsens kalk, den vi valsigna, ar icke den 

Christi blods delaktighet? Det brodet, som vi 
bryta, ar icke det Christi lekamens delaktighet? 
1 Cor. 10: 16. 

18 Th. Herren skall fralsa de gudaktiga af frestelsen men 

behålla de orattfårdiga till domedag till att pi- 
nas. 2 Petr. 2 : 9. 

19 F. Herre, lar oss betånka, att vi do måste, på det vi 

må forståndige varda. Ps. 90: 12. 

20 L. Domen icke, forran tid ar, till dess Herren kom- 

mer, hvilken ock skall låta komma det i ljuset, 
som i morkret f ord ol dt ar, och uppenbara hjer- 
tats anslag. 1 Cor. 4: 5. 

21 S. Om jag sitter i morkret, så ar dock Herren mitt 

ljus. Mich. 7:8. 

22 M. Eder Gud kommer och skall hjelpa eder. Es. 35 : 4. 

23 T. Han ar sargad for våra missgerningars skull och 

slagen for våra synders skull. Es. 53 : 5. 

24 O. NUpsten ligger uppå Honom, på det vi skulle frid 

hafva, och senom hans sår aro vi helade. Es. 
53 : 5. 

25 Th. Ingen hafver någon tid sett Gud ; ende Sonen, som 

ar i Fadrens skote, Han hafver det kungjort.. 
o Joh. 1 : 18. 

26 F. Så sannt som jag lefver, sager Herren, jag hafver 

ingen lust till den ogudaktiges dod, utan att 
den ogudaktige omvander sig ifrån sitt onda va- 
sende och lefver. Hes. 33. 11. 

27 L. Ingen kan tjena två herrar. I kunnen icke tjena 

Gud och mammom. Lue. 16: 13. 

28 S. Han kom till sitt eget, och hans egne annammade 

Honom icke. Joh. 1 : 11. 

29 M. Han var den allramest foraktade och vanvordade,. 

full med vark och krankhet. Han var så forak- 
tad, att man gomde bort ansigtet for Honom. 
Es. 53 : 3. 



11 

30 T. Christus ar fordenskull dod for alla, att de, som 
lefva, skola icke nu lefva sig sjelfva, utan Ho- 
nom, som for dem dod och uppstånden ar. 2 
Cor. 5 : 15. 

310. Utan att hvetekornet, som faller i jorden, varder 
dodt, så blifver det allena, men varder det dodt, 
så bar det mycken frukt. Joh. 12: 2, 4. 

APRIL - 30 DAGAR. 

1 Th. Vi hafva icke fått denna verldens ande, utan den 

Ande. som ar af Gud, att vi veta kunna, hvad 
oss af Gud gifvet ar. 1 Cor. 2 : 12. 

2 F. I, så många som dopta aren till Christus, hafven 

eder iklaclt Christus. Gal. 3 : 27. 

3 L, Ehvad i nu aten eller dricken, eller hvad I goren, 

så goren allt Gud till ara. 1 Cor. 10: 31. 

4 S. Med an vi nu tid hafva, låt oss gora godt emot hvar 

man, men allramest emot dem, som våra med- 
broder aro i tron. Gal. 6: 10. 

5 M. Jag vill gifva eder mun och visdom, der alla de* 

som satta sig emot eder, icke skola kunna emot- 
saga, ej heller emotstå. Lue. 21 : 15. 

6 T. I verlden hafven I tvång, men varen vid en god 

trost, jag hafver dfvervunnit verlden. Joh. 16: 33. 

7 O. Hvar och en som tror, att Jesus ar Christus, han ar 

fodd af Gud. 1 Joh. 5 : 1. 

8 Th. Om du bekanner med din mun Jesus, att Han ar 

Herren, och tror i ditt hjerta, att Gud hafver 
uppvackt Honom i f rån de doda, så varder du 
salig. Rom. 10: 9. 

9 F. Omvand du mig, så varder jag omvand, ty du, Her- 

re, ar min Gud. Jerem. 31 : 18... 
10 L. År Gud allenast Judarnas Gud ? År Han ock icke 

hedningarnas Gud ? Jo, visserligen ock hednin- 

garnas. Rom. 3 : 29. 
11S. Så hålla vi nu det, att menniskan varder rattfardig 

af tron utan lagens gerningar. Rom. 3: 28. 

12 M. Lid och umgall såsom en god Jesu Christi strids- 

man. 2 Tim. 2:3. 

13 T. Vishet ar bftttre an harnesk. Pred. 9 : 18. 

14 0. Vftlsignad skall du vara uti staden, valsignad på. 

åkern. 5 Mos. 28: 



12 



15 Th. Valsignad vare din korg och dina ofverlefvor. 5 

Mos. 28 : 5. 

16 F. Herren liafver du det tillsagt i denna dag, att Han 

skal] vara din Gud, ocli du skall vandra i hans 
vågar och halla hans lag, bud och ratter ochly- 
da hans rost. 5 Mos. 26 : 17. 

1 7 L. Herren hafver clig tillsagt i dag, att du skall vara 

hans eget folk, såsom han dig sagt hafver, att du 
skall hålla alla hans bud. 5 Mos. 26 : 18. 

1 8 S. Vi hafva en fast stad, murar och vara aro helsa. 

Es. 26: 1. 

1 9 M. Herren stadfeste det han sagt hafver. 1 Sam. 1 : 23. 

20 T. Till strid hjelper icke, att man ar stark. Pred. 9: 

11. 

21 O. Deras Forlossare ar stark, Han heter Herren Zeba- 

oth. Jerem. 50 : 34. 

22 Th. Han ar stark och går det igenom. Job 12: 16. 

23 F. Uti Herren hafver jag rattfardighet och starkhet. 

Es. 45 : 24. 

24 L. Du skall på din vag saker vandra. Ordspr. 3 : 23. 

25 S. Jag vill gora ett fridsforbund med dem och bortta- 

ga alla onda djur utur landet, att de skola sa- 
kert bo i oknen och i skogen sofva. Hes. 34: 25. 

26 M. Jag hafver icke fåfengt sagt till Jacobs sad : Soken 

mig. Es. 45 : 19. 

27 T. Når de omvånda sig i sin nod till Herren, Israels 

Gud, och soka Honom, så skall Han låtasigfin- 
na. 2Chron. 15: 4. 

28 O. Frukta dig intet, utan tala och tig icke. Ap. G. 

18: 9. 

29 Th. Fomin de ropa, vill jag svara, och medan de annu 

tala, vill jag hora. Es. 65 : 24. 

30 F. Och Gud skall aftorka alla tårar af deras ogon, och 

ingen dod skall sedan vara, icke heller gråt, icke 
heller rop, icke heller någon vark varder mer, 
ty det forstå ar forgånget. Uppb. 21 : 4. 



MAJ - 31 DAGAK. 

1 L. Du kanner clin tjenare, Herre, Herre. 2 Sam. 7 : 20. 

2 S. Lyften upp eclra ogon och besen marken, ty hon 

begynner hvitna till skord. Joh. 4: 35. 

3 M. Gud vill, att alla menniskor skola fralsta vardaoch 

till sanningens kunskap komma. 1 Tim. 2: 4. 



13 



4 T. I Jesu nanin skola sig boja alla knan, deras som i 

himmelen, på jorden ocli under jorden aro, ock 
alla tungor skola bekanna, att Jesus Christus ar 
Herren, Gud Fader till ara. Phil. 2: 10, IL 

5 O. Blifven i mig och mina ord i eder. Joh. 15: 7. 

6 Th. Sina egna får kallar Han vid namn. Joh. 10: 3. 

7 F. Evangelium ar Guds kraft till salighet for alla 

dem, som tro. Rom. 1 : 16. 

8 L. Tron kommer af predikan och predikan af Gud& 

ord. Rom. 10 : 17. 

9 S. Hvar och en som tror, att Jesus ar Christus, han ar 

fodd af Gud. Och hvar och en som alskar Ho- 

nom, som fodde, han alskar ock den, som ar 

fodd af honom. 1 Joh. 5 : 1, 2. 
10 M. Derpå veta vi, att vi iilska Guds barn, når vi ålska 

Gud och halla hans bud. 1 Joh. 5 : 2. 
1 IT. Ty detta ar karleken till Gud, att vi hålla hans 

bud, och hans bud aro icke svåra. 1 Joh. 5: 3. 

12 0. En af dem kom igen och prisade Gud med hog 

rost. Lue. 17 : 15. 

13 Th. En annan grund kan ingen lagga, an den som lagd 

ar, hvilken ar Jesus Christus. 1 Cor. 3 : 11. 

14 F. Herrens barmhertighet ar hvar morgon ny. Kla- 

gov. 3 : 23. 

15 L. Hvilken som horer mitt tal och tror Honom, som 

mig sandt hafver, han har evinnerligt lif. Joh. 
5: 24. 

1 6 S. På densamma tiden skola Davids hus och borgarna 

i Jerusalem hafva en fri och oppen brunn emot 
synder och orenhet. Zach. 13: 1. 

17 M. Icke har Gud sandt sin Son i verlden, att Han skall 

doma verlden, utan på det att verlden skall var- 
da salig genom Honom. Joh. 3 : 17. 
18T. Menniskans Son ar icke kommen, på det Han skall 
låta tjena sig, utan att Han vill tjena och gifva 
sitt lif till återlosning for många. Matth. 20: 28. 

19 0. Af barns oeh spenabarns mun har du upprattat en 

makt. Ps. 8: 5. 

20 Th. Allt hvad I goren med ord eller gerning, det goren 

allt i vår Herres Jesu Christi namn, och tacken 
Gud och Fadren genom Honom. Gol. 3 : 17. 

21 F. Den som racker sadesmannen det han sår, Han 

skall ock racka eder brodet till att ata och skall 
foroka eder såd och låta viixa eder råttfardighe- 
tens frukt. 2 Cor. 9: 10. 



14 

22 L. På sistone, kare broder, froj den eder: varen full- 

komne, trosten eder, varen ens sinnade, varen 
fridsamme, så blifver karlekens och fridens Gud 
nar eder. 2 Cor. 13: 11. 

23 S. Herre min Gud, stora aro dina under och dinatan- 

kar, som du ,på oss bevisar; dig ar ingen lik: 
jag vill forkunna dem och derafsaga, andock 
de stå icke till att rakna. Ps. 40 : 6. 

24 M. Herrens barmliertighet vill jag ihågkomma, och 

Herrens lof, i allt det Herren oss gjort hafver, 
och det myckna goda med Israels hus, som Han 
dem gjort hafver, genom sin barmliertighet och 
stora^milclhet. Es. 63 : 7. 

25 T. På clen tiden skall Juda hulpen varda och Israel 

saker bo. Jerem. 23 : 6. 

26 0. Min Gud, var icke långt ifrån mig. Ps. 38 : 22. 

27 Th. Gud var i Christus och forsonade verlden med sig 

sjelf. 2 Cor. 5: 19. 

28 F. Tacken Fadren, som har oss beqvama gjort till att 

clelaktiga vara i de heligas arfvedel i ljuset. Col. 
1: 12. 

29 L. Segren kommer af Herren. Ordspr. 21 : 31. 

30 S. Hvilken som torstar, han komme till mig och dric- 

ke. Joh. 7 : 35. 

31 M. Herre jag tror, hjelp min otro. Marc. 9: 24. 



JUNI - 30 DAGAE. 

1 T. Herrens tal ar klart såsom genomluttradt silfver i 

en lerdegel, beprofvadt sju gånger. Ps. 12: 7. 

2 O. Medan I hafven ljuset, tron på ljuset, att I måtten 

blifva ljusets barn. Joh. 12: 36. 

3 Th. Så vaken nu alltid och bedjen, att I mågen undfly 

allt detta, som komma skall, och bestå infor 
menniskans Son. Lue. 21 : 36. 

4 F. Menniskans hjertas uppsåt ar ondt allt ifrån ung- 

domen. 1 Mos. 8:21. 

5 L. Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta och gif mig en 

ny, viss anda. Ps. 51 : 12. 

6 S. Jag vill gifva min lag i cleras hjerta, och i cleras 

sinne vill jag skrifva den ; och deras synder och 
orattfardighet vill jag icke mer ihågkomma. 
Ebr. 10: 17. 

7 M. I skolen osa vatten med gladje ur helsobrunnen. 

Es. 12: 3. 



15 

8 T. Menniskans hogmod skall omstorta henne; men 

ara skall upphoja den odmjuke. Ordspr. 29 : 23. 

9 O. Nar du ser en, som tycker sig vis vara, om honom 

ar det mindre hopp an om en dåre. Ordspr. 26 : 
12. 

10 Th, De helbregda behofva icke lakare, utan dekranka. 

Matth. 9 : 12. 

1 1 F. Herre, haf akt på mig. Jerem. 18 : 19. 

12 L. Si, den som Israel bevarar, Han ar icke somnig el 

ler sofver. Ps. 121 : 4. 

1 3 S. Herren kallade Samuel, han svarade : Si har ar 

jag. 1 Sam. 3 : 4. 

14 M. Så forlika dig nu med Honom oeh haf frid : clerut- 

af skall du hafva mycket godt. Job 22: 21. 

15 T. Si, om trost var mig stor angslan, men du lat dig 

vårda om min sjal ganska hjertligen, att hon 
icke skulle forderfvas, ty du kastade alla mina 
synder bakom dig. Es. 38: 17. 

16 0. Ålsken icke med ord eller med tungan, utan med 

gerning och sanning. 1 Joh. 3: 18. 

17 Th. Jag vill aldrig forgata dina befallningar, ty du ve- 

derqvicker mig med dem. Ps. 119: 93. 

18 F. Så finner du ju i ditt hjerta, att Herren din Gud 

dig lårt hafver, såsom en man larer sin son. 5 
Mos. 8: 5. 

19 L. Varen vid ett godt mod, ty jag tror Gud, att så 

sker, som mig sagdt ar. Ap. G. 27 : 25. 

20 S. Herre, bevara min mun och bevara mina lappar. 

Ps. 141 : 3. 

21 M. Lyft upp dina hander till Herren, for dina unga 

barns sjalar. Klag. V. 3: 19. 

22 T. Upphojen Herren vår Gud, tillbedjen vid hans fo- 

tapall, ty Han ar helig. Ps. 99: 5. 

23 0. Herren sade till Cain : Hvar ar din broder Abel? 

Han svarade : Jag vet det icke. Skall jag taga 
vara på min broder? 1 Mos. 4: 9. 

24 Th. Valsignen dem, som eder banna, och bedjen for 

dem, som eder oratt gora. Lue. 6 : 28. 

25 F. Stån och sen Herrens salighet, den med eder iir. 2 

Chron. 20: 17. 

26 L. Den som kif alskar, han alskar synd, och den sin 

dorr hog <ror, han far efter olyeka. Ordspr. 17: 
19. 



16 

27 S. Den, som lagger harnesket uppå, skall icke så be- 

rømma sig, såsom den det aflagt hafver. Ordspr. 
6: 6. 

28 M. Frojden eder i Herren alltid, och åter sager jag r 

Frojden eder. Phil. 4:4. 

29 T. De der planterade aro uti Herrens hus, de skola i 

vår Guds gårdar grønskas. Ps. 92: 14. 

30 0. fean skall foda sin hjord, såsom en herde; Han 

skall forsamla lammen i sin famn och bara dem 
i sitt skote. Es. 40:11. 

|§ 

JULI - 31 DAGAK. 

1 Th. Yisserligen ar Herren på detta rum, och jag visste 

det icke. 1 Mos. 28: 16. 

2 F. Herren forlossar sina tjenares sjalar, och alla de r 

som trosta på Honom, skola icke varda brottsli- 
ga. Ps. 34 : 23. 

3 L. Kopes icke fem sparfvar for två små penningar. 

Och en af dem ar icke forgaten for Gud. Lue. 
12:6. 

4 S. Ålsken I mig, så hållen mina bud. Joh. 14: 15. 

5 M. Si, Herrens oga ser uppå dem, som frukta Honom r 

dem som uppå hans godhet trosta. Ps. 33 : 18. 

6 T. Gud ar icke de dodas, utan de lefvandes Gud. Lue. 

20: 38. 

7 O. Stått upp, Herre Gud, upphaf din hand ; forgat icke 

den elånda. Ps. 10: 12. 

8 Th. Hvar och en bevise godhet och barmhertighet up- 

på sin broder. Zach. 7 : 9. 

9 F. In^en tanke något ondt emot sin broder i sitt hjer- 

ta. Zach. 7 r 10. 
10 L. Den som sager sig vandra i ljuset, och hatar sin 

broder, han ar annu i morkret. 1 Joh. 2: 9. 
11S. Jag vill vara eder Gud, sager Herren, Herren. Hes. 

34: 31. 

12 M. Utvaljen eder i dag, hvem I tjena viljen. Joh. 24: 

15. 

13 T. Snarare kan en kamel gå igenom ett nålsoga, an 

en rik komma in i GudsTike. Lue. 18: 25. 

14 0. Herren hafver utvalt Zion och hafver lust till att 

bo der. Ps. 132: 13. 

15 Th. Vishet ar battre an perlor, och allt, det man onska 

må, kan icke liknas vid henne. Ordspr. 10: 11. 



17 



16 F. Varen fasta, ovikliga och rika uti Herrens verk 

alltid, efter det I veten, att edert arbete i Her- 
ren ar icke forgafves. 1 Cor. 15 : 58. 

17 L. Låten barnen komma till mig och formenen dem 

icke, ty sådana hora himmelriket till. Marc. 
10 : 14. 

18 S. Jag ar Herren din Gud, den helige i Israel, din 

Frftlsare. Es. 43 : 3. 

19 M. Min hand har gjort allt det, som ar, sager Herren ; 

men jag ser till den elanda och tilleien, som hai- 
en forkrossad ande, och till den, som fru ar 
for mitt ord. Es. 66:2. 

20 T. Detta ar den dagen, den Herren gor, låt oss på ho- 

nom frojdas och gladjas. Ps. 118: 24. 
210. Guds nåd, helsosam for alla menniskor, ar uppen- 
barad. Tit. 2:11. 

22 Th. Den der ovarligen talar, han stinger såsom ett 

svard, men de visas tunga ar helsosam. Ordspr. 
12: 18. 

23 F. Varen rattsinniga i karleken och vaxen till i alla 

styeken i Honom, som ar hufvudet, Christus, af 
hvilken hela kroppen tillhopafogas, och en lem 
tjenar den andre. Eph. 4: 15, 16. 

24 L. Andens frukt ar karlek, frojd, frid, långmodighet, 

mildhet, godhet, tro. Gal. 5: 22. - 

25 S. Om vi nu lefva i Anden, så låtom oss ock vandra i 

Anden. Gal. 5:25. 

26 M. Mina ogon hafva sett din salighet. Lue. 2: 30. 

27 T. Herren ar nådelig och rattfarclig, och vår Gud ar 

barmhertig. Ps. 116:5. v 

28 O. Herren bevarar de enfaldiga; nar jag nederligger> 

så hjelper Han mig. Ps. 116: 6. 

29 Th. Var nu åter tillfreds, min sjal, ty Herren gor dig 

godt. Ps. 116:7. 

30 F. Jag vill vandra for Herren i de lefvandes land. 

Ps. 116: 9. 

31 L. Saliga aro de, som hora Guds ord och gomma det* 

Lue. 11 : 28. 



AUGUSTI - 31 DAGAK. 

1 S. Edert hjerta vare rattsinnigt med Herren vår Gud. 

2 Kon. 8: 61. 

2 M. Gud vare tack for sin outsiigliga gåfva. 2 Cor. 9 : 15. 



18 

3 T. Om I blifveu vid mitt ord, så åren i mina ratte lår- 

j ungar, ocli I skolen forstå sanningen, och san- 
ningen skall gora eder fria. Joh. 8: 31, 32. 

4 O. Du hjelper det elanda folket, och de hoga ogon for- 

nedrar du. Ps. 18 : 28, 

5 Th. Herren min Gud gor mitt morker ljust. Ps. 18: 29. 

6 F. Fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig 

min afskilda del af spis få. Ordspr. 30 : 8. 

7 L. På den tiden och i de dagar skall man soka efter 

Israels missgerning, sager Herren, och den ar 
icke till, och efter Juda synder, och de skola ic- 
ke funna varda, ty jag skall tillgifva dem, som 
jag igenblifva låter. "Jerem. 50: 20. 

8 S. Jag frojdar mig i Herren, och min sjal år glad i 

min Gud. Es. 61: 10. 

9 M. I hafven fått for intet, så skolen I ock gifva for in- 

tet. Matth. 10: 8. 

10 T. Den som sparsamt sår, han skall ock sparsamt upp- 
skara, men den, som sår i valsignelse, han skall 
ock uppskåra i vålsignelse. 2 Cor. 9 : 6. 

110. Herren kommer våldeligen, och hans arm skall 
varda rådande, hans arbete och hans gerning 
skall icke vara utan frukt. Es. 40 : 10. 

12 Th. Jag viil skaffa, att deras arbete icke skall fortap- 

padt varda. Es. 61 : 8. 

1 3 F. De, som Herren frukta, trosta hvarandra alltså : 

Herren marker det och hor elet. Mal. 3: 16. 

14 L. Soken i Herrens bok och låsen ; icke ett af dessa 

styeken skall fela. Es. 34: 16. 

15 S. Budet år en lykta och lagen år ettljus, ochtuktans 

straff ar lifvets våg. Ordspr. 6 : 23. 

16 M. I åren mina vittnen, sager Herren, så år jag Gud. 

Es. 43: 12. 

17 T. Den som år storst ibland eder, han skall vara som 

den yngste, och den som år ypperst, han vare 
som en tjen are. Lue. 22: 26. 

18 0. Afplana min synd efter din stora barmhertighet. 

Ps. 51 : 3. 

19 Th. Den mig tjenar, honom skall min Fader ara. Joh. 

12: 26. 

20 F. År icke mitt ord en hammare, den berg sonder- 

slår? Jerem. 23: 29. 

21 L. Herre, din godhet år evig. Ps. 138 : 8. 



19 

22 S. Jag vill forlåta dem deras niissgerningar och al- 

drig komm-a deras synder rneraibåg. Jereni. 31 : 
34. 

23 M. En stork under himmelen vet sin tid, enturturduf- 

va, trana och svala marka sin tid, nar de skola 
igenkomma, men mitt folk vill icke veta Her- 
rans ratt. Jerem. 8: 7. 

24 T. Herrens ogon se uppå de rattfardiga och hans oron 

på deras ropande. Ps. 34: 16. 

25 0. Herrens fruktan ar en tuktan till vishet. Ordspr. 

15:38. 

26 Th. Låt denna lagboken icke komma nr din mun, utan 

haf dina tankar deri dag och natt, på det att du 
skall hålla och gora allting derefter, som deruti 
skrifvet står. Jos. 1 : 18. 

27 F. Så skall dig lyckas i allt elet du gor, och du skall 

kunna handla visligen. Jos. 1 : 18. 

28 L. Hor lagen af hans mun och fatta hans tal i ditt 

hjerta. Job 22: 22. 

29 S. Hvad du, Herre, va" 1 sign ar, det ar valsignadt evin- 

nerligen. 1 Chron. 17: 27. 

30 M. Af hans fullhet haf va vi alla fått, och nåd for nåd. 

Joh. 1: 16. 

31 T. De hungriga hafver Han med goda ting uppf}rllt, 

och de rika hafver Han låtit tomma blifva. Lue. 
1: 53. 



SEPTEMBER - 30 DAGAR. 

1 O. Tag din ende son och gå bort och offra honom. 1 

Mos. 22 : 2. 

2 Th. Jag hafver uti vredens ogonblick som snarast gomt 

bort mitt ansigte for dig, men med evig nåd vill 
jag forbarma mig ofver dig. Es. 54: 8. 

3 F. Af nåden firen i fralste genom tron, och elet icke af 

eder, Guds gåfva ar det, icke af gem in gar, på 
det ingen skall beromma sig. Eph. 2: 8, 9. 

4 L, Nar de icke hade makt att betala, gaf Han dem ba- 

da till. Lue. 7: 42. 

5 S. Den der vill, han tage lifvets vatten for intet. Uppb. 

o 22:17. 

6 M. Gån snarligen ut på gator och grander i staden, 

och de fat ti ga och krymplingar, halta och blin- 
da, haf harin. Lue. 14: 21. 



20 



7 T. Gån ut på vågar och gårdar och nodga dem att 

komma harin, på det att mitt hus måtte varda 
fullt. Lue. 14:23. 

8 O. Allt harintill hafver Herren hulpit oss. 1 Sam. 7 : 

12. 

9 Th. Jag helgar mig sjelf for dem. Joh. 17 : 19. 

10 F. Gud ar icke en menniska, att Han kan ljuga, eller 

menniskobarn, att Honom något kan ångra. 4 
Mos. 23 : 19. 

11 L. Skulle Han saga något och icke gora det? Skulle 

Han något tala och icke hålla det ? 4 Mos. 23 : 
19. 

1 2 S. Hvad hafver Herren talat ? 4 Mos. 23 : 17. 
13M. Så ålskade Gud verlden, att Han utgaf sin ende 

Son, på det att hvar och en, som tror på Honom, 
skall icke forgås, utan få evinnerligt lif. Joh. 
3: 16. 

14 T. De elandas hopp skall icke fortappadt varda evin- 

nerligen. Ps. 9: 19. 

15 0. Deruti beprisar Gud sin karlek till oss, att Chri- 

stus ar dod for oss, då vi annu voro syndare. 
Rom. 5 : 8. 

16 Th. Herrens råd ar underligt, och Han går det herrligt 

igenom. Es. 28:29. 

1 7 F. Jag vill hugsvala eder, såsom modren hugsvalar 

någon. Es. 66 : 13. 

18 L. Herren skall valsigna dig af Zion, att du skall få 

se Jerusalems valfardl alla dina lifsdagar. Ps. 
128: 5. 

19 S. Si jag kommer, i boken ar skrifvet om mig; din 

vilja, min Gud, gor jag gerna. Ps. 40: 8, 9. 

20 M. Herrens ogon skåda i alla rum både onda och go- 

da. Ordspr. 15 : 3. 

21 T. Hans ogon se uppå hvars och ens vagar, och Han 

skåclar alla deras gångar. Job 34: 21. 

22 O. Tacken Herren, ty Han ar god ; ty hans godhet va- 

rar evinnerligen. Ps. 136:1. 

23 Th. Derpå ar Guds karlek till oss vorden uppenbar, att 

Gud har sandt sin Son i verlden, att vi skola 
lefva genom Honom. 1 Joh. 4: 9. 

24 F. Beprofven mig harutinnan, sager Herren Zebaoth, 

om jag ock icke upplåter eder himmelens fonster 
och gjuter valsignelse neder tillfyllest. Mal. 3 : 
10. 



21 

25 L. Når du åtit hafver och år matt, så prisa Herren din 

Gud for det goda land, som Han dig gifvit haf- 
ver. 5 Mos. 8 : 10. 

26 S. Tag i akt Herrens din Guds bud, så att duvandrar 

på hans vågar och fruktar Hon om. 5 Mos. 8: 6. 

27 M. Ty Herren din Gud forer dig uti ett godt land, i 

ett land med vattubåckar, kallor och sjoar, som 
i dalarna och bergen flyta. 5 Mos. 8: 7. 

28 T. Herren allena ledde honom, och ingen f ramm ande 

Gud var med honom. 5 Mos. 32: 12. 

29 O. Herren har svurit, och det skall icke ångra Ho- 

nom : Du ar en prest evinnerligen efter Melchi- 
sedeks satt. Ps. 110: 4. 

30 Th. Skulle Han något tala och icke hålla det ? 4 Mos. 

23 : 19. 

0KT0BEK-31 DAGÅE. 

1 F. Herren skall fora dig alltid. Es. 58: 11. 

2 L. I åren ånnu icke komne till ro eller till arfvedelen, 

som Herren eder Gud eder gifva skall. 5 Mos. 
12: 9. 

3 S. Han skall låta eder få ro for alla eclra fiender om- 

kring eder, och I skolen bo trygga. 5 Mos. 12 : 
10. 

4 31. Herren gifver vishet. Ordspr. 2 : 6. 

5 T. Han utvaljer oss vår arvedel. Ps. 47 : 5. 

6 O. Tånk på Honom i alla dina vågar, så skall Han 

jemna dina stigar. Ordspr. 3: 6. 

7 Th. Eder Fader vet hvad I behofven, forrån i bedjen 

Honom. Matth. 6: 8. 

8 F. Jag hafver fått hjelp af Gud dertill, att jag står ån- 

nu i denna dag. Ap. G. 26: 22. 

9 L. I din hand år kraft och makt, oeh i din hand står 

det, att gora hvar och en stor och stark. 1 Chron. 
29 : 12. ' 

10 S. Ljus skall skina på dina vågar. Job 22: 28. 

11 M. Var trofast intill doden, så skall jag gifva dig lif- 

vets krona. Uppb. 2: 10. 

12 T. Vålsignad skall du vara, nar du ingår, och vålsig- 

nad, når du utgår. 5 Mos. 28: 6. 

13 0. Var icke stolt i ditt sinne, utan var i råddhå^a. 

Rom. 11: 20. 

14 Th. Din Gud, den du utan återvåndotjenar, Han hjelpe 

dig. Dan. 6 : 16. 



22 

15 F. Herrens karkomne skola bo sakert, alltid skall 

Han akta uppå honom och skall bo emellan 
hans axlar. 5 Mos. 83: 12. 

16 L. Ingen Gud ar såsom den starkes Gud ; den som sit- 

ter i himmelen, Han vare din hjelp, hans herr- 
lighet ar i skyn. 5 Mos. 33 : 26. 

1 7 S. Om Han frid gifver ho vill f ordoma ? Job 34 : 29. 

18 M. Herren styre edra hjertan till Guds karlek och till 

Christi tålamod. 2 Thess. 3 : 5. 

19 T. Blifven icke troge, utan deras efterfoljare, som ge- 

nom tro och långmodighet få det arf, som ut- 
lofvadt ar. Ebr. 6 : 12. 

20 O. De rattfardigas vag ar slat, de rattfardigas stig gor 

du ratt. Es. 26 : 7. 

21 Th. Herre vår Gud, det råda val andra herrar ofver oss 

utan dig, men vi tanka dock allena uppå dig 
och ditt namn. Es. 26 : 13. 

22 F. Herren din Gud skall du frukta, Honom skall du 

tjen a, till Honom skall du håila dig. 5 Mos. 
10: 20. 

23 L. Om jag icke tvår dig, hafver du ingen clel med mig. 

o Joh. 13: 8. 

24 S. Såsom en skugga ar vår lefnadstid på jorden och 

bidar intet. 1 1 Chron. 29: 15. 

25 M. Herren ransakar alla hjertan och forstår alla tan- 

kars uppsåt. 1 Chron. 28: 9. 

26 T. Om du soker Honom, så finner du Honom, om du 

ofvergifver Honom, så forkastar Han dig till 
evig tid. 1 Chron. 28 : 9. 

27 0. Jag hafver sett Gud ansigte mot ansigte, och min 

sjal ar -fralst vorden. 1 Mos. 32: 30. 

28 Th. Jag vill komma eder till hjelp i nod och ångest 

ibland fienderna. Jerem. 15: 11. 

29 F. Jag vill prisa Herrens namn, gifven vår Gud allena 

ara. Han ar en klippa, hans verk aro ostraffliga, 
ty allt det Han gor, det ar ratt. 5 Mos. 32 ; 3. 

30 L. Trofast ar Gud och utan allt argt, rattvis och from 

ar Han. 5 Mos 32: 3, 4. 

31 S. Jag hafver eder kar, sager Herren. Mal. 1 : 2. 

NOVEMBER - 30 DAGAR. 

1 M. Lofven Herren alla hedningar, prisen Honom alla 
folk, ty hans nåd ar valdig ofver oss, och hans 
sanning varar i evighet. Halleluja. Ps. 117. 



23 • 

2 T. Derutinnan ar min Fader prisad, att I baren myc- 

ken frukt och varden mina larj ungar. Joh. 15 : 8. 

3 O. Jesus Christus ar oss af Gud gjord till visdom och 

till rattfardighet, till lielgelse och till forloss- 
ning. 1 Cor. 1:30. 

4 Th. Herren, Herren hafver gifvit mig en lard tunga, 

att jag vet att tala med den trotta i ratt tid. Es. 
50: 4. 

5 F. Han hafver gjort ett evigt forbund med mig, i all 

måtto. visst och fast. 2 Sam. 23: 5. 

6 L. Saliga aro de, som icke se och dock tro. Joh. 20: 

,29. 

7 S. Och apostlarna sade till Herren : Foroka oss tron. 

Lue. 17 : 5. 

8 M. Helt litet af hans verk ar det, som vi se, ty myeket 

storre aro oss annu forborgade. Syr. 43 : 32. 

9 T. I hafven fått for intet, så skolen I ock gifva for in- 

tet. Matth. 10 : 8. 

10 0. Jag ar Herren och ingen mer. Jag, som gor Iju- 

set och skapar morkret, jag, som frid gifveroch 
skapar det onda, jag ar Herren, som allt detta 
gor. Es. 45 : 6, 7. 

1 1 Th. Saliga aro de andligen fattiga, ty himmelriket ho- 

rer dem till. Matth. 5 : 3. 

12 F. Gud ar icke en menniska, att Han kan ljuga, eller 

menniskobarn, att Honom något kan ångra. 4 
Mos. 23: 19. 

1 3 L. Handla med din tjenare efter dinnåd. Ps. 119 : 124. 

14 S. For din skull våraa vi dodade hela dagen ; vi var- 

da hållne såsom slagtefår. Rom. 8: 36. 

15 M. Jag vill tiga och icke upplåta min mun, du skall 

val gora det. Ps. 39 : 10. 
16T. Vi tro och hafva fornummit, att du ar Christus, 
^lefvande Guds Son. Joh. 6: 69. 

17 0. Uppå dig trostar min sjal, och under dina vingars 

skugga hafver jag ti 11 flykt. Es. 57 : 2. 

18 Th. Den, som trostar uppå mig, han skall arfva landet. 

Es. 57 : 13. 

19 F. Sall ar den, du, Herre, tuktar och larer honom din 

lag. Ps. 94:12. 

20 L. Tank uppå den barmhertighet, som din tjenare Da- 

vid lofvad ar. 2 Chron. 6: 42. 

21 S. Så skall jag tanka på mitt forbund emellan mig 

och eder. 1 Mos. 9: 15. 



24 

22 M. Men på all hans ofvertrådelse, som han gjort haf- 

ver, skall intet tankt varda. Hes. 18 : 22. 

23 T. Såsom elden profvar silfret och ugnen guid, alltså 

profvar Herren hjertan. Ordspr. 17: 3. 

24 O. Bevisa din underliga godhet, du deras Frålsare, 

som trosta uppå dig. Ps. 17: 7. 

25 Th. Den rattfardige undkommer ångest. Ordspr. 12: 13. 

26 F. Min sjal håller sig intill dig, din hogra hand uppe- 

håller mig. Ps. 63 : 9. 

27 L. Vi vanta elet saliga hoppet och den stora Guds och 

vår Fralsares Jesu Christi herrliga uppenbarel- 
se. Tit. 2:13. 

28 S. IST ar edert lif Christus uppenbaradt varder, då var- 

den ock I uppenbarade med Honom i herrlig- 
heten. Col. 3:4. 

29 M. Basunen skall ljuda, och de doda skola uppstå 

oforgangliga. 1 Cor.* 15 : 52. 

30 T. Doden ar genom en menniska och genom en men- 

niska de doclas uppståndelse. 1 Cor. 15: 21. 



DEOEMBEE - 31 DAGAR. 

1 O. Kommen, ty allting ar nu redo. Lue. 14: 17. 

2 Th. Herren, Herren kommer valdeligen, och hans arm 

skall varda rådandes. Es. 40 : 10. 

3 F. Af Gud ar jag utgangen och kommen, ty jag ar icke 

heller kommen af mig sjelf. Joh. 8: 42. 

4 L. All denna valsignelsen skall komma ofver dig. 5 

Mos. 28 : 2. 

5 S. Zions barn vare glade ofver sin konung. Ps. 149 : 2. 

6 M. Bort det, att j ag af någonting skulle beromma mig, 

utom af vår Herres Jesu Christi kors. Gal. 6: 
14. 

7 T. På den tiden skall Herren Zebaoth vara for de igen- 

lefda af sitt folk en lustig krona och en herrlig 
krans. Es. 28 : 5. 

8 O. Han vånder skyarna, hvart Han vill, att de skola 

gora allt det Han bjuder dem på jordens krets. 
Job. 37 : 12. 

9 Th. Vaxen i nåden och vår Herres och Fralsares Jesu 

Christi kunskap. 2 Petr. 3: 18. 
10 F. Ålsken icke verlden, icke heller de ting i verlden 
aro. Den der ålskar verlden, i honom ar icke 
Fadrens karlek. 1 Joh. 2: 15. 



25 



1 1 L. I den liden kom Johannes Doparen och predikade 

i oknen i Judiska landet och sade : Goren batt- 
ring, himmelriket ar kommet hardt nar. Matth. 
3: 1, 2. 

12 S. Och I veten, att Han var nppenbarad, på det Han 

skulle borttaga våra synder, och ingen synd ar 
i Honom. 1 Joh. 3: 5. 

13 M. Genom Moses ar lagen gifven, nåd och sanning ar 

kommen genom Jesus Christus. Joh. 1 : 17. 

14 T. Om någon haller hela lagen och syndar på ett, han 

ar saker till allt. Jac. 2 : 10. 

15 0. Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lef- 

va? Hvar och en knorre emot sina synder. 
Klag. 3 : 39. 

16 Th. Om du, Herre, vill tillrakna synderna, Herre, ho 

kan blifva bestånclande ? Ps. 130 : 3. 

17 F. Utur djupen rop ar jag till dig, Herre. Ps. 131 : 1. 

18 L. Menniskans Son ar kommen till att uppsoka och 

fralsa det, som fortappadt ar. Lue. 19 : 10. 

19 S. Han ar Herren, hvilkens vagar aro uti vader och 

storm, och tjockt moln under hans fotter. Nah. 
1:3. 

20 M. Hvilken som alskar fader eller moder mer an mig, 

han ar mig icke vård, och hvilken som alskar 
son eller dotter mer an mig, han ar mig icke 
vard. Matth. 10: 37. 

21 T. Det sager Han, som vittnesbord bar hartill : Ja, jag 

kommer snart. Amen. Ja, kom Herre Jesu. 
Uppb. 22 : 20. 

22 O. Si, åkermannen våntar efter den kosteliga jordens 

frukt, tåligt bidande, så lange han får ett mor- 
gonregn och aftonregn. Så varen ock I tålige 
och styrken edra hjertan, ty Herrens tillkom- 
melse ar nar. Jac. 5:7, 8. 

23 Th. Herren tanker uppå oss och valsignar oss. Ps. 

115: 12. 

24 F. Herren hugsvalar Zion, Han trostar all dess ode 

och gor dess ode såsom lustgårdar och desshed- 
mark såsom en llerrans ortagård. Gladje och 
frojd skall man flnna derinne, tack och lofsång. 
Es. 51 : 3. 

25 L. Allenast frukten Herren och tjenen Honom troli- 

gen ai' allt hjerta, forty I hafven sett, huru stora 
ting Hau g6r med eder. 1 Sam. 12: 24. 



26 

26 S. Och skall ske, att hvar och en som åkallar Her- 

rens namn, han skall blifva salig. Ap. G. 2: 2L 

27 M. Hvar och en, som tror, att Jesus ar Christus, han 

år fodd af Gud, och hvar och en, som ålskar Ho- 
nom,som fodde, han ålskar ock den, som fodd 
år af Honom. 1 Joh. 5:1. 

28 T. Når ditt ord uppenbaradt varder, så frojda det och 

gor de enfaldiga visa. Ps. 119: 130. 

29 O. Tusende år åro for dig, som den dag i går framgick 

och såsom en nattvakt. Du låter dem gå sin 
kos, såsom en strom, och åro som en somn, 
liksom grås, det ock snart forvissnar. Ps. 90: 
4, 5. 

30 Th. Den der vinner, honom skall jag låta sitta med mig 

på min stol, såsom ock jag vunnit hafver och år 
sittande vorden med min Fader på hans stol. 
Uppb. 3: 21. 

31 F. Nu vår Gud, vi tacke dig och prise din herrlig- 

hets namn. 1 Chron. 29 : 13. 



"In hoc signo vinces!" 



" I detta tecken du segra skall" 

Du Jesu krigareskaral 

Så hoj då upp det for verlden att r 

Men sky ej mo da och fara ; 

Ty kring dig samlas en vildsint hop y 

Som hogljudt uppger sitt Jidtska rop: 

u Ned med det gamla baner et V 

11 1 detta tecken da segra skall" 

Hvar Gud behagat dig stalla. 

Fram derfor modigt, bli/vid ditt kall y 

Låt menskotycken ej galla ; 

Om du ock ensnm kring korset qvar 

Forble fve, likvål du vunnit har, 

Ndr a f dess skag ga du doljes. 

" I detta tecken du segra skall" 
Ndr satan vill dig forskrdcka; 
Han sbker komma dig uppå fall, 



28 

Men horset kan han ej racka. 
Hall dervid fast uti barnslig tro, 
Der endast eg er du frid och ro, 
Hur ån omkring dig det larmar. 

u I detta tecken du segra skall" 
Når smddemunnarne rasa 
Och skyhbgt uppvråka hånets svall, 
Som bådar jammer och fasa. 
Dig skadar ej der as ilskna tjut, 
Men dem, ty aldrig det tager slut; 
For evigt maste de smada. 

"I detta tecken du segra skall, 11 

Ndr doden tråder dig nåra, 

Når blicken skymmes, och du blir kall, 

Ndr magt och rikdom och dra 

Och konst och visdom ej mer formå, 

Ndr vånner handfallna kring dig stå; 

Ytd korset hjelpen då finnes. 

u I detta tecken du segra skall 1 ' 1 

Når verldssystemerna ramla, 

Når Skaparn vill från sin fotapall 

De sina till sig forsamla; 

Ndr som ett stoftgrand vår vida jord 

Och hbga himmel for Herrans ord 

Forsvinner, korset står tr yg g ad ti 



Korsbaneret. 



Och det skall ske på den tiden y 
att Isai rot, som står till folks ba- 
ner, honomskola hedning arna frå. 




ga efter, och hans hvila skall vara 

åra. Es. 11 : 10. 
synd, synd, synd, huru outsågligt hemsk du ar, så- 
val såsom brott emot den helige Gud och skuld in- 
for Honom, som ock såsom den makt, hvilken 



oemotståndligt forforer den arma menniskan till den ena 
illgerningen efter den andra ! Vål mena somliga bland 
menniskobarnen sig vara så lyckligt foclde och fostrade, 
att de åro så godt som fria från all beroring med synden, 
denna den gråsligaste af alla tyranner, och dock frater 
osynligt detta dodens gift afven hos sådana naturens och 
den menskliga bildningens helgon. Satt det guclomliga 
ordets forstoringsglas mot det hjerta, som redan af naturen 
synes vara så rent, så fromt, så godt, och du skall finna, 
att derinne kråla i oråknelig mångd de stygga och hemska 
synder, hvilka annu ej visat sig i detoffentliga, men hvilka 
likvisst med ohejclad makt hålla sin fånge såsom ett dodens 
sakra rof. O ve, o fasa! Hos de menniskor, der den na- 
turliga dygdens rosor blomstra utanpå kinden, der frater 
den inre for menniskor okånda synden med saker dåds- 
kraft i hjertatjliksom den sjukdom vi kalla lungsot. Alltså, 
du som frojdar dig ofver den formånen, att du aldrig fallit 
i grofva synder och derfore menar dig fri från syndens 
skuld och makt, o hor! din frojd beror på ett sjelfbedra- 
geri, en sjelfforblindelse. Få jemforelsevis aro de menni- 
skor, som med full sanning kunna saga, att de aldrig fal- 
lit for någon yttre, grof synd. De fleste, den stora, stora 



30 

mangelen af menniskor, inåste bekånna, om de vilja tala 
sanning, att de afven i det yttre, afven i gerning, blifvitka- 
stade i syndens grymma bojor och fångelse. Hvar och en 
af oss har på ett eller annat satt erfarit syndens hemska 
och grymma valde, och dock kunna viej med ord beskrifva 
det grasliga i syndens skuld och makt. Det ar Guds ord 
allena, som kan for våra ogon och for vårt hjerta teckna 
och beskrifva syndens grasliga skuld infor Gud och dess 
hemska makt i vårt hjerta och lif. 

Hvad skola vi nu saga åt de arme, som bara syndens 
dodliga gift i sitt hjerta och som hafva afven i gerning 
och utvartes lif måst erfara, att menniskornaemot syndens 
makt aro kraftlosa som agnarna mot stormen ? Skola vi 
saga : o menniska, synden ar ett oundvikligt ode, du kan al- 
drig lossas ur dess bojor, du ar fången under dess dom och 
våld, så lange du ar menniska; skratta och lek, gråt och 
klaga, just som du vill, men syndens skuld hvil ar ofver dig 
•och syndens makt håller dig utan hopp for dig om forloss- 
ning? O, en sådan lara vore hemsk, dyster och hopplos 
såsom hedendomens natt ! 

Det grymmaste af allt vore att forsoka under skåmt 
och gyckel påstå, att synden ingenting ar, att den ej finnes 
till, att den blott ar en inbillning, ett påfund af prester. O 
grymme gycklare, sag lika gerna, att menniskor aldrig 
funnits till, som du sager, att synden ar endast en inbillning 
hos melankoliska sinnen. O synd, synd, synd, om någon- 
ting finnes till bland menniskor, så ar det du, och du ta- 
ger sannerligen hamnd på dem, som i hånande lattsinne 
forsoka inbilla sig och andra, att du ej finnes! Men hvad 
skola vi saga till syndens olyckliga fångar? Skola vi for- 
soka bland dem åstadkomma en revolution, ett uppror 
«mot den grymme tyrannen synden, skola vi inbilla dem, 
att de sjelfva kunna betala sin syndaskuld, och att de sjelfve 
kunna slå sig losa från syndens ofvervalde ? O huru grymt 
att narra ett folk, som står under en hård regering, att gora 
uppror, då man vet att upproret ar fruktlost, och att upp- 



31 

rorsin&Dnen efter sitt fruktlosa forsok komma att tommer 
forslafvas och misshandlas ! O, huru grym den ar, som han- 
visar menniskan till hennes egen kraft, då det galler att 
gaida syndaskulden och hamma syndamakten! 

Min van, har du -aldrig erfarit smarta ofver S}mdens 
tillvaro i menskligheten, då vore jag fardig att saga, att 
du har intet hjerta, att du måste vara hård are an sten. 
Har du aldrig erfarit hvad det vill saga, då man dignar 
ned under tyngden a f sin egen syndaskuld, då man ar rad- 
ios, emedan man ej i ringaste mån kan hjelpa sig sjelf? 
Har du aldrig stått bredvid en medmenniska, då hon kan- 
ner sig fordomd for sin omatliga syndaskuld, och då hon 
ser sig alldeles vanmaktig gent emot sin egen synd, som 
ofverf aller henne såsom en stormvind, hvilken med oemot- 
ståndlig makt sonderkrossar allt, som står i dess vag ? O, 
hvad hjelpa de egna besluten, de egna kraftanstrangnin- 
garna gent emot syndens verkliga makt ! Har du aldrig 
sett synden i sådan graslig gestalt hos dig eller andra, att 
du varit fardig att snart sagdt gråta blod ofver syndens 
hemska valde? Har du ingen kansla, min van? Tank! 
om vi vid åsynen af synden i dess graslighet skulle stå 
rådlosa, evigt rådlosa. Tank ! om inga medel mot synden 
funnes annat an cle menskliga, hvilka alla aro ohjelpligt 
fruktlosa. 

Men, o menniska, eho du ar, du storste usling och 
brottsling, som blifvit fodd i menskligheten, lyft upp dina 
ogon och Se! Der svajar på ZioDs berg ett banér, en kors- 
fana. Standigt ar en stor hop folk samladt omkring detta 
banér. Från det himmelska Jerusalem, den eviga salig- 
hetens frojdesalar dånar ett ljud af en jubelsång såsom en 
rost af många vatten och såsom en rost af stort thordon 
(Upp. B. 14), och jubelsången kommer från en skara, den 
ingen rakna kan, en skara, som består af dem, hvilka for- 
dom voro arma syndare af alla folk, hedningar, slagteroch 
tungomål. Om dem alla aflagges den bekftnnelsen, att de 
åro komne utur stor bedro/velse och hafoa twagit sina klåder 



32 

och gjort dem hvita i Lammets blod. (Upp. B. 7.) Desse alla 
voro således en gång stora, hemska synd are, stor beclrof- 
velse f ororsakade dem deras gråsliga synder. Men se, alla 
peka de på korsbaneret såsom det enda tecken, i hvilket de 
alla segrat. Efter fletta banér hafva alla dessa liedningar 
och folk frågat, och nu hafva de genom korshjeltens seger 
en evig hvila, ara och herrlighet. De blodroda synderna 
åro i Lammets blod tvagna hvita ; den oandliga syndaskul- 
den ar med Jesu Kristi, Guds Sons, blod betald, betald så- 
ledes med en losepenning, som evigt galler. Den i synda- 
smuts och all onclskans orenlighet drankta kladnaden ar 
utbytt mot den hvita rattfardighetsskrud, som Lammet 
skanker åt syndare ; ja, till sist ar ock den inneboende syn- 
den genom Lammets blod utrensad och for evigt skild 
från desse fralste syndares både kropp och sjal. Ja, for 
alla folk, for hvarenda syndare, huru grasligan hans skuld 
må vara, står korsbaneret såsom ett tecken, som f orkunnar 
att en strid, den hårdaste, som mensklighetens historia vet 
att omtala, ar utkampad, att en seger, den storsta i himmel 
och på jord kanda seger, ar vunnen. Åndamålet med ett 
banér ar att vittna om en strid, blodig striel och dod, men 
ock om seger, harlig seger och frid. 

Tank, huru hogt alla folk akta sina banér eller fanor, 
emedan dessa banér vittna om blodiga strider och harliga 
segrar. Den faltherre, som radclat sina fanor ur den mor- 
dande striden, den som i blodig kamp med sitt eget blod 
fargat sin fana, men dock segrat, aras i tidernas langd ge- 
nom minnesvårdar och glodande berom i verldshistoriem 
Och vi, skulle vi ej ara, beromma och hogt beprisa det ba- 
nér, som ar fargadt med Guds Lams, Guds Sons, eget blod ? 
Om korsbaneret få vi tala, predika och sjunga, och vi mena 
med korsbaneret Herren Jesus sjelf och allt hvad Han 
gjort och fullkomnat for det i synd fallna slagtet. Borde 
icke allt det lif och anda har lofva, prisa, beromma och 
upphoja korsbaneret, då detta banér ar det tecken, som i 
sig innefattar och forkunnar den hjeltedod, som Jesus dog 



33 

for syndare, då Han for all verldens synder led lonen, som 
ar doden, och derigenom vann en evig seger och forloss- 
ning, namligen syndernas forlåtelse, lif och salighet for 
hvarenda syndare. Allt ar nu redo for alla arma syndare ; 
ingen, huru graslig hans synd an må vara, behofver forgås. 
Den nåd, som flodar från korsets stam, från korsbaneret, 
ofverflodar långt mer an alla synder kunna ofverfloda. 
Hela verldens syndaskuld ar utplånad med det Lammets 
blod, hvarmed korsbaneret ar bestankt. Syndens makt ar 
ock krossad. Den som har att kampa mot de oofvervin- 
nerligaste synder segrar dock under korsbaneret, ty kors- 
hjelten har segrat; det har funnits en menniska fri från 
synd, och nu kunna ock de menniskor, som tro på Ho- 
nom, som var gudamenniska, slutligen slå sig igenom i 
Hans kraft till en sådan seger, att synden ej mer når dem. 
Hans hvila, som står till folks baner, skall vara åra, heter 
det. Segerhvilan, som ar en frukt af vår Herres Jesu Kri- 
sti blodskamp, skall vara evig harlighet for arma syndare, 
som i tron annammade Honom och Hans blodsutgjutelse. 

Under korsbaneret lutade sig en gång ned en rofvare, 
som for mangden af sina forbrytelser måste sluta sitt gras- 
liga lif på ett kors, och se, denne arme rofvare, en syndare 
framfor andre syndare, hjel pl ost forlorad, såsom det syn- 
tes, gick på sin dodsclag in i paradiset i sallskap med har- 
lighetens Herre sjelf. 

Den arme uslingen, den af alla menniskor afskydde 
brottslingen vågade, då han lutade sitt hufvud under kors- 
baneret, blott ropa: Herre, tank på mig, nar du kommer i 
ditt rike ! Han ville saga: kunde du, o Herre, finna någon 
vrå i ditt rike,, i himmelen, dit en hemsk syndare kunde 
inslappas, dit den ovardigaste bland de oviirdige kunde af 
Dåd få tilltrade, så tank på mig for en sådan plats! Och 
se, så maktigt var korsbaneret, att den arme rot varen 
insUipptes icke blott i en ensam, afskild vrå af harlighe- 
tens rike, utan han gick i Jesu sallskap alldeles in i para- 
diset, i Guds hilrlighet. En qvinna, Maria Magdalena, 

3 



34 

lutade sig ned under korsbaneret; hon var besatt af sju 
djeflar. O, huru olycklig och beklagansvård, huru ohjelp- 
ligt forlorad den arma synderskan var, men se korsbane- 
rets allsmåktiga nådekraft: de sju djeflarne måste fly, och 
af den hemsk a synderskan blef ett det allra ålskligaste 
Ouds barn, som Skriften vet att omtala. Du, ofver out- 
sagliga och obeskrifliga, ja, alldeles otroliga synder for- 
tviflacle sjal, du behofver ej fortvifla, las korsbanerets hi- 
storia, och du skall tydligt få se, att tusentals lika hemska 
syndare som du blifvit rådd ad e och benådade i kraft af 
det blod, hvarmed korsbaneret år bestankt. 

Du arme stridsman, som uttomt din sista kraft i stri- 
den mot din forfarliga inneboende synd, du som nu såsom 
en vanmåktig håller på att foras bort i evig fångenskap, 
den gode Herden moter dig med korsbaneret, och du år på 
en gång fri, frisk och stark, så att du kan trotsa synden 
och helvetets portar. Du som ligger blodande på strids- 
feltet, der du forsokt besegra synder, hvilka i åratal hållit 
dig fången, du ropar: det år omojligt, evigt omojligt, jag 
måste evigt forgås, se upp till korsbaneret och du skall få 
en ny kraft, så att du skall uppfara med vingar som en om, 
du skall lopa och icke uppgifvas, du skall vandra och icke 
trott varda. 

O, hvilka under af frålsancle nåd korsbaneret verkat 
och ånnu dagligen verkar! Når vi se clen rysliga forhår- 
jelse, som synden åstadkommer bland menniskor, så fråga 
vi, ifall vi hafva en gnista af omhet om våra medmenni- 
skor: hvad kan jag gora for arme syndares vål, hvilken år 
den storsta tj enst jag kan gora menskligheten den korta 
tid jaglefver hår? Den storsta tjenst vi kunna gora, me- 
rian vi vistas på denna jord, år att upphoja, beprisa och 
kungora korsbaneret, på det alla må se detta banér och 
veta, hvilka frålsningsunder det gjort och ånnu gor. Mån- 
gen hedning i och utom kristenheten frågar medvetet eller 
omeclvetet efter detta banér, vill ej du, min vån, vara en 
bland dem, som visa sådana frågande vågen till Zions 



35 

berg, der korsbaneret ar upprest ? Men skall du vara en 
sådan vagvisare till korsbaneret, så maste det i hela ditt 
lif och forhållancle visa sig, livad korsbaneret verkar hos 
dem, som tåga under detta banér genom jemmerdalen till 
den eviga frojdesalen. Med den innerligaste omhet och» 
karlek måste du uppsoka de forlorade, om du vill formå 
dem att låta sig baras och foras till korset, derifrån den 
balsam nedflodar, som helår syndasåren. Huru rimmar 
-det sig, att du, som bekanner dig tåga under korsets fana, 
ar hogmodig, stolt och bister samt alskar verlden och de 
ting, som i verlden aro ? 

De som vilja beprisa korsbaneret skola vara sådane, 
som forsaka sig sjelfva och verlden. 

Hvar finnas de, som vilja uppoffra, forsaka och un- 
derkasta sig alla slags besvar och obeqvåmligheter for att 
få vara fanbarare, som tåga omkring med korsbaneret ? 
Hvar aro de, som med den innerligaste omhet och med den 
mest nårgående karleksuppoffring åtaga sig att vårda och 
skota dem, som fallit i syndens grasliga rofvarehånder ? 
Finnes en menniskovarelse så forlorad, att han ej kan rad- 
das af Kristi kors, om han blott låter sig baras till detta 
kors? Vi, som saga oss kampa under korsfanan, skulle 
likna folket i evangelium, vi skulle hvar och en hafva med 
oss någonhalt, blind, krympling, lemmalos, någon elandig, 
hemsk och vanstald syndare, och med desse elånde skulle 
vi kasta oss for Jesu fotter under korsbaneret. 

Vi rese alltså i Herrens namn upp detta banér ibland 
folk en. Snart skola vi efter slutad strid få hvila i 
evig ara på grund af den seger, som vanns af vår Forlos- 
sare på korsets trad, hvarpå vårt korsbaner svajar. Snart 
skola de forstrodde kamparne under korsbaneret trafFas 
och evigt få vara tillsammans i en hiirlighet. Eja vore vi 
der! 

0. 0. 



Julen. 



Si! morker jorden ofvertacker, 
Och nattens skuggor breda sig 
Utofver folket, hvilket stråcker 
Sig efter ljus på odslig stig. 
Val soker mensklig visdom tanda 
Sitt snilleljus, och fastan matt 
Det mangen s oga val kan blanda, 
Men slocknar dock i tviflets natt. 

Val kan den yttre dygden stråla 
I sallsynt fargprakt har och der; 
Val kan med egna verk man pråla, 
Fast man ej himmelsk pragel bar; 
Men detta ljus i all sin lagring 
År endast månens matta sken ; 
Nej . . . annu mindre : blott en hagring, 
En illusion, som slocknat re'n. 

Det sanna ljuset — hvilket under! — 
Som Herren tande på vår jord, 
Fordunkladt ar af menskofunder, 
Och misstydt ar den Hogstes ord. 
Ack, ingen kan det jernok krossa, 
Som hvilar på vår hals . . . och, si! 
Ej lagen sjelf kan bojan lossa, 
Som satan slagit oss uti. 

O hemska natt! Ack, huru gerna 
Man blickar framåt an med hopp. — 
Re'n purpras ostern. Morgonstjernat 
Du stilla for min syn går opp ! 



37 



Och folken, som i morkret vandra, 
De se ett ljus så klart och stort. 
Och prisa gladligt med hvarandra 
Den Gud, som st ora ting har gjort. 

Vik undan natt! Ty vanligt glanser 
I strålglans Evighetens sol. 
Dess sfer har annu inga granser : 
Från oster, vester, pol till pol 
Han kretsar stadse. Ljus hon skanker 
Och varme, nåcl och frid och trost — 
Narhelst dess harlighet sig sanker 
I menniskors beklamda brost. 

Och Jesus Kristus — namn, som klingar! 
Rattfårdighetens sol han ar, 
•Som under sina ljufva vingar 
All himlens salighet ju bar. 
Den Evige i andligheten 
Sig sanker ned, Guds vasens bild, 
En lem han blir i menskligheten, 
Men ar från syndar'n likval skild. 

Ja, oss en son den Hogste gifvit, 
Oss ar i tiden fodt ett barn, 
Och vår Rattfardighet han blifvit, 
Vår Fralsare ur syndens garn. 
Hans hjerta utaf karlek gloder, 
Ja, brister af forbarmande, 
Och, fodd af qvinna, lider, blocler 
For syndar'n vår Forlossare. 

I Bethlehem, i krubban hvilar 
Den Gudaborne uppå strå: 
Dithiin, dithftD mitt hjerta ilar: 
Vid krubban, Jesu, vill jag stå! 



Ty end ast Du kan lossa banden, 
Som uti fangsel hålla mig, 
Från dodens vålcl du loser anden 
Och for min fot på fridens stig. 

Lys Nådasol, du rena, klara! 
Kring jordens rymd din' strålar sprid! 
Dig for vårt hjerta mildt forklara ! 
Gif tro och karlek, hopp och frid ! 
Må cittrors ljud harnere klinga 
Till Barnet uti Bethlehem ! " 
Till dess vi evig lofsång bringa 
Guds Lam i nytt Jerusalem ! 



Himmelen på jorden, 

9 JULBETRAKTELSE. 

c ^oh\'F begynnelsen voro icke himlen och jorden i en så- 
^j^- dan motsats till hvarandra, som de nu aro. Om 
<b allt hvad Gud skapade heter det : "och Gud såg 
på allt det han gjort hade, och se det var allt ganska godt." 
Himmelen ar det rum, der Guds harlighet oholjd bor 
och åtnjutes till salighet af alla dess innevånare. Jorden 
deremot ar numera af gammalt ansedd for en "jammer- 
dal" och visar sig ock med ratta bara detta namn. Vi vete 
hvad det år, som bragt himmelen och jorden i motsats till 
hvarandra; det ar synden, som upplost och upploser alla 
forhållanden, dit den kan intranga, och drager efter sigen 
har af "moda, sorg och tårar, samt allt hvad hjertat så- 
rar", och slutligen cloden. 

"Ingen far upp i himmelen", sager vår Fralsare, och 
forklarar det således vara omojligt for någon på jorden 
att upphafva skilsmessan och fora himmelen hitned, ja, 
icke ens att sjelf frigora sig från jordelifvets nod och dod 
och forsatta sig i himmelens glaclje. 

Och dock ar nu himmelen på jorden! Detta ar hvad 
Julen forkunnar oss och gor att den ar en sådan frojds 
och gladjes tid. 

"Men ar det så, låt oss då se den harlighet, somtillhor 
och utgor himmelen! Himmelen kallas ljusens bonin- 
gar; hvar finnes detta ljus på jorden? Himmelen bebos 
ju af saliga, forklarade innevånare; hvar finnas de har- 
nere? Dessutom sagas der horas oupphorliga lofsånger; 
hvar fornimmer man sådant har?" Men jag vill visa eder, 
som frågen, "en ilnnu kosteligarc vag", en itnnu storre 
harlighet, an det hittills uppraknade, nilmligen : kdrleken; 
den fir Guds eget vasende; karleken ar det som icke blott 
g6> Gud sjelf till den aldrasaligaste, utan ock alla vasen 



40 

saliga i denna Guds harlighet. Hvad vore all verldens 
harlighet, och himmelens dertill, utan kårleken! Men der 
sann karlek ar, der ar ock harlighet. "Den der iilskar, 
han biifver i Gud och Gud i honom", sager Johannes; — 
detta måtte vara harlighet och salighet, d. v. s. himmelen. 

Men hvar finnes denna harlighet eller himmelen på 
jorden? Yi begifva oss till trakten af Bethlehem, in- 
trada der i ett så ringa hus som ett stall, mycket sakert 
svagt upplyst under nattens morker, och upptacka der i 
en krubba ett litet barn, nyfodt och svagt, i ringa och till- 
falliga kl a* der. År det val mojligt, att detta ar himmelen r 
Jag tycker mig kunna liisa ofver krubban : så ålskade Gud 
verlden, att han gaf henne sin ende Son. Har ar ej blott 
den gudomliga kårleken, utan denna i hogsta grad, omat- 
lig, såsom ordet så antyder. Har ar enfodde Sonen, men 
på det innerligaste forenad med vår menskliga natur, så 
att den gudomliga fullheten och harligheten tagit sig en 
bon ing på jorden, i vårt kott och blod. Gifves något hai*, 
ligare i himmelen an den enfodde Sonen — och han ar nu 
på jorden ? År då icke himmelen på jorden ? Gifve vi 
narmare akt på hvad som foregår med anledning af det 
lilla barnets fodelse, så synes det ju som hade himme- 
len i verkligheten flyttat hit ned. Kringsken icke Her- 
rens egen klarhet, himmelens ljus, herdarne i Bethle- 
hems ångd? Predikar icke en engel for dem och sju n ga 
icke skaror af englar i skyn, — alltfor detta barnets 
skull? Hvad fattades af den himmelska harligheten 
den natten, då Jesus fodder vardt ? Och hvad innebar och 
uttrycker alltsaminans ? Idel gladje och frojd! Om vi 
kande ratt detta barn, som bar himmelen inom sig och ar 
omgifven af dess harlighet, om vi trodde att denne sonen 
år oss fodd och detta barnet oss gifvet, skulle vi kunna tsll- 
bakahålla samma pris och lof, som herdarnes hjertan ut- 
goto ofver hvad de sett och hort ! 

Hvad som kom med enfodde Sonen vid Jesu fodelse, 
nåmligen, såsom vi hafva sett, himmelriket, himmelens 



41 

hårlighet, det uppenbarade sig hos vår Fralsare under hans 
hela lif på jorden: allt kom från himmelen, allt gafs oss 
med barnet Jesus den forstå juln atten på jorden. Genom 
Jesus borttogs det, som stallt himmelen och jorden i mot- 
sats till hvarandra, såsom redan Doparen forkunnade : "Si, 
•Guds Lam, som borttager verldens synd, och apostlarne se- 
dermera med många ord ytterligare forklara: "Han skulle 
nedslå djefvulens gerningar, borttaga doden och honom, 
som doden i våld hade m. m." Men i och genom honom 
upprattades ock en gemenskap emellan himmelen och jor- 
den, såsom han sjelf gaf tillkanna: "harefter skolen I ta se 
himmelen oppen och Guds englar fara upp och neder ofver 
menniskonés Son". Derfore sade han ock i sin ofverste- 
presterliga bon till sin fader: "jag hafver gifvit dem den 
hårlighet, som du mig gifvit hafver" ; "jag hafver fått dem 
■din ord". "Fader, jag vill, att der jag ar, skola ock de 
vara med mig, som du mig gifvit hafver, att de skola se 
mina hårlighet." "Jag i dem och du i mig, att de skola 
vara fullkomne i ett." År detta icke himmelen ? 

Dessutom regerar han från sin thron i harligheten på 
jorden och skall lagga alla sina fiender till sin fotapall och 
slutligen genom sin dom forvandla allt, gifva oss nyahim- 
lar och en ny jord, deruti rattfardighet allena skall bo, då 
Guds barn skola se honom, sådan han år, och delaktige 
varda af hans hårlighet till hela deras varelse, både kropp 
och sjal, och sedan skola de vara nar Herren alltid. — År 
icke allt detta att hafva himmelen på jorden ? Och vi på- 
minne ånyo derom, alltsammans hafva vi i och med Jesu 
fodelse ; derfore kom då himmelen med all sin hårlighet 
till jorden. O, att vi hade Johannis-ogon, som kunde se 
hans hftrlighet, såsom enfodde Sonens, full med nåd och 
sau n ing! Vi skulle då visserligen med englarne sjunga i 
•en kor julesången: "Åra vare Gud i hoj den och frid på 
jorden, menniskorna en god vilje!" Men dertill behofva 
vi tro, ren och enfaldig tro. H. 



Julqvållen. 

Flyg min snabba tanke — flyg 

Ofver oceanens vatten, 

Till min faders liydda smyg 

Uti stilla jule-natten ! 

Gl anta på forstugans clorr . . . 

Granen der brinner som forr, 

Och jul-ljusen tindra. 

Hjertat blir så varmt på nytt, 

Ocli i ogat glanser tåren, 

Knappt jag mins den tid, som flytt — 

Ack, de långa, lån ga åren 

Ila så hastigt sin kos, 

Liksom den vissnar en ros, 

Når hostvinden blåser ! 

Barndom ! Så»lla, glada tid, 
Ater klappar det, clitt hjerta, 
Och mitt eget varms dervid 
Midt i rymd och qval och smårta; 
Hemland och vanner och allt 
Visa sin kara gestalt 
I julqvållens stillhet. 

Lyssna ! Hores icke der, 
Vemodsfull, en suck i qvållen, 
Hvi«lken vestan-vinden bar 
Ofver daiar, vatten, fj allen ? . . . 
Ack, jag forstår nog ditt ljud — 
Bringar mig karlekens bud 
Långt, långt bort i Ijerran! 



43 

Det ar nog, ty karleken 
Linclrar allt, som plagar svida, 
År en gast från himmelen, 
Som lart att flyga vida ; 
Stanna då framling och bo 
Uti mitt hjerta i ro, 
Till våren ack bida ! 

Då, nar drifvan smalter ner, 
Blommor åter borja knoppas y 
Minnes jag ej vintern mer, 
Nar i vårfrojd allting hoppas! 
Rosor och gronskande mull 
Spira vid solstrålars gull, 
Så ock i mitt hjerta! 

0 barn, som i krubban låg, 
Som kom att all verlden fralsa : 
Emot dig mitt oga såg, 

Af dig nek mitt lif sin helsa. 
Stanna, o du, med din frid 

1 båd' vår och vintertid, 
0 droj i mitt hjerta ! 

H. S—m. 



t 

Prof. L. P. Esbjbrn. 

Hell dig, du ljusets riddergman„ 
Som fridens hojder hunnit! 
Fast vågen tornbestrodd du fann,. 
Du segern likval vunnit. 
På fridens bana stads du gick ; 
Då verldens hat du rona fick, 
Du det med karlek lonte. 

Då Sveriges barn i okandt land' * 
Har sokt sig bo och nåste, 
Då slet ock du de ljufva band,. 
Som dig vid hemmet faste. 
Att Sveas barn i andlig nod 
Nu ledo brist på sj alens brod, 
Det kunde du ej lida. 

Som fader for vårt svenska folk 
I nya frami ingslanclet, 
Och evangelii ratta tolk, * 
Du knot forsamlingsbandet. 
Du samlade den spridda hjord 
Kring Herrens rena, helga ord 
Och sakramenten dyra. 

Bland kyrkans adle man ditt namn 
Skall lysa som en stjerna. 
Då sekler flytt i tidens famn, 
Historien det skall viirna. 
Till si sta led vår svenska att 
Val sign a skall på kristligt slitt 
Lar 8 Paul Esbjdrns minne. 

Forsamling sbo. 



Eådsforsamlingen. 

(Lanken emellan materiens verld 
Och mellau andens, en del utaf båda, 
Menskan ju ar, hon ju derfor synts vard 
Stundom ock utofver tidsgransen skåda. 
Hvad hon i andarnes rymder dock sett 
Alltid sig svept uti tingenas sloja, 
Dermed det henne en viuk också gett, 
Hvarfor hon måste från stoftet sig hoja.) 

For ganska i^nge sedan sandes bud, 
'Så har man sport, kring hela morkrets rike 
Utaf cless forste, denna verldens gud, 
Att alla, honorn uti ondskan like 
Blancl anclar, samlas skulle på hans slott 
Och ofvervaga, hvad som stod att gora, 
Hur bast de kunde uti synd och brott 
Och evig jammer menskoslitgtet fora. 
Då kommer fram till Pandemonium 
En fasansvard, en stor ofantlig skara 
Från andeverldtms mest fordolcla rum, 
Beredd att der sin hoge herre svara. 

På tronen stiger, full af hamdbegar 
Och harm och vrede, bistra afgrundsforsten : 
""Den stridt fortviflans strid min trOgna har, 
Den kampat vildt att slacka afgrundstorsten 
På menskoslagtet, men andå jag ser 
Så mången vagra for mig nederfalla 
Och folja blindt min vink, och hvad an mer, 
Så många raddas undan faror alla. 
Jag ser, att gladjen annu icke flytt 
Från jordens rund, den bor i mångas hjertan, 



47 

Den bor der an, fast jag så mycket nytt 
I form af gladje frambragt utaf smartan. 
Den bor der an ! — Jag Eder kallat har 
Från djupa morkrets undangomda schakter 
Och onskar veta om ej an ar qvar 
Ibland forderfvets oerhorda magter 
En enda ande, vuxen clenna strid, 
Som rasår, då for alltid ifrån jorden 
Vi skola jaga bort all verklig frid. 
Den kampen ar oss ofvermagtig vorden, 
Och I val veten, hvad det kans att se 
Utur vårt våld så stora skaror ryckas. 
Jag valdet ofver jorden vill nu ge 
At den af Er, som bast af alla lyckas 
Forsanka menniskor i nod och qval 
Och rofva sjal ar bort från Fridens forste 
Och mest foroka de fordomdas tal, 
I ondskan vare han nast mig den storste!" 

Så talte Belzebub. Ett bifallsgny 
Man ofver vida salen kunde hora. 
Dess dystra gaster fylldes af en ny, 
En stegrad åtrå att det onda gora. 
Der mången plan i hast nu lades ut, 
Så djefvulskt listig, att den kunde tankas 
Forvisso leda till det hemska slut, 
Som var i sigte: "Menniskan skall sankas 
Långt nedom djuren och for al lt vårt hån 
Ett foremål på jorden redan blifva." 
Af gnyet uppstod snart ett valdigt dån, 
Ty foretredet ingen ville gifva. 
Då hojde Baal 1) rosten : "Forr jag var 



1] Baal, en af de afgudar, som af kanaaniterna och nargransande 
folk dyrkades. Till hans gudstj enst horde på mån va stallen otuk- 
tiga upptraden af skamligaste slag. [Moseb. 25: 1—9 ra. fl. stallen.] 



48 

Af menskor tillbedd uppå berg i lundar; 

Ku ofverallt, der menskan bon ing har, 

Fast mångden for min ratta skepnad blundar; 

Men nar jag lagt min nya snara ut, 

Den slugt jag kallar 'oskuldsfulla lekar,' 

Får sedliglieten snart ett snopligt slut; 

Att oppet dyrka mig då ingen tvckar. 

Och den mig tjenar, nojets, lustans slaf, 

Uppå en mork och slipprig vag sig gifvit; 

For tidigt oppnås då hvarenda graf, 

Ty slagtet lidelsernas offer blifvit." 

Helt nara thronen bistre Moloch 1) stod, 
Kring halsen hufvudskallar, halft forbranda r 
Som perlband hangde, sudlade af blod 
Hans fingrar stodo, som till stympning spanda.. 
Utaf den glod, som i hans inre brann, 
Eldflammor likt, hans vikla ogon lyste; 
Ett uttryck i hans friicka uppsyn fann 
Det sinne, han mot menskoslagtet hyste. 
Han tog till orda : u Stor var val min magt, 
Då barnet jag ur modrens armar ryckte, 
Ånskont hon, anda till fortviflan bragt, 
Det hårdt intill sitt brustna hjerta tryekte;, 
Men storre nu; ty jag ett annat satt 
Har funnit upp, hvarmed jag kan foroda. 
All moderskansla, så att fodselns ratt 
Ej mera gifs åt lefvande, men doda. 
Bland djuren slikt ej någonsin kan ske 
Och annu mindre bland fordomda andar;; 
Jag lyckats då en stot åt menskan ge, 
Att hon nedom båd' djur och djeflar strandar."' 



1] Moloch, afvenså en af kanaaniternas afgudar. Åt honom 
offrades afven menniskor, isynnerhet små barn. [Jer. 32:35m. 
fl. stallen.] 



40 



Han sleit sitt tal, och genom salen gick 
En suck, ett gensvar till hans hesa stamnia r 
Och nu forst gamle Mammon 1) ordet fick, 
Som knappt sin vrede hacle kunnat hamma» 
Tills Moloch sagt sin fulla mening ut. 
Fornarmad, nu helt kort han matte orden: 
"Jag gillar fullt vår Belzebubs beslut; 
Den varste bland oss må besitta jorden. 
Har nyss vi hort ett ackligt sjelfberom; 
Han skulle menskan nedom båda bringa. 
Men varda råd, nu har med oveld dom ! 
Hvem kan den storsta mangd i bojor tvinga? 
Mig alskar, arar både hog och låg, 
Bad' ung och gammal, rik och fattig lika, 
Fast under skilda namn, ty mångens håg 
År vand från det, hvarefter andra fika. 
Nu skaror d olj as under helgons namn y 
Som utan tvekan egna mig sin dyrkan,. 
Och ofta kan jag under nitets hamn 
Till rofvarnaste vanda sjelfva kyrkan. 
Jag svanger sviirdet, skipar lag och ratt, 
Jag forer klubban uti stats-konseljer, 
Jag delar ordnar ut och epaulett, 
Jag kon ungar och presidenter valjer. 
Mig fattas icke magt ej heller svek, 
Och lemnas saken blott i mina hander, 
Jag stora menskomassor som en lek 
Hit ned i trots af Fr idens forste sander." 

"Nej vanta," Nebo 2) skrek, "ett battre spratt 
Jag spela skall de kraken der på jorden ; 
Fastan dem gifven ar all visdoms skatt 
I sanningskallan, vissa Gudoms-orclen, 

1] Mammon, rikedomens gud. [Matth. 6: 24.] 
2] Nebo dyrkades af kaldeerna såsom visdomens gud, kallades 
af grekerna Hermes och af romarne Mercurius. [Es 46: 1.] 

4- 



50 



Skall jag dock laga, att den dårskap lar 
Benåmnes vis, ja många skola gapa 
Och skria : 'Satan blott en skråmgast år, 
Och menskan blott en hogt utbildad apa.' 
Slikt nonsens mangden skall begarligt tro 
Och uppenbarelsen som logn forkasta, 
Och dromma blott om idel frid och ro 
For att mer skyndsamt mot forderfvet hasta." 

Nar han nu slutat, såg sig satan kring, 
Om någon mera ville striden våga. 
I dunkla fjerran sågs då någonting, 
En vidrig skepnad, fladdra likt en låga. 
Det narmar sig — en fasansfull gestalt ! 
Så rysligt hemsk, att nar den framåt stråcktes 
Mot morkrets boning, trad och gastar — allt, 
Ja forsten sjelf utaf dess syn forskracktes. 
Fram trader Bacchus och åt gasten ger 
En vink och sager: "Rådet vill ju hora, 
Hvad goras kan i striden, då jag ber 
Att få min frande fram till Eder fora, 
En magtig spirit, fast af jorden fodd, 
Och ung annu; låt honom har forklara, 
Hvad stridssatt han har valt, och derpå stodd, 
Han sjelf sin plats bland Eder må forsvara." 

"I morkrets valdige, jag helsar Er 
Och har min ratta skepnad nu forst visar, 
På det I veta mån, att ingen mer 
Ån jag sin konst med ratt och fog beprisar. 
Jag Baal, Moloch, Mammon lange kant 
Och Nebo afven, annu de ej kunna 
Ens ondskans ABC, om det ock handt, 
Att sjalar af dem stundom blifvit vunna. 
Men om de ingå nu med mig forbund 
Och folja mig, så skola de få lara 
Så val sin egen konst som min i grund. 



51 



Jag kominit hit att det af dem begartx. 

På jorden re'n som barn jag magtig var, 

J minnens menskoslagtets andre fader, 

Då han ur arken gick, och sen jag har 

I Bacchi tjenst besegrat myriader 

Af jordens slagter. Ja, dess storste man 

I mod och snille ej ens priset hollo. 

Se Alexander 1), verldserofraren, 

Och Rafael 2) och Burns 3) och Schiller 4) folio. 

Men uti allting tragen ofning ger 

En sådan fardighet, att konst blir vana; 

Min skicklighet ock okes mer och mer ; 

Hur stor den blifver, ingen alis kan ana. 

Jag stundom jatte ar och stundom dvårg, 

1] Under vistandet i Babylon trodde Alexander sig marka vissa, 
for framtiden olycksbådande jartecken. For att forjaga sin oro der- 
ofver lemnade han sig utan hejd åt dessa bordets nojen, vid hvilka 
både han och hans fader så ofta lemnat sitt forstånd qvar. Men med 
Babylons klimat var sådan omåttlighet en dodsdom. Efter en rad af 
orgier anfolls han af en haftig feber, som redan på elfte dagen be- 
rofvade honom lifvet. Han dog den 21 Apr. 323 f. Chr. uti sitt tret- 
tiondetredje år. Se pag. 485 Illustr. Verldshist. Sthlm. 1874. 

2] Om Raphael, Italiens och måhanda verldens storste mastare 
i målarekonsten, berattas det, att nar han afslutatstyeket "Himmels- 
farden, 11 hvilket skulle tafla med Sebastian Piombos "Lazari upp- 
vackande, 11 ofverlemnade han sig vildt åt utsvåfningar. Slutligen 
anfolls han af en elakartad feber och dog på sin trettiondesjunde fo- 
delsedag, den 6 Apr. 1520. Aktheten af denna uppgift har visserligen 
af senare forfattare blifvit fornekad, bland andra af Mrs. Jamesson, 
men hans samtida synas hafva låtit den vara oantastad. 

3] Robert Burns, en folkskald, troligtvis annu ej i något land 
flfvertraffad, och Skotlands storste poet, blef endast 37 år gammal. 
Han hade en stark kroppsbygnad, men som hans sallskapliga lynne 
forledde honom till omåttlighet och ett utsvafvande lefnadssatt, un- 
dergrafdes snart hans helsa, och han dog i Dumf ries 1796 i fattigdom 
och elande, of vergifven af alla sina fordna umgangesvanner. 

4] Schiller, tyska ilationens stolthet, dog den 9 Maj 1805, endast 
46 år gammal. "Han begagnade sig af stimulerande medel, hvarige- 
nom hans helsa forstordes, 11 sager en af hans biografer. 



52 

År stundom smekfull, stundom, grym och bister, 

Min klådnad bar kameleon tens 1) farg, 

Och aldrig medel eller råd mig brister. 

Hos hog och låg, vid hvarje hogtidsfest, 

I brollopssalen som i sorgehuset, 

År jag en ålskad, oumbårlig gast, 

Jag glådjen lifvar — sorgen dranks af ruset. 

Når hylluing ges till frihet, fosterland, 

Till snillets, dygdens, tapperhetens åra, 

Till tro och vånskap, blott min dolda hand 

I fy lid a skålars must kan den frambåra, 

Den matte skall jag kraft och styrka ge, 

Den sjuke helsa och den trotte hvila, 

Och krigarn mod att hurtigt sig bete, 

Och roddarn djerfhet att mot storm ar ila. 

Jag tankens skårpa, fantasiens flygt 

Upplifva skall och talarns tunga lossa, 

Och finnes någon utaf svårmod tryckt, 

Hans hårda fjettrar skall jag också krossa. 

Till allt man bistånd utaf mig begår, 

Och redo år jag ståndigt till att hjelpa, 

Ty når jag hjelper, mark, elet innebår 

Att desto fortare i afgrund stjel pa. 

Jag ungdomskraften har i stoftet bojt, 

Att den mot sjukdom ej formatt sig vårja, 

For hungersnod och pest jag vågen rojt, 

Att mera vildt cle kunnat lån der hårja. 

Jag krigens skråck mångdubbelt storre gjort, 

Enår i krigarns brost hvarenda gnista 

Af mensklighet jag drånkt, och då man sport, 

Att menskor utfort, hvad knappt djeflar drista. 

Når rodergångarns, maskinistens hand 



1] Kameleonten, en art af odleslagtet, hvarshudarsåbeskaffad, 
att den antager gamma farg som de omgif vande foremålen, hvilket 
gbr, att djuret blott med svårigbet kan urskiljas. 



53 



Jag kunde fora enligt mina tycken, 

Som spillror fartyg vrakte jag mot strand 

Och menskokroppar slet i tusen stycken. 

For mången har jag lyst juvelens prakt 

Mot blodbestankta, sonderrifna klader, 

Oeh genom mordbrandsfacklan ofta lagt 

I aska kojor, by ar, slott och stader. 

Utaf familjen, lifvets paradis, 

Jag frambragt har ett helvete på jorden, 

Der varma hjertat mera kallt an is, 

Der alskarn ar en plågoande vorden. 

Jag så vandt upp och ned naturens lag, 

Att fadren nu de sina mest fortrycker, 

For karlek lonar dem med hugg och slag 

Och brodet barnen utur handren rycker. 

Ej klader skyla deras tarda kropp, 

Han likval lemnar dem ett pris åt vinden — 

Nar deras tårekalla torkat opp, 

Den sista tåren frusit fast på kinden. 

All verlden rundt min dyrkan ar i svang, 

Jag eger redan millioner tempel, 

DerofFren tjusas utaf glasens klang, 

Af vinets farg och vannernas exempel, 

Der alltid deras manliga bcslut 

Och fasta foresatser måste falla, 

Der mina trogna prester dela ut 

Forbannelse och nod och dod åt alla. 

Dit vankar lakarn, kroppens vårdare, 

Dit den, hvars kall det ar att skipa lagen, 

Ja, stundom ock en Zions vaktare 

Kan blifva af min tjusningskraft betagen, 

Jag deras vilja leder helt med min, 

Och gor att kanslan intet kan fornimma, 

Forståndet ock jag skickligt sveper in 

Uti en tjock, ogenomtrani;lii> dimma. 

Och den uti min tjenst med trohet fyllt 



54 

Sin plats belonas också framfor andra, 
Och får på gåtan, som en krogarskylt, 
I alias åsyn fram och åter vandra. 
Men annu mer i spelets sista akt, 
Delirium, de få mitt valde rona, 
Ty då i forvag jag dem reclan bragt 
En aning om hur jag dem skall belona; 
De onda andars hemska sallskap få, 
Och jordens qval med evighetens blandas; 
Aformar jagas de hvarthan de gå, 
Och idel eld ar luften, som de andas. 

Ån finns i kedjan qvar dess basta lank : 
De kalla mig den gode Gudens gåfva, 
Till njutning dem som hvarje annan skank 
Af himlen gifven. Ja, de honom lofva 
For det jag finnes till. Dem så jag for 
Behandigt framåt medelst måttligheten 
Alltjemt mot målet och dem redo gor 
Att villigt ofTra ej blott nykterheten 
Men afven sallhet och ett evigt lif. 
Nu, om man ock ett helgon kommr. låter, 
Till jorden ned, så blott en vink mig gif, 
Och aldrig, aldrig ser det himlen åter!" 

Han slot, en tystnad uppstod. Att det var 
Prins Alkohol, de markt och voro glade, 
Då sådan utsigt for dem an fanns qvar, 
Och vand till honom forsten sjelf nusade: 
u Din like annu aldrig blifvit spord 
Bland mina kampår, vid min hogra sida 
Du trona skall och på en hemsokt jord 
I spetsen for de minas hårar strida. 
Far fort framåt och skoningslost fordrif 
All frid och sallhet, gladje, frojdoch lycka 
Från menskan bort, dess herre ensam blif ; 
Låt ej Fridsforsten rofvet från dig rycka!" 



_55_ 

En krona likt han med sin skrumpna hand 
Ett rysligtoting hastigt vred tillsamnian, 
Af glod, juveler och af ormar band 
Han visste gora ; och den dunkla flamman 
På ett for sådan storhet vardigt satt 
Offentligt till sin medregent han kronte, 
Och sedan alla i forbundet trad fe, 
Dem med en guustig herskarblick belonte. 
Den kronte vrångcle sina anletsdrag, 
Som sokte han dermed ett uttryck gifva 
At sin fortjusning, att ettkungsutslag 
På honom lagt att verldsforderfvarn blifva. 
Sin hyllning med forskrackligt brak och dån 
De onda andars oerhorda skara 
Nu honom gaf, och sedan der ifrån 
De uti striden alla skyndsamt fara. 



Har du, min van, något spår kunnat finna 
Af denna grymma, forharjande fard? 
Har du val sett, hvilka segrar de vinna, 
Sett, hur godtyckligt de styra en verld ? 
Ser du, hur menniskor vansinnigt leka 
Med denne gnisl ige hemske tyrann? 
Ser du, hur fintligt han magtar bevcka, 
Tjusa och fangsla så yngling som man? 
Vet du, hur bittert en fader får klaga 
Nar han ser sonen besnard i hans garn ? 
Vet du, hur mycket en mor kanTordraga^ 
Hel Ire an skåda ett bortkommet barn ? 
Har du sett karlekeus varmande låga 
I denna syndaflod blifva fordrankt? 
Vet du, hur mången utaf denna plåga 
Blifvit i grafven for tidigt nedsankt 
Korer dig elande, sorg eller smarta, 
Har du for lidandets orter en tår; 



56 



År någon mensklighet qvar i ditt hjerta, 
Hvarfore langre då fåfang du står ? 
Raddning ju finnes, min van, dig ar gifvet 
Ordet, som ensamt ger helsa och frid, 
Dermed kan mången an foras till lifvet, 
Radda den, radda den, an ar det tid ! 



"Af barns och spenabarns mun hafver du 
5 fullkomnat lofvet-" 



«chM^n af våra yngre pastorer lemnar om ettlitet under- 
barn några unclerbara, på samma gång tron star- 
^ kande uppgifter. 
Medan annu lilla dottren hvilacle under modrens 
hjerta, berattar clenna, att hon en dag alldeles oformodadt 
såg helt nara venstra sidan tre harligt klara strålar, som 
kornmo "från sjelfva himmelens och jordens konung". 
u Ack", tankte hon, "hvad ar detta? Månne mitt barn skall 
blifva ett olycksbarn ?" "O Herre Jesu," bad hon, ^for- 
barma dig ofver barnet och ofver mig! Hvad ar jag usle 
matk, att jag får se sådan harlighet redan har nere på 
jorden !" 

Så snart elet lilla barnet kunde fatta fadrensoch mo- 
drens ord, voro clessa ej sena att rikta dess tankar på Je- 
sus, som ar barnens van. Jesus blef snart enda foremålet 
for barnets tankar, dess barnsliga tal, sång och bon. Nar 
frammande kornmo på besok och hade samtalat med for- 
åldrarne en stund, plagade hon smyga fram till dem och 
hviska: beel Gud! sjelf foll hon på sina knan; ord, ehuru 
barnsliga, saknades icke; alla forundrade sig och frågade: 
hvad månde varda af detta barnet V leke sallan såg man 
henne klappa sig på det lilla hufvudet och saga: "mir jag 
får kronan af snalle Jesus, mamma, då blir elet så roligt, 
Jesus kommer och alla heliga englar och mota lilla E 
och saga 'goddag' lilla E., ar du har?" 

En dag stod modren i koket, lilla E. satt i gungstolen 
och lekte snallt, efter en liten stund borjade hon gråt a och 
frågade: "mamma, hvarfor får jag ej gå till snalle Jesus ? u 
sprang så lill modren. Hon lugnade henne dermed, att 



58 

Jesus sakert skulle komma, och clå skulle lilla E. få kro- 
nan af honom. Om morgnarna plagade hon helsa sin sy- 
ster på foljande satt: "Herrens frid vare med clig på alla 
dinavagar, syster H!" 

Nar lilla E. såg sina broder kifvas sinsemellan eller 
voro ledsna på hvarandra, plagade hon saga: "Jesus grå- 
ter ofVer eder, och han gråter bitterliga, bitterliga." En 
dag gjorde hon sig en docka, kladde sedan sig sjelf och 
gjorde min af att amna sig bort. Modren frågade: "hvart 
skall du gå, min lilla E. ?" Hon svarade: "till snillle Je- 
sus"; tog så sin docka på armen, modren oppnade dor 
ren och bad henne helsa snalle Jesus, alla heliga englar 
och alla himmelens saliga innevånare. Då smålog lilla 
E. och sade : "Jag skall vanta tills mamma och pappa och 
alla gå med." En dag blef hennes broder F. sjuk, lilla E. 
satte sig med en bok i handen och sjong: "snalle Jesus, 
om bror F. dor, får han komma hem till dig, om bror F. 
dor, får han komma hem till dig; snalle Jesus, nar lilla E. 
dor, får hon komma hem till dig, nar lilla E. dor, får hon 
komma hem till dig." 

Hennes bonepall var en liten flat sten strax utmed hu- 
set; vid clenna låg hon på kna många gånger om dagen, 
forsankt i det mest innerliga och barnafortroliga samtal 
med sin Fralsare, hela halftimmar hvarje gång. Modren 
stod ofta djupt rord och holl sin hand ofver den lillas huf- 
vud, for att skydda detsamma från de brannheta solstrå- 
larne. "Ack," tankte hon, "om jag vore så Jesusålskande 
som du!" 

På morgonen af hennes sista lefnadsdag, vid fyratiden,, 
tyckte hon sig se en engel vid sin sang, som visacle henne 
den harlighetskrona, efter hvilken hon så ifrigt långtat. 
Men någonting stod i vågen for henne, hon ropade till sin 
syster: "H., låt mig se på kronan, låt mig se på kronan !" 
Sedan hopknappte hon sina hancler och bad den lilla bar- 
nabonen: "Gud, som hafver barnen kar, se till mig, som 
liten å'r, hvart min verld och lycka vånder, det står allt i 



59 

dina hander !" Modren tog henne på sina armar ocb frå- 
gade, om hon ville gå till Jesus. "Ja", svarade hon. "Då 
får du", sade modern, "den vackra kronan, harpan och 
palmen. Jesus siiger: låter barnen komma till mig, och 
formener dem ieke, ty sådana horer Guds rike till." Hen- 
nes gladje blef då liksom forklarad. Jorden var henne in- 
tet hemvist. Jesus tog snart sin lilla, men himmelskt 
skona brud till sig, jordens syndaland var for trångt for 
hennes genom tron på Jesum helgade ande. Samma mor- 
gon, sedan det blifvit dag, stod modren vid hennes sang,, 
med systren på armen, an en gång helsade hon lilla E. : 
"Herrens frid vare med dig." "Ja", sade denna och 6n- 
skade få kyssa sin lilla syster. Hennes timglas var snart 
utrunnet, den frigjorde anden svingade sig snart ofver 
gruset. 

Den berattande tillagger: O, min dyre Herre Jesu, 
tag vård om oss, du ser huru latt vi falla, forbarma dig of- 
ver oss och håll oss fasta i tron intill andan, så få vi kro- 
nan, som du lofvat. 



Svenska Evangeliska Lutherska forsamlingen 

i 



OCH DESS HISTORIA.' 

Teckning på fri hand af A. 

tt den barmhertige Guden i himmelen bevisat Au- 
gustana Synoden och dess många och talrika for- 
samlingar en obegripligt stor nåd under dess annu 
ej knappt mer an tjugofemåriga historia, ar ett sakforhål- 
lande, som ligger i oppen dag for hvarje uppmarksam be- 
traktare. Framlingar i ett fr&mmande land, der språk och 
seder voro nya, hafva de svenske utvandrarne, Gustaf 
Adolfs soner och dottrar, likval ånyo blifvit samlacle om- 
kring det gamla beprofvacle korsbaneret, som vår kyrkas 
vordade lårofader Luther med så stor trosfrimodighetupp- 
reste under reformationstiden. Det har varit Augustana 
Synoden forunnadt att uppresa detta banér bland moclern 
Sveas soner och dottrar i denna stora och fria republik. 
Sådant har visserligen ej kunnat ske utan strider, ja, bittra 
strider, men det har skett, och Gud har, såsom ofvan an- 
tyddes, rikligen valsignat arbetet. Hvad de vordade ta- 
derna i Kristus Esbjorn, Hasselqvist, Carlsson, Svensson 
och Andreen m. fl. i Herrans fruktan och mången gång med 
stora svårigheter borjade och gruudlade, det har ej blott 
egt bestånd, utan forkofrats och tillvaxt, ja, den adlasaden 
har burit hunclradefaldt frukt. Stora och blomstrande 
forsamlingar, i många afseenden visserligen annu blott 
missionsforsamlingar, linnas utstrodda, dn ensamma, an i 




61 

storre eller mindre grupper, Mn Atlantiska hafvet till de 
Klippiga bergen, från Minnesatas och Dakotas nordiska 
natur till Texas' i många afseenden tropiska klimat. 
Dessa forsamlingar ega hvar sin historia, och många icke 
blott en historia, utan en både intressant.och larorik hi- 
storia. Att denna historia, eller rattare hvarje forsam- 
lings historia, i de fiesta lall biifvit forsummad, ar att»på 
det hogsta beklaga. Augustana Synodens verksamhet har 
varit ett rastlost stråfvande framåt, och man synes dervid 
ej haft mycken tid ofrig att egna åt sin historia. Så har 
redan mycket, som varit i hog grad intressant och laro- 
rikt, gått forloradt och ar for alltid begrafvet i gloinskans 
haf. Hvad Synodens historiograf har kunnat gora for att 
bevara och foreviga våra minnen, ar obekant for den, som 
skrifver detta. Det år emellertid att hoppas, att han, som 
sjelf varit med nastan från borjan, har varit i stånd att 
gora ganska rika samlingar, då ju ett folks, ett samfunds m 
historia och minnen aro en så dyrbar egendom att de bora 
blifva foremål for den mest omsorgsfull a vårcl. Derfftr ar 
det ock sakert , att hvad som kan goras i den vågen, både 
ringa och stort, bor blifva till nytta och valsignelse for vårt 
samfund. En återblick på flydda dagars historia med dess 
rika och trosuppmuntrande erfarenheter skall for visso 
egga oss till mera fortrostan och frimodighet for fram- 
tiden. 

Under medvetande af denna sanning har nedanstå- 
ende lilla teckning sett dagens ljus. Forfattaren har deri 
velat låta historien visa sig i sina egna klåder och derfor 
framfor allt bemoclat sig om att sanningen skulle få sin ratta 
al lt beherrskande plats. Han har kallat den en teckning 
på fri hand, emedan omståndigheterna gjort, att hon nod- 
vandigtvis måste blifva både kort och åtminstone delvis 
mycket ofullståndig. Zions Gud vålsigne åTven det lilla f 

Andover år belaget i vestra delen af Henry County, 
staten Illinois. Landskapet år ganska skont och inta- 
gande. Midtigenom settlementet slingrar sig den lilla 



62 

Edwardsfloden, hvars ena strand ar beklådd med en vac- 
ker lofskog, som dock nu blifvit ganska illa medfaren. 
På båda sidor om floden ligga skona prairiestråckor, 
hvilka fordom voro pråktiga jagtmarker for den rode 
mannen och sedermera for jågare från de ostra staterna. 
Landet år lagom mycket kuperadt for att borttaga enfor- 
migheten, men ej så mycket, att det hindrar odlarn i hans 
arbete. Den forste svensk, såvidt bekant år, som såg dessa 
trakter, var en sjoman, Nilsson, som år 1848 i såliskap 
med sin forre kapten, Thompson, gjorde ett besok på vikl- 
marken, der nu det blomstrande nybygget år belåget. 
Den egentliga borjan till Andover-settlementet kan man 
dock saga skeclde forst i och med Samuel Johnsons hit- 
komst med såliskap år 1848. Det foljande året, 1849, an- 
kom Prof. Esbjorn med såliskap. Pro f. Esbjorn var den 
man, som grundlade den missionsverksamhet ibland vårt 
folk, som blef borjan till Augustana Synoden, nu så talrik 
och stark både uti in- och utvartes afseende. Det år be- 
kiagiigt, att så litet af historia finnes qvarefteren man, 
som varit af så stor betydelse for Guds rike bland våra 
landsmån i Amerika, Om Prof. Esbjorn s hitresa och den 
forstå tiden i Andover taga vi oss friheten andraga foljande 
ur en af en vårderad man påborjad teckning af Andover- 
settlementet : "Uppfordrad af många kristliga vanner och 
understocld af Svenska Missionssållskapet i Stockholm, 
foretog Pastor Esbjorn vid midsommartiden år 1849 resan 
till Amerika. I sitt såliskap hade Pastor E. ett ej ringa 
antal emigranter från norra Sverige. Resan antråddes från 
Gene med svenska briggen 'Cobden'. I Helsingborg, der 
skcppet lade till for natten, fick Pastor E. folja ett af sina 
barn till dess sista hvilorum och lemna det såsom en dyr- 
bar pant åt fosterj orden. Begrafningen forråttades af Dr 
P. Wieselgren, som då var kyrkoherde i Helsingborg, och 
processionen utgjordes, utom af nåstan hela Pastor E :s 
såliskap, af mamsell Cecilia Fryxells skolbarn (hon hade 
vid denna tid flickpension i Helsingborg). Framkommen 



63 

till New York mottes Pastor Esbjorn och hans sallskap af 
en kapten Widerstrom, hvilken skulle tjen a dem såsom 
ledsagare inåt landet. Han hade tillhort Bishop Hill-kolo- 
nien, hvilken anlandt till landet tre år tidigare, men hade 
lemnat densamma och var nu bosatt i Andover. I New 
York fanns ett kompani, 'Landassociation', som uppkopt 
mycket land i Henry county och utlagt staden Andover. 
Pastor E. med sallskap- hade amnat sig åt Knox county ; 
men sedan namnda kompani lofvat gifva 10 acres land till 
en svensk luthersk kyrka, beslutade man sig for att stalla 
kosan åt Andover. Resan gjordes med kanalbåt till Buf- 
falo och clerifrån med ångbåt till Chicago. Sedan Detroit 
passerats, dog annu ett af Pastor Esbjorns barn ochblef i 
en mycket skroplig kista begrafvet i en sandbank på stran- 
af Lake St. Clair. Pastor Esbjorn insjuknade afven och 
måste med sin familj stanna i Chicago; men sållskapet, 
ledsagadt af kapten Widerstrom, begaf sig till Andover. 
Då Pastor E. tre veckor sednare afven anlande, fann han 
till sin stora sorg, att de fiesta af hans sallskap hade utaf 
methodistpresten Jonas Hedstrom blifvit ofvertalade att 
lemna Andover och begifva sig till Victoria. 

Man mottes i Andover af nybyggare-lifvets vanliga 
svårigheter, sjukdom, brist på rum m. m. Pastor Esbjorn 
lyekades dock for sig och sin familj hyra ett par små och 
låga rum i andra våningen af ett en och en half våning 
hogt hus, vanligen kandt uncler namn af 'Mr Mix' place'. 

Gudstjenster hollos dels i Pastor Esbjorns bostad, dels 
i ett litet skolhus i staden. Stor var gladjen bland de få 
nybyggarne, som redan ankommit, då de fingo hora Guds 
ord for sig forkunnas, ej blott på det kara modersmålet, 
utan i ofverensstammelse med den lutherska kyrkansrena 
bekannelse. Af allra storsta betydelse for svenska lu- 
therska kyrkan har i landet var ock denna ringa begyn- 
nelse. Pastor E. borjade också redan forstå hosten och 
året arbeta på andra stallen, och besokte han isynnerhet 
landsmannen i Galesburg och Moline. 



64 

Den 18 Mars 1850 stiftades svenska ev. lutherska for- 
samlingen i Andover. Motet liolls i Pastor Esbjorns bo- 
stad i Mix' Place, hvilket hus annu finnes till och eges af 
en svensk vid namn Hans Alfred Clementson från Horn. 
Åfven stiftandet af denna forsamling var ju endast ett se- 
napskorn. Enligt Pastor Esbjorns uppgift i kyrkoboken 
bestod den endast af 10 kommunikanter. Forvissade om r . 
att det skall intressera våra lasare alt n arm are lar a kånna r 
hvilka dessa 10 kommunikanter voro, skola vi har med- 
dela cleras namn och hvarifrån de voro, m. m. 

Pastor Lars Paul Esbjorn var fodd den 16 Okt. 1808 i 
Delsbo, Helsingland, prestvigdes den 11 Juni 1832 i Up- 
sala. Efter att några år hafva varit adjunkt i ostra Wåhla 
hos Dr Forsell, blef han brukspredikant vid Oslåttfors 
bruk och tillika skollarare i Hille nara Gefle, hvilka be- 
fattningar han innehade, tills han reste till Amerika. Hans 
hustru var Amalia Maria Lovisa Gyllenboga. Denna ut- 
markta qvinna, den forstå hvars namn inskrefs i Anclovers 
forsamling, underkastade sig villigt och uta^n knot många 
forsakelser och lidanden, men nek redan den 11 Juli 1852 
sluta vedermodan och i tron på sin Fralsare gå hem till 
ett battre land. 

Af dem, som kommit i Pastor Esbjorns sallskap, voro 
endast två narvarande vid forsamlingens stiftelse och fore- 
nade sig med forsamlingen, nemligen Jonas Anderson och 
OlofNordin, bå.cla från Hille. 

Jonas Anderson, som var fodd i Hille 1817, hade hu- 
stru och tre minderåriga barn, Erik, Christina och Jonas. 
Sjelf reste han med sonerna for många år sedan till Colo- 
rado ; men hustrun, som sedan forenade sig med forsam- 
lingen, och dottren, som ar gift med Erik Westerlund, lin- 
nas annu har och aro medlemmar af forsamlingen. 

Olof Nordin, som afven var från Hille, var enkeman^ 
hade ock tre minderåriga barn, hvilka alla hafva flyttat, 
utan att man kanner deras narvarande vistelseort. 



65 

Samuel Johnson från Sodra Wi och hans hustru Anna 
Lisa Samuelsclotter från Lonneberga. Samuel Johnson 
ankom till Amerika rcdan 1846, foranledd att emigrera af 
bref, hemkomna från en Peter Kassel från Kisa året forut, 
eller 1845, och begaf sig afven hit. 

Han stannade i 2 år i Buffalo; men tillfolje af upplys- 
ningar, meddelade af en svensk från Bishop Hill, som ti- 
digt på våren 1848 besokte Buffalo, begåfvosig Sam. John- 
son och några andra till Andover. Har funnos då enclast 
ett par eller tre svenskar fore dem. Samuel och hustru 
tillhora annu forsamlingen och bo i La Grange's norra 
rote. 

Enkan Anna Greta Matthsdotter hade med sin man, 
torparen Måns Johnson från Kisa, rest från Sverige i såll- 
skap med Samuel Johnson. I Buffalo dog hennes man, 
och med sin son Jonas Peter Johnson reste hon afven som- 
maren 1848 till Andover. Hon och hennes son tillhora nu 
forsamlingen i Orion. 

Nils P. Petersson och hans hustru Eva Katharina från 
Lonneberga, Kalmar lan, kornmo 1849 med ett storre såll- 
skap från Ostergotland till Andover någon tid fore pastor 
Esbjorn. Hon tillhorde med sin familj forsamlingen i 
Andover, tills forsamlingen i Orion blef stiftad, i hvilken 
de då ingingo. I samma sallskap från Sverige kom afven 
enkemannen Anders Peter Larsson från Sodra Wi. Han 
ar for flera år sedan dod ; men hans båda dottrar, som nu- 
mera aro gifta, Anna Lovisa med Anders Peter Peterson 
från Hagerstad och Maria Sophia med Hans MollenhofT 
från Bergsjo, Helsingland, tillhora med sina familjer for- 
samlingen i Andover. Vi hafva ansett oss bora meddel a 
denna korta historik ofver de personer, som utgjorde de 
tio forstå mcdlemmarne af svenska lutherska forsamlin- 
gen i Andover. 

I sammanhang harmed må omnamnas tvenne sven- 
skar, hvilka endast några dagar efter forsamlingens stif- 
telse intogos i densamma, namligen broderna Johannes 

5 



66 

och Carl Johan Samuelson med deras familjer. De korn- 
mo sommaren 1849 från Tjaderstad. De skaff ade sig på 
hosten sainrna år ett hem i Hickory Grove, såsom det då 
kallades, numera Opheim, togo verksam del i forsamlin- 
gens i Andover angelagenheter, tills den nya kyrkan der 
1868 blef fardig, hvarefter de foren ade sig med forsamlin- 
gen i Berlin, den de nu tillhora." 

Den i sin borjan så fåtaliga forsamlingen tillvaxte gan- 
ska fort genom den fortsatta invandringen från fådernes- 
landet. Då de fleste, som kornmo, voro ytterst fattiga, så 
kan man latt veta, under hvilka umbaranden denna forstå 
tid forlopp. Prof. Esbjorn forskaffade sig snart nog ett 
litet eget hem på en ganska naturskon plats, en mil seider 
om' Eclwardsfloden. Platsen kallas annu "the Esbjorn 
place." Med outtrottlig flit arbetade han fortfarande for 
sina landsmanns basta, besokande många både narbelagna 
och mera aflagsna platser. Han omtalas såsom serdeles. 
vanlig, forsakancle och nedlåtande i hela sin umgangelse. 
Sina råttigheter talade han sallan om och gjorde få påstå- 
enden till sin egen personliga vinst eller fordel. Han vann 
också stort fortroencle och var innerligt alskad af sin for- 
samling. Redan år 1851 byggdes under hans uppsigt en 
for sin tid myeket statlig tegelkyrka med undervåning. 
Prof. Esbjorn lyekades under en resa till ostra staterna af 
vår frejdade landsmaninna Jenny Lind for kyrkobyggna- 
der åt de forskingrade fåren erhålla såsom skank den be- 
tydliga summan af 1500 dollars, hvilka blefvo till serdeles 
stor nytta under denna fattiga tid. Af denna summa an- 
wandes omkring en tredjedel på kyrkobyggnaden i Ando- 
ver. Den forstå sondagen i Advent 1854, clå kyrkan in vig- 
des, var en stor hogtidsdag for forsamlingen. Pastor Es- 
l)jorn var naturligtvis sjelf narvarande. Så var afven 
Pastor Carlsson, forsamlingens nuvarancle pastor, såval 
som ock Pastor Cederstam i Minnesota. På e. m. predi- 
kade den utmark te presbyterianske pastorn i Andover, 
Piilsbury, på engelska språket. Inom clessa tempelmurar 



f 

68 

har sedermera Guds rena evangelium ofta och klart gen- 
ljudit till syndares uppvackelse, trost och ledning. Un- 
dervåningen var under åratal emigrant- o,ch sjukhus for 
nybygget. De murka rummen der hafva sett hvarje- 
handa af hvad jorden har bittert och tungt, isynnerhet 
under koleraåren 1852 och 1854, då våra stackars lands- 
man dogo i stor mangd for denna forskrackliga morden- 
gel. En kolera-kyrkogård finnes, der många, mångaligga 
begrafna, men intet enda minnestecken, utom små fordjup- 
ningar har och der, utvisar hvar de doda hvila. Har må 
omnamnas, att Andovers forsamling med dess pastor har 
visat en serdeles beromvard smak, då den beslutat att låta 
den gamla kyrkan stå såsom ett minne från den forstå ti- 
den. Det var besynnerligt nog en tid delade åsigter om 
hvad som borde goras med den gamla kyrkan, ja, man 
hade en gång t. o. m. beslutat att nedrifva den, men då 
kornmo ett par gamla gummor, som varit med temligen 
från borjan, till en sockenstamma om saken i fråga, och 
a med sina tårar och boner bevekte de mannen att låta kyr- 
kan stå qvar, till hugnad och gladje for hvar och en, som 
alskade att se den forstå svenska luthersk a kyrkan i Ame- 
rika, byggd under detta århundrade, stå qvar såsom ett 
minne åt efterverlden." Kyrkan har under de sista åren 
undergått en ganska grundlig renovering, så att den nu ar 
mera inbjudande an den någonsin varit. Må hon lange 
stå qvar, denna gamla kyrka, såsom ett vittne om den store 
Gudens myckna tålamod och obegripliga nåd mot Ando- 
vers forsamling! 

Emellertid vaxte forsamlingen allt fortfarande, så att 
hon redan år 1856 raknade 358 kommunikanter och var 
den storsta forsamling inom norra Illinois Synoden. Sam- 
ma år lcmnade Prof. Esbjorn Andover på kallelse från for. 
samlingen i Princeton. Denna flyttning var en stor for- 
lust for forsamlingen helst under de dåvarande bedrofliga 
omstandigheten! a. For att forstå dessa omstandigheter 
måste vi gå tillbaka ett år i vår berattelse. Vid den tiden 



69 

kom Licentiaten Bergenlund till Andover. Pro f. Esbjorn 
mottog honom vanligt ocb anvånde honom esomoftast till 
att predika och såsom det till en borjan syntes med ganska 
lyckliga resultater. Bergenlund blef snart ganska my ck et 
omtyckt af en del i forsamlingen, ty hans begåfningi vissa 
afseenden gjorde, att lian for tillfallet ofta lemnade ett gan- 
ska fordelaktigt intryck. Men B. tålde ej medgangen. 
Han borjade snart uppblåsas och i det hemliga motarbeta 
Prof. Esbjorn, så att forhåll andet emellan lararen och for- 
samlingen icke lan gre forblef det goda, som funnits der 
forut. Att denna omstandighet, hvilken vi har vidrort 
med de mojligast milda ord, påskyndat Prof. Esbjorns 
flyttning, torde man knapt bora forundra sig ofver. Den 
efterfoljande tiden blef en orons och virrvarrets tid. Ber- 
genlund var en egendomlig personlighet, hvilken man in- 
galunda med några flyktiga penndrag såsom hai- kan full- 
stendigt teckna. Om denna tid i forsamlingens historia 
skrifver en trovardig person foljancle : "Den Bergenlundska 
tiden utmarkte sig foretradesvis for parti-strider och all- 
mant virrvarr. Kyrkobockerna från detta året aro ett full- 
komligt virrvarr. Allt hvad han foretog sig skulle ske på 
ett nytt och egendomligt satt. Så kunde han t. ex. messa 
från predikstolen eller ock utesluta all ceremonial guds- 
tjenst, allt efter in fal] et." Bergenlundska tidehvarfvetblef 
ej långvarigt, blott omkring ett år. Det gick nåmligen 
andtligen derhiin, att han, som genom hemligt fortal o. s. 
v. dragit folkets lijertan från deras larare, af forsamlingen 
blef infor synoden ofTentligen anklagad med den påfoljd, 
att han blef bérofvad sin "licence." Hiirofver klagade han 
bittert, ty sjelf sade han sig vara en "Zebaoths engel." Han 
stannade an nu qvar en tid och fortsatte sitt forstoringsar- 
bete. Nu visade lian sina ratta i arger tydligare och bor- 
jade oppet luta ofver mot metodismen, med hvars anhiin- 
gare han gerna samverkade. Vi lemna nu denne man, 
som åstadkommit så mycket ondt både i Andover och fornt 
i vara forsamlingar i Pennsylvanien och New York. De 



70 

spår han lemnade voro svåra att utplåna. Må. Gud forlåta 
hon om hans synd. 

Innan vi afsluta dennakarateristik af den Bergenlund- 
ska tiden i Andover, må såsom stod for hvad som har blifvit 
sagdt och for vidare upplysning anforas foljande ord af 
synodens nuvarande president, pastor Norelius, i hans lef- 
nadsteckning ofver pastor Svensson : "Hr Bergenlund hade 
på synodalmotct i Galesburg 1853 erhållit 'licence' att så- 
som larare betjena landsmannen i Hessel Valley och James- 
town, men hade genom sitt ovisa och besynnerliga forhål- 
lande der åstadkommit strider och oreda. En undersok- 
ning på uppdrag af synodens president holls derstades 
1854af'prof. Hasselqvist, men utan påfoljd. Om våren 1855 
lemnade Bergenlund ostern och kom till Andover, der 
han snart nog vann många vanner och beundrare, hvilka 
ville hafva honom till prest. For att hindra forsamlingens 
s(5ndrande blef Esbjorn så godt som tvungen att antaga 
honom såsom sin medhjelpare. Han gjorde detta visserli- 
gen ofrivilligt, men hoppades på samma gång i sin hjert- 
liga valmening, att han skulle kunna leda Bergenlund på 
biittre vagar. Vid synoden i Waverly, numera Leland, på 
hosten 1855 forny ades Bergenlunds 'licence' på det uttryck- 
liga vilkoret, att han i allt skulle ratta sig efter Esbjorns 
mening och anordning, så lange han stod som hans med- 
hjelpare. Men Bergenlund gick sina egna vagar, vande 
forsamlingens karlek f rån den gamle lararen och gjorde 
allt hvad han kunde for att forbittra hans lif. Det var 
detta som var hufvudsakliga anledningen till prof. Es- 
bjorns flyttning. Bergenlund forestod nu forsamlingen i 
Andover någon tid, men strider och villervalla blefvo fruk- 
terna af hans arbete. Vid foljande års synod begårde for- 
samlingen, att han skulle blifva ordineracl, och han sjelf 
fordrade detsamma eller ock ett hederligt afsked. Ingen- 
dera delen skedde, men såsom ett bevis på den ytterligare 
klemigheten inom norra Illinois Synoclen kannamnas, att 
man dock erbjod Bergenlund ett fornyande af hans 'li- 



71 

cence' for aunu ett år. Forst vid 1857 års synod var man 
åndtligen beredd på att utstryka hans namn och att icke 
hafva vidare att skaffa med honom. Emellertid var An- 
dovers forsamling illa tilltygad. Bergenlund hade spelat 
ut och måste flytta, men forsamlingen var i fara att blifva 
uppldst i partier." 

Forsamlingen blef nu en tid vakant, men besoktes der- 
under af den nitiske, numera saligen afsomnacle pastor O. 
C. T. Andrén, som då forestod den svenska luthcrska for- 
samlingen i Moline. Sådan a besok kun cl e dock ej ske of- 
tare an en gång i månaden, och forsamlingen behofde nu 
om någonsin en egen larare, ty sinnena voro i foljd af den 
Bergenlundska verksamheten i en all man jasning. Man 
såg sig om efter en man, hvilken man kunde kalla, men på 
den tiden funnos ej många personer, som kunde komma 
på tal med något hopp om fram gång. På pastor Carlssons 
råd utfardades dock på våren år 1858 en kallelse till pastor 
Jonas Svensson i Sugar Grove, Pa., hvilken två år forut 
ankommit från Sverige. Det var svårt for pastor Svensson 
att bestamma, huruclant svar han borde afgifva på clenna, 
kallelse, ty han var en samvetsgrann man, som icke flyt- 
tade hit eller dit på grund af hvarjehanda ovasendtliga or- 
saker. Emellertid hade han i Augusti månad samma år 
"efter myeket ofvervagande, många boner och strider kom- 
mit till den ofvertygelsen att han borde antaga kallelsen.'" 
Del var svårt att skiljas från forsamlinga™ a i ostern r der- 
om vittna hans egna ord med anledning af en socken- 
stamma, som holls i Hessel Valley strax forut. Han sa- 
ger: "Jag sade forsamlingen mitt beslut om flyttning; 
men det gjorde mig så ondt att se det arma folket såsom 
får ntan herde, att jag blef ganska vacklande i mitt be- 
slut." 

Pastor Svensson antog alltså kallelsen till Andøver, 
och den 6:te Sept. år L858 skedde afresan från Jamestown 
efter ett rorande och omf farvft] med vanneroa der. Den 
IU Sept. hade lian redan hunnit fram och blef på denna dag 



72 

hogtidligen installerad i sitt embete. Om detta tillfålle 
skrifver han i sin dagbok: "Kyrkan var ofverfylld med 
åhorare, och dagen var en hogtidsdag. Broder Carlsson 
holl installationstalet ofver Ebr. 13: 17, hvaruti han lade 
både mig och forsamlingen våra omsesidiga pligter på 
hjertat med det varm aste all var. Efter installationsakten 
holl jag predikan, och på e. m. predikade Norelius och 
Carlsson." Denna pastor Svenssons forstå predikan holls 
ofver hogmessotexten på 16 Soncl. efter Trinitatis med Ps. 
68 : 21 såsom ingång och foljande amne : De trognas trost, 
att de hafva en Gud, som hjelper, och Herren, som ifrån 
doden friilsar. 

I en svår tid och under svåra omstendigheter kom pa- 
stor Svensson till Andover. Den Bergenlundska villerval- 
lan var en villervalla i allt. I det yttre herrskade en full- 
komlig orecia. Der måste borjas i botten med att så små- 
ningom få ordning till stånd igen. Med afseende påsjelfva 
det kristliga lifvet inom forsamlingen stooVdet knappt battre 
till. Bergenlund hade mycket bidragit till att en falsk och 
ytlig, på samma gång som i det yttre serdeles bestållsam 
ande hade blifvit rådande hos en del af dem, som bekande 
sig for att vara sanna kristna. Detta och ann at, hvarom 
det annu ar for tidigt att offentligen yttra sig, gjorde mån- 
gen gång lifvet bittert for pastor Svensson. Sniartsaminast 
torde det val hafva varit, då misstroendet inom en viss 
krets gick så långt, att man ofortackt både i ansigtet och 
på ryggen sacle honom, att han var dod och en skrymtare. 
Sakert ar, att trogne larare afven for Guds barns skul I ge- 
nom dessas oforstånd och ensidighet kunna få utharda 
många svåra strider och djup och bitter ångest. Emeller- 
tid vann pastor Svensson snart de all varlige kristn as i de 
fleste fall alldeles odelade fortroende. Med kraft och vis- 
dom af hojden forde han Andanssvard och ickeutan frukt, 
fastitn oftast frukten syntes ringare an han och kanske af- 
ven andra hade våntat. Serskildt kart ar det att hora de 
gamla beprofvade vannerna omtala dekårabibelforklarin- 



73 

garne från denna tiden, då pastor Svensson och de kristna 
vannerna samlades omkring Guds ord i hernmen. Till 
:Stor nytta och med en ovanlig sans samtalades då, och det 
med det fullaste fortroende, om korsfolkets olika erfaren- 
heter, hvarvid man alltid iliågkom den stora hufvudpunk- 
ten i allt sundt kristenclomslif : den enfaldiga barnatron 
Kom man ock då, såsom så ofta hande, in uppå amnet om 
tillvaxten i nåden och Guds unclerliga ledning med sina 
barn, då hade man kommit på ett område, der få hafva en 
så rik erfarenhet och så djup och klar insigt som pastor 
Svensson hade. Det ar att beklaga, att det numera ar så 
svårt att på det sattet samtala om och i andliga ting. Vår 
tids kristendom vill så gerna vara mårkvårdig, ja enfalden 
^jelf vill gerna vara markvårdig och blir derigenom latt 
vamjelig. Råkar man deremot någon af de kristna från 
denna tiden, så sker det till ens nytta, ty man kan ej undgå 
att både lara och uppbyggas af den grundlighet och det 
allvar, hvilka man finner uti deras kristendom. 

Pastor Svensson predikade gerna och ofta och — 
lange. Hvad det senare betraffar, vill den som skrifver 
detta icke saga att det precist var berornvardt, men ar det 
•så hos någon, så var pastor Svensson en af dessa, ty orsa- 
ken till hans långa predikningar var icke de många orden 
utan det myckna innehållet. Hans sansacle, allvarliga och 
alltigenom kristliga predikningar voro sardeles helso- 
samma for de upprorda sinnena i Andover. Att den sta- 
diga maten icke smakadc val for alla, kan man ju icke så 
mycket forundra sig ofver; ty afven den andliga mat- 
smaltningen kan genom djerfhefoch oforsigtighet blifva 
så forstord, att den icke tål någon stadig mat, utan allt- 
jemt behofver onaturliga retningsmedel. Om pastor Svens- 
son pell hans predifcniiigar taga vi oss friheten ur hans 
lefnadsteckning anfora foljande: 

u En manhaftig, valbildad gestalt, en hog basun- 
stamma — dock mindre vacker och bojlig — ett allvarligt 
-och vftrdigt sfttl M vara uppfyllde hos S. de yttre vilko* 



74 

ren for en god predikant. Innan han upptrådde på pre- 
dikstolen led han for det mesta af angslan och oro — ja r 
han gjorde det ofta hela dagen eller dagar forut ; rnen se- 
dan han borjat, predikade han med stor frimodighet och 
latthet, ofta for fort, och det var ingen konst eller anstrang- 
ning for honom att halla på i två, tre, ja flera timmar, om 
han ville. Han gjorde icke bruk af någon valtalighets- 
konst, och man kan saga att hans predikningar icke hade 
några poetiska drag. Men de voro deremot så mycket 
mera logiska och till forståndet talande. Hufvudkaraktå- 
ren i hans foredrag var det undervisande elementet, min- 
dre det på kanslan verk ande. Derfore behofdes ock en 
langre tid, innan man i allmanhet flck nitt smak for hans 
predikningar; men ju oftare och langre man horde ho- 
nom, desto mera ville man hora honom. Innehållet af 
hans predikningar var rent lutherskt kristligt, allsidigt 
och vittnade om en djup andlig erfarenhet. Han var val 
hemma i Guds ord och den aldre lutherska theologiem 
Lag och evangelium fingo deras tillborliga sammanhang 
och åtskilnad. Han predikade den battring, som ar infor 
Gud, och den tro, som ar till vår Herre Jesus Kristus. 
Att fora den s&kre syndaren till besinning, till battring > 
tro och helgelse; att upptitcka det djupa synclaforderfvet 
icke allen a st hos den sakre, utan afven hos den våckte och 
den benådade; att fora den fattige, botfardige syndaren till 
Guds Lam; att fora de benådade sjalarne in på det grona 
.betet och de friska vattnen; att formana och uppmana dem 
till en ratt helgelse; att råda sjalar i deras bekymmer; att 
påvisa och forvara dem for afvagarna : utgjorde de for- 
namsta stycken, som han med så innerlig varma och djupt 
allvar dref i sin a predikningar. De skarpa grauser och 
de fina marken, som han uppdrog på den andliga erfaren- 
hetens område, voro visserligen icke uti nyevangelismens 
smak ; men cle voro icke desto mindre fullt bibliska. Han 
hade som predikant, såsom forut blifvit aumarkt, ett på- 
fallancle slagttycke med Nohrborg och hans predikningar 



75 

voro isynnerhet i de senare åren serdeles gedigna. I sina 
yngre år skref han sina predikningar for det mesta full- 
ståndigt; men han var icke bunden vid sitt manuskript. 
Sedan han kom till Amerika hade han nastan aldrig tid 
att skrifva någon fullstandig predikan, och hans utkast, 
som han for det mesta hade, voro i allmanhet mycket 
korta. Hans predikosatt var att uppgifva ett amne och 
forklara det ur texten. Hans iimnen voro enkla och na- 
turliga; aldrig markte man att de voro sokta och kon- 
stiga. En fiende till fl ard och fafanga, var han elet afven i 
sattetatt predika. Sjelf sokte han och frojdade sig åt det 
uppbyggliga uti andras predikningar och ursaktade gerna 
den felaktiga formen ; men saknades Guds ords sunda lara 
och formaning, så kande han sig djupt bedrofvad och ut- 
talade stundom sitt stora missnoje dermed. Man fick ovil- 
korligen det intryeket af hans predikan, att han hade ett 
enda mål i sigte: omsorg om sjalars fralsning, att fora 
dem från synden och satan till Jesus, på helgelsens vag. 
Efter predikan var han ofta glad, och markte han några 
synbara frukter af ordet, så frojdade han sighjertligen der- 
ofver, men med ett sinne som den, som kallade sig for 
brudgummens van." 

Sent skall Andovers forsamling forgata många af pa- 
stor Svenssons predikningar. De kara Guds barnen skola 
aldrig glomma, med hvilka lefvande farger han målade en 
kristens erfarenheter, och med hvilken eld och varma, med 
hvilken hjertlig tillforsigt och innerlig hemlangtan han 
nastan alltid lat sina predikningar "sluta i himmelen".. 
"Sista delen", brukade han saga, "skall handla om hem- 
met", och så var det med hans predikningar : sista delen 
handlade om hemmet. Huru minnas vi icke annu de 
många ofofgatliga sonclagseftermiddagarne och de kara 
bibelforklaringarne då! Nar solen i vester sande sina si- 
st;! strål ar genom kyrkofonstren, huru många gånger 
talades icke då derinnanfor om, att Guds barns sorgedag 
på jorden om en kort, kort tid skall vara slut och en evig 



76 

gladje skall då vanta dem vid lefnadsaftonens skymning! 
Herrens namn till pris får man annu i Andovers harliga 
tempel hora samma evangelium forkunnas. 

Innan vi lemna talet om pastor Svenssons prediko- 
verksamhet, må elet tillåtas att med ett par ord omnamna 
hans passionspredikningar. Det var lians vana att hålla 
sådana hvarje år. Så snart fastlagstiden ingått, borjade 
han dermed och fortsatte sedermera med en forunderlig if- 
ver och flit anda till Langfredagen. Med enovanlig klar- 
synthet och serdeles lycklig tillampning framliollos huf- 
vudclragen i liclandeshistorien till varning, formaning och 
trost, hvar så behofdes. Mangen bland Herrens eiiinda i 
Andover och annorstades kan annu påminna sig, hvilken 
trost och kraft, som skanktes honom under och genom 
dessa passionsstunder. Mången ofvermodig Petrus fick 
då en helsosam varning, mången blodig syndare erholl for- 
vissning om Jesu fralsaresinnelag, når orden till denbot- 
fårdige rofvaren blefvo tillampade, mången grof och frack 
motstånclare kande ett styng i sitt hjerta, nar berattelsen 
om Judas eller Pilatus eller Herodes med helsosamt allvar 
forelades. Efteråt forundrar man sig med skal ofver den 
allsicliga behandling af kristendomen och kristendomslif- 
vet, som dessa texter blefvo anledning till for pastor Svens- 
son. Men han insåg, hvad hvarje rattsinnig liirare mer och 
mer nodvandigt blir ofvertygad om, att passionstiden ar 
sjelfva medel punkten ikyrkoåret, att Långfredag och Påsk 
aro dess hogtiders hogtid, samt att passionstexterna med 
efterfoljande hogticlstexter aro hela Bibelns hufvudsumma 
och kårna. Huru forundcrligt klart lyser ej Evangelium 
for syndare, som stå nara Gethsemane och Golgatha, och 
huru stor, huru himmelsk t skon år icke clen blodige ko- 
nungen med tornekronan och de genomborraåe handei-na 
och fotterna. Yicl korset finner andå syndaren den sakra- 
ste hvilan, under korsbaneret kampår han tryggast och 
vinner de skonaste segrarne, segrar ofver alla fiender inom 
och utom, ja, ofver afgrundsforsten sjelf och hans djefvul- 



77 

ska mordvåpen : synden. Ack, huru klart fram stal des icke 
detta under de femton långfredagarne i Andover under 
pastor Svenssons verksamhet der! Langfredagen med 
det stora forsoningsundret på Golgatha var for honom ett 
kart åinne att tala ofver. Med en lefvande och gripande 
skildring lat iian sina åhorare i andanom på nytt genom- 
lefva den stora dagen och når han derunder kom till de 
valdiga orden: det år fullkomnadt, så remnade mangen 
gang for den fattige bedrofvade syndaren syndernas for- 
låt, som gomde bort nådastolen. De, som kallade pastor 
Svensson en lagpredikant, borde hafva hort en sådan pre- 
dikan, ty sådana nådefulla, af Gileads salva drypande 
evangelii predikningar får man ej så sercleles ofta hora 
har i jammerdalen. Når man sedermera på Långfredags- 
eftermiddagen samlades till Jesu begrafning, hade hos 
pastor Svensson formiddagens glocl och varma forbytts 
mot den tilldragande stillhet och det hogtidliga allvar, 
som var så passande vid ett dylikt tillfålle. Med helso- 
samma nådesord blef man inbjuden att vara nårvarande 
vid denna forunderliga begrafning, och grafven fram- 
holls såsom en passande bild af våra arma hjertan, men 
der ville och kunde andå Jesus hvila efter sitt stora verk 
på Golgatha. 

Såsom åkta lutheran insåg pastor Svensson de stora 
hogtidernas betydelse både inomkyrkoåret och for det krist- 
liga forsamlingslifvet såsom sådant. Så var ock i Ando- 
ver Juldagen alltid en stor och harlig hogtidsdag. Julotta 
firades naturligtvis, och når den tidigt forsamlade talrika 
folkmassan uppståmde: Var helsad skona morgonstund, 
så kåndes det verkligen hogtidligt. Når sedermera pastor 
Svensson med stor nåd och inspiration talade om barnet i 
krubban, som hette Underlig, Råd, Gud, Hjelte, Evig Fa- 
der och Fridsforste, då kånde man, att den trofaste Guden 
redan i Kedars hyddor kan lata sina barn af hjertat glådjas 
och frojclas. Ja, Hans namn vare prisadt både for Jul, 
Långfredag och Påsk samt den skona Pingsten med den 



7-8 

Helige Andes hiuimelska gåfva. Må vi alla låra att mera 
Tiirdera och hogtidligare lira dessa dyrbara nådesdagar! 

Vi hafva i det foregående varit något utforliga, och 
det med afsigt, ty en forsamlings gudstjenstfirande utgor i 
sanningen viisentlig del af dess historia. Ett Guds folk 
kan nemligen ickevara ett sådant utan gudstjenst, och ju 
sannare bcgreppet om forhållandet emellan Gud och hans 
folk ar,desto sannare och verkligare blir ocksågudstjensten. 
Men om en forsamling uti detta stycke skall stå stilla el- 
ler skrida framåt och våxa till, det beror nast Gud på den 
Herrens underherde, som forestår forsamlingen. Haraf 
torde vara klart, att vi varit fullt berattigade med afseende 
på den forut antydda utforligheten. Vi hafva dock der- 
med gått vår berattelse något i forvag och vilja nu åter- 
vånda, for att återupptaga den afslitna tråden. 

Så snart pastor Svensson till trådt sitt embete i Ando- 
vers forsamling i egenskap af dess larare,borjade han med 
flit och allvar att återuppbygga det nedrifna, både i inre 
och yttre måtto. Så foretog han sig att i hvarje rote år li- 
gen hålla husforhor, hvilka snart vunno erkannande så- 
korn både nyttiga och kara. Kyrkobockerna och andra 
yttre angelagenheter kornmo snart nog i ett godt skick, 
for så vidt sådant var gorligt. Med afseende på forsam- 
lingsafgiften forsoktes åtskilliga metoder, hvilka dock al- 
drig blefvo fullt tillfredsstallande, forran man kom till den 
.annu rådande. Vi tillåta oss att i korthet omnamna den- 
samma. Sedan man forsokt att taxera alla, rika och fat- 
tiga, lika och afven sedermera under andra år låtit allt- 
sammans bero på den frivilliga, uppoffrande karleken, 
fann man, att en genomgripande forandring var af noden. 
Resultatet af ofverlaggningarna i denna sak blef foljånde. 
I hvarje rote utses vid årsmotet vissa personer, hvilka till- 
sammans med samtliga diakoner utgora en varderings- 
namd, hvilken efter pålysning moter och genomgår rote- 
hockerna, for att bestamma med huru stor summa hvarje 
kommunikant under året skall bidraga till forsamlingens 



79 

lopande utgifter. Hårvid liade man, om vi minnas ratt, 
tre olika summor, af hvilka den hdgsta ar ungefar dubbelt 
.•så stor som den lågsta. Rotebockerna utlemnas sedermera 
till uppbordsmannen, livilka, då ej annorlunda bestam- 
mes, utgoras af diakoner, som når betalningsterminerna 
aro inne skola, så vidt gorligt ar, besoka hvarje betalande 
kommunikant, for att uppbaraden honom ålagda afgiften. 
Att fattiga och sjuka samt ålderstigna, då behof forefin- 
nes, helt fritagas, behofver knappt namnas. Diakonerna 
redovisa till forsamlingens kassor. De som aro i stånd att 
betala, men ej vilja, blifva slutligen utstrukna. Ofvan- 
; stående plan ar an nu i clag i verksamhet i forsamlingen 
och lemnar ganska lyckliga resultater. 

Med afseende på ungdomens och barnens undervis- 
ning i kristendomen var pastor Svensson sercleles ifrig och 
beklagade af hjertat, att han ej kunde gora mer an han 
gjorde. Vid ofvannåmda husforhor anvandes hela efter- 
midclagen till katekisation med ledning af Luthers Lilla 
Katekes. Konfirmationsundervisningen var sercleles ge- 
digen och grundlig. Tidigt på hosten påborjades med 
densamma, och hon fortsattes sedermera till i slutet af 
Maj eller borjan afJuni. Katekes och Biblisk Historia 
lades till grund for undervisningen. Den, som kande pa- 
stor Svenssons sarskildt stora gåfva som kateket, vet att hon 
sårskildt under konfirmationsundervisningen kom i flitigt 
bruk, och det till stor valsignelse. Konfirmationsclagen 
var en af årets allra storsta hogticler. Ej blott Andovers 
forsamling var då narvarande, utan iifven talrika besokare 
från de omkringliggande platserna. Kl. 9 intradde pa- 
stor Svensson i kyrkan i spetsen for konfirmanderna, af 
hvilka flickorna alltid under sen are åren voro hvitklfidda. 
Sedan elt par psalmverser blifvit afsjungna, triidde pastor 
Hv ensson framfor altaret och koll till nattvardsbarnen ett for 
tillftlllet liimpadt tal. Derefter foljde forhoret, hvilket 
med årens lopp blef allt gedignare och fullstandigare. 
Det ar att beklaga, att doden ryekte bort pastor Svensson, 



innan lian hann fullborda ett kateketiskt verk, som han 
under sista hosten af sitt lif borjade, och som synbarligen 
var åmnadt att blifva en sådan helgjuten och sammanhan- 
gande framstallning af kristendomens hufvudlåror, som 
ofvannamda forhor erbjoclo. I sin katekisation var pastor 
Svensson naturlig, en dygd som nutidens kateketer så val 
som kateketiska arbeten tyvitrr ganskaofta sakna. Han 
vill, att sanningen gen om frågan s form och sammanhan- 
get i framstallningen skulle liksom sjelfmant framkomma, 
for larj ungens sinne, och då nojde han sig med enkla, på 
sak gående svar. Sådana svar forestafvacle han också sjelf, 
nar det blef af noden att forestatva. I allmånhet fastholls 
den principen, att en sann och naturlig katekisation vore 
ett samtal, och derfor icke heller genom några konstiga. 
regler och återupprepningar skulle eller borde blifva nå 
got an nat. 

Man kunde ock af frukterna se valsignelsen af ofvan- 
for antydda sunda och gedigna kristendomsundervisning. 
Mången gång sågman, att sanningen under eller straxt ef 
ter konfirmationsundervisningen blef till lifs for natt var ds- 
barnen. Men afven der de blefvo forlorade soner och 
clottrar, det på det hogsta larorikt att se, huru djupt san- 
ningen ligger qvar såsom en anklagande rost, hvilken det 
ar omojligt att fullkomligtnedtysta. Vid sjuksangen har 
man af sådanes egen mun hort detta bekraftas. På den si- 
sta stora dagen, då allting skall blifva klart, blir afven up- 
penbart, huru stor valsignelse det slutligen skall bringa, 
att på grurid af Guds loften så på en forhoppning. I dag 
finnes det många sådana nattvardsbarn i Andover, hvilka 
borde besinna hvad dom en, som vet den ratta vågen och 
icke vill gå densamma, drager ofver sig. 

Att ett sådant arbete i Herren ej kunde annat ån 
verka till valsignelse inom forsamlingen, ar ju klart. Pa- 
stor Svensson sorjde djupt ofver den otillrackliga tid och 
omsorg han kunde egna åt barnens och ungdomens 
kristi iga undervisning, ehuru han utom på ofvannamda satt 



81 

afven i sondagsskolan var flitigt verksam att meddela den 
helsosamma lardomen. En af lians sista omsorger var af- 
ven med afseende just på ungdouien, såsom en af hans for- 
trognaste erfor under dennes sista samtal med pastor 
Svensson några dagar fore hans dod. 

Till djupt kyrkligt medvetande och aktningsvard 
fasthet i bekannelsen verkade dock det tragna uppfost- 
ringsarbetet, ty ett uppfostringsarbete bor alltid en larares 
verksamhet i forsamlingen vara. Partimakare funno i 
Anclover ringa lon for sin moda. Fore pastor Svenssons 
ditkomst och afven under de forstå åren af hans dervaro 
gjorde metodisterna sitt yttersta att spranga forsamlingen 
i stycken. En vinter hol lo de på i åtta veckor med pre- 
dikningar och allehancla moten samt husbesok natt och 
dag. På den tiden ville metodisterna låta påskina, att in- 
gen vidare skilnad forefanns emellan dem och luthera- 
nerna. I sjelfva verket voro de ett och detsamma. Me- 
todisterna sade sig vara sådana, som i Sverige kallades la- 
sare, det var hela skilnaden. Allehanda logner om lu- 
theranerna och den lutherska forsamlingen utspriddes 
också. Det gick slutligen derhan, att en af metodisternas. 
egne man, klassledaren L., kom till pastor Svensson och 
bad honom icke tro allt hvad som sades. Metodisterna 
hafva sedan dess, åtminstone i Andover, blifvit mycket. 
hyggligarc och mera aktningsvarda, ehuru den sist der 
stationerade pastorn, E., synes i icke ringa mån hafva be- 
gagnat sig af den gamla taktiken. Under ofvannamda tid 
forholl sig pastor Svensson så, att han predikade Guds ord 
rent och klart som annars, utan att fasta någon vidare upp- 
marksamhet vid villoandarne. Blott en enda gång, det var 
en Sondag tro vi, tillat han sig att efter predikan fram- 
hålla skilnaden emellan metodisternas liira och vår. Han 
hade varit nog forsigtig att ordagrant ur metodisternas 
egen bekannelse kopiera hvad som sades om deras lara i 
vissa punkter. Pastor Svensson besokte på den tiden Ber. 
lin, och afven der gjorde han samma framstttllning som 

G 



82 

forut i Andover. Metoclistpredikanten hade fått hora 
baroni ocli blef mycket vred. Han och en annan meto- 
distprest gingo derfor till ett husforhor, som pastor Svens- 
son en af de foljande dagarne holl, for att draga den lu- 
therske presten for ratta. Men saken fick en annan ut- 
gång an de vantat. Framkomna till platsen, der husfor- 
horet holls, måste de vanta en stund med sitt arende for 
det myckna folkets skull. Sedan de fått tillfålle att narma 
sig pastor Svensson, angrepo cle honom for att han, såsom 
de sade, hade framstallt deras samfund i en oratt dager. 
Metodistpresten framdrog dervid en bok och sade : det ar 
icke vardt att pastor Svensson eller någon annan sager nå. 
got om metodistkyrkan, som ej står i denna boken. Nu 
hande det sig, att den boken, metodistpresten framtagit 
och den som pastor Svensson tagit sina satser ur, var 
sammabok. Efter en stunds samtal borjade metodistpre- 
sten låsa ur sin bok om Rattfardiggorelsen, Dopet och 
Nattvarden, men laste till en borjan blott de allmanna sat 
serna. Sedan sade han, att så larde metodisterna. Pastor 
Svensson frågade då, om det icke stod mera om desakerna 
i boken. Slutligen måste metodistpresten lasa alltsam- 
mans, och då borjade folket rundtomkring saga: det var 
ju så han sade, det var ju så han sade. De kande nemli- 
gen igen pastor Svenssons ordagranna anforande ur me- 
todistboken. Metodistpresterna flngo naturligtvis gå med 
skam, ty pastor Svensson hade blott sagt om dem hvad de- 
ras egen bekannelse sade. Metodisterna vunno ej ens ge. 
nom de ofvan antydda kraftanstrangningarne någon vi. 
dare framgång. Anmarkas bor, att nu for tiden ej mycken 
strid i Andover pågår emellan lutheraner och metodister, 
emedan de senare mycket sansat sig och t. o. m. ofta be. 
isoka de lutherska gudstjensterna. Den gamla skilnaden 
år dock derfor ej upphafd ; det år blott i det yttre det blif- 
vit annorlunda. 

Separatister och missionsvanner gjorde ock små for- 
sok att splittra forsamlingen, men med inga vidare foljder. 



83 

Emellertid vaxte forsamlingen allt mer och mer. Im- 
inigrationen fortsattes, och hunclratals lanclsman nedsatte 
sig i och omkring Andover. De fleste forenade sig snart 
nog med den lutherska forsamlingen. Så tillvaxte icke 
Dlott Andover, utan nya forsamlingar uppstodo rundtom- 
kring. Vi taga oss friheten att har återigen gå vår beråt- 
telse i forviig och beratta något litet om dessa forsamlin- 
gar, som uppstodo rundtomkring. Reclan år 1859 hacle en 
sjelfstandig forsamling stiftats i Berlin. Forsamlingen 
hade vid sin stiftelse egen kyrka. Hon raknar nu 572 
kommunikanter med en folkmangd af 1,018 personer. 
Forsamlingen eger tre predikoplatser och forestås sedan 
många år af pastor A. Andreen. Dernast stiftades år 1868 
Woodhulls forsamling, som år 1876 byggt sig ennyvacker 
kyrka och for narvarande forestås af pastor N. Nordgren. 
Forsamlingen raknar 281 kommunikanter med en folk- 
mangd af 418 personer. Vidare kommer en gren till Ber- 
lin-forsamlingen, New Windsors forsamling, som stiftades 
år 1869 och erholl kyrka det foljande året 1870. Hon rak- 
nar nu 221 kommunikanter med en folkmangd af 405 per- 
soner. Så kommer forsamlingen i Orion, som stiftades år 
1870 och samma år byggde kyrka. Denna forsamling rak- 
nar nu 276 kommunikanter med en folkmangd af 440 per- 
soner. Slutligen kommer forsamlingen i Cambridge, som 
stiftades år 1875 cch det foljande året kopte sig en kyrka. 
Forsamlingen har består for narvarande af 85 kommuni- 
kanter med en folkmangd af 164 personer. Modcrforsam- 
lingen sjel f består af 1,000 kommunikanter med en folk- 
mangd af 1,609 personer. De 10 personer, som till en bor- 
jan utgjorde kommunikanterna i Andovers forsamling, 
hafva sålunda, de affl^ade, utstrukne och dode frånrak- 
nåde, forokat sig till 2,435 kommunikanter med en folk- 
mangd af 4,054 personer eller tillsammans 6,489 sjillar. I 
sanning forunderligt! 

Forsamlingen i Andover borjade snart att behofva en 
rymligare kyrka, ty den gamla kunde icke liingre rymma 



84 

halften af folket. Man hacle på ett egendomligt satt for- 
sokt gora sig nytta af kyrkans undervåning. Genom att 
taga hål på golf vet strax framom predikstolen lat man 
lj udet gå ner till dem, som voro i undervåningen. Men 
detta var andå icke tillfreclsstallande. Så beslutade man i 
Herrans namn år 1864, att bygga en nykyrka. (Aret forut 
1863 den 3 Febr. hade beslutats att på forsok upptaga en 
subskription for att bygga till den gamla kyrkan och in- 
kopa en ringklocka. Sedan dess och till nu hafva icke 
mindre an 13 subskriptioner upptagits i och for forsam- 
lingsandamål). Subskriptioner borjade upptagasoch lycka- 
des ganska bra, ty det var goda tider och mycket penningar 
i omlopp. Nu uppstod en strid om, huruvida den nya kyr- 
kan skulle blifva af tegel eller tra. Traforfaktarne voro 
envisa, men blefvo slutligen alldeles i grund besegrade af 
den stora majoriteten for tegel. Om den striden saga vi 
ingenting mer, alltnog det blef beslutadt, att den nya kyr- 
kan skulle byggas af tegel. Man borjade gå i forfattning 
med att sjelf slå tegel. Andra materialier, såsom sten och 
sand, borjade framkoras. Byggnadstomt hade blifvit skankt 
af pastor Svensson. Byggnadskommittee var till satt, ritning 
anskaffad, och våren 1867 borjade arbetet med kyrkans 
uppbyggande på fullt allvar. Alla materialier, utom tegel, 
måste forslås så långt, att då man lagger tillsammans de 
frivilliga foror, som blefvo gjorda, skulle vagstråckan som 
blifvit tillryggalagd nå två gånger omkring jordklotet och 
annu mera. Att pastor Svensson med byggnadskommit- 
teen och "trusties" samt forsamlingens kassor hade ofant- 
liga besvar och mången gång blef bra gt i forlagen het, ar 
alltsammans sjelf klart Pastor Svensson eger ock anda 
tills nu forsamlingens tacksamh^for sin outtrottliga flit 
och sitt myckna arbete i forening med den nya kyrkans 
byggande. Detsamma fortjen a kassoren och byggnads- 
kommitteen. Byggnadsarbetet skred raskt framåt, pennin- 
gar beholdes i mangd, men Gud valsignade saken så, att 
arbetet kunde fortsattas. Forsamlingen gjorde i sanning 



85 

storart ade uppofFringar, och de behofva ej heller ångra 
det. Kyrkan var du "enclosed" på hosten 1867. Tornet 
holl på att fardiggoras. Hvad skulle vara på sp i ran stopp? 
På ritningen var blott utsatt ett intetsagande ornament. 
Nu blef det brådtom att bestamma, huruvida detta orna- 
ment skulle ditsattas eller något kyrkligt tecken. Ett kors 
foreslogs. Det var ingen tid att kalla en sockenstamma. 
Byggnadskommitteen beslot, att korset skulle ditsattas, 
och ett vackert forgylclt kors blef ditsatt. Men nu blef elet 
en lorskracklig uppståndelse hos en del af forsamlingen. 
Korset måste ned! En vacker dag ofverraskas pastor 
Svensson af ett besok af fem forsamlingsmecllemmar, af 
hvilka några voro under inflytancle af starka dryeker. 
Dessa fem medlemmar begarde, att allmån sockenstamma 
skulle utlysas,, for att få bort korset. Efter konstitutionen 
måste denna begaran om sockenstamma efterkommas. 
Stamman holls, och det var en sorglig stamma. Korsfien- 
derna voro i betydlig minoritet, men slutligen medgaf ma- 
joriteten att korset skulle blifva nedtaget "for fr idens 
skull." Så slutade den stamman. Korset skulle alltså 
ned från Andovers tornspira! Annars vore forsamlingen 
katolsk. Men hvem skulle taga ned korset? Byggmiista- 
rena vagrade att gora det, korsfienderna vågacle sig ickeså 
nara himmelen och korset, att de vågade taga det ned. Un- 
der tiden borjade korsvannerna tanka på, huru fegtdehade 
handlat, nftr de medgåfvo att korset skulle få tågas ned. 
En dag ofverraskades pastor Svensson ånyo, men denna 
gång angenamt. En begaran i val valda ordalag och med 
talrika underskrifter ofverlemnades till honom. Skrifvel- 
sen inneholl begaran om ny sockenstamma i korsfrågan. 
Detta gladde pastor Svenssons hjerta innerligt. Med sorg 
och gramelse hade han sett, att det andra partiet tagitofver- 
hand vid den foregående .sockenstilmman, och efteråt sade 
han, att om ingen andring skett, hade han ansettsig tvungen 
att afsaga sig forsaml in gen, emedau han icke langre kunde 
stå qvar i en forsamling, der en sådan oreda var den Tå» 



86 

dande. Emellertid kom dagen for d-en andra sockenstam- 
man. Pastor Andreen från Berlin var ordforande vid 
denna stamma, dels emedan pastor Svensson var mycket 
beclrofvad och nedslagen, dels emedan lian måste resa ut 
till jernvagsstationen for att hemta deltagarne i det Refor- 
mations-Jubileum, som skulle hallas i Andover och de om» 
kringliggande platserna. Pastor Andreen fortjenar allt 
berom for sitt ordforandeskap under ofvannamda stamma. 
Forst återkallades beslutet om korsets nedtagande med stor 
majoritet Att detta gladde många, bor ingen forundra 
sig ofver. Sedermera beslots, sedan man af någon anled- 
ning kommit in på det amnet, att en frivillig subskrip- 
tion skulle upptagas for att betacka pastor Svenssons skul- 
der, och man forvånades ofver att hora sådane personer 
tala harfor, som forut varit bland pastor Svenssons mot- 
ståndare. Det var Gud, som verkat en våndning i hela 
forsamlingens sinnesstamning. Att ofvannamda hjelp for 
pastor Svensson var valkommen och valbehoflig, ar bekant 
for alla som kanna till hans sinne, hvilket heldre tjenade 
andra an sig sjel f, men karast var det dock for honom att 
i detta beslut få se ett påtagligt bevis på forsamlingens 
fort roende och karlek. Så kan Gud forandra de storsta 
svårigheter, så att de blifva amnen for tacksågelse och lof 
Korset står qvar — skall stå qvar och vittna om den kors- 
faste, som tilskade syndare anda in i doden. 

Sommaren 1868 rappades kyrkan, tillfalliga bank ar 
insattes, pastor Svensson byggde sjelf en predikstol, och den 
15 Nov. var man fardig att flytta från den gamla kyrkan 
till den nya. Tidigt på morgonen, det var en Sondag, 
samlades en stor folkmassa i och omkring den gamla kyr- 
kan. Pastor* Svensson holl der ett afskedstal till det gamla, 
templet med Ps. 25: 8 — 14 till text. Att det var hjertgri- 
pande for den stora forsamlingen att nu saga farval till det 
tempel, der den i mer an femton år fått dyrka sin Gud, ar 
sakert. Men det var ock gladjande att få tanka på Guds 
stora barmhertighet med forsamlingen under dessa åren. 



Det var saligt att få tanka uppå de många saliga stunder, 
Guds barnen har fått njuta tillsamman med sin Gud och 
Frålsare. 'Sedan man slutat i gamla kyrkan, tågade man 
i procession under psalmsång till den nya. Snart var den 
stora kyrkan uppfylld med uppmarksamma åhorare. Pa- 
stor Svensson holl ett lampligt intriidestal ofver Ps. 45 : 
4 — 18. Det var en stor och harlig dag for Andover for- 
samlingen, och många hjertan taekade Gud for de stora 
ting han gjort. Nu holl forsamlingen sina gudstjenster i 
den nya kyrkan. Till 1870 års sommar hade man fått lofte 
om Synodalmotet. Till detta mote ville man få battre 
bankar in i kyrkan och for ofrigt få den så mycket i ord- 
ning som mojligt. Det lyckades också ganska val, så att 
nya bankar kornmo in, mattor for gångarne; predikstols- 
upphojningar m. m. blefvo ock inkopta, vaggarne hvitmå- 
lades o. s. v. Har påminna vi oss det nedriga dåd, som 
någon eller några obekanta personer forofvade i kyrkan 
kort fore Synodalmotet. Man hade numereratde nya bån- 
karne, men de funnos, som ej tyckte om detta. En morgon 
fann man till sin stora forvåning, att alla numren voro 
borttagna. Sednare hittacle en liten vallgosse numren undr- 
en bro ett litet stycke från kyrkan. Alla numren voro så 
forderfvade, att intet enda af dem kunde begagnas. Hvem 
som fornedrat sig så djupt, att han velat forofva en så låg 
gerning som denna, ar annu obekant. Man har haft sina 
gissningar och misstankar, men det har stannat dervid. 
Gud kanner dock gerningsmannen och skall forvisso lona 
honom såsom han fortjent det, om han ej gen om bekan- 
nelse och forlåtelse blir fri från skulden. 

Synodalmotet var en kar hogtid for forsamlingen. 
Ovanligt mycket folk var narvarande under hela motet. 
På Sondagen predikade Synodens man i alla kyrkorna på 
platsen. Trangseln var forfiirlig. I den nya kyrkan råk- 
nade man folket och fann, att emcllan 2,100 och 2,800 voro 
Inpackade. Sent skall Andover glomma denna stora 
hogticl. 



89 

I det yttre forkofrades och staclfastades forsamlingen 
alltmer. De skulder, som funn os f rån kyrkobyggnads-ti- 
den, borjade afbetalas, al lt syntes så fredligt och lugnt. 
Men en stor proming forestod forsamlingen. Den af henne 
allt mer och mer tilskade och varderade pastor Svensson 
kande, att hans krafter borjade svigta. Under några år 
liade han lidit af giktanfall på hjertat och andra omtåliga 
pl atser.** Så kom året 1873. Under sommaren tog pastor 
Svensson några veckors ledighet, for attforsoka en brunns- 
kur. Men ehuru han kande sig forbiittrad genom clensam- 
ma, var han snart svagare an forut genom att alltfor snart 
hafva återtagit arbetet i forsamlingen. Hosten var slut, 
och vintern stod for dorren, och det blef en mork vinter. 
Den 20 Dec. hemforlofvades Pastor Jonas Svensson iblom- 
man af sin ålder. Den som skrifver detta, stod vid hans 
badd i sjelfva dodsminuten och forgåter aldrig den him- 
melska frid, som uppfylde dodskammaren, nar anden flyt- 
tade hem. Ack, den som fått folja med, folja med till det 
eviga hemmet! Vi taga oss friheten att anlora hvad den 
aflidnes fortrogne och hogt varderade van och broder Prof. 
Hasseiqvist om Pastor Svenssons fråntalle beilittar i tid- 
ningen Augustana. Han sager: 

"Den besynnerliga sjukdom i hjertat, som den hadan- 
gångne i långa tider haft att dragas med var blifven så 
vanlig så vål for den sjuke som for hans narmaste och van- 
ner, att man ej så mycket fruktade for dess anfall, huru 
.svåra de ån voro. Dock kunde man val ana, att dessa an- 
fall, som allt oftare återkommo och gjorde den sjuke långa 
stunder kiinslolos, skulle så småningom afgnaga lifstrå- 
den. Till detta lidande siillade sig af en besynnerlig an- 
ledning på elet alldra sista en svår nervfeber, hvilken dock 
tyektes gifva med sig, ehuru de gamla svåra anfallen fort- 
foro. Anletsfargcn och rosten återfingo likval sin natur- 
liva beskaffenhet, och man hoppadespåhanstillfrisknande. 
Den sjuke umgicks dock med andra tankar. I borjan af 
sin sista sjukdom skref han isingen ett bref till sin son, 



£0 

som studerar på Collegiet i Paxton, och yttrade dervid att 
sonen troligen ej mer fick se honom lefvancle. Sonen reste 
och traffade sin fader vid lif, men det den sjuke våntade 
skedde dock. Jag kan ej har underlåtaattintagaett stycke 
af ettnågot tidigarebref från Past. Svensson af den 5 Nov., 
emedan man deraf både kan se hans svåra lidande och de 
tankar, som sysselsatte honom : 'Forliden vecka ådrog jag 
mig en svår forkylning, då jag reste från Cambridge på 
Sondagsqvallen. Led af halssjuka, svår hosta och plågor 
i brostet, så att jag ej fick någon ro om natterna for hostan. 
ILordags var jag så skral, att Jag nastan uppgifvit allt hopp 
att kunna gå i kyrkan. Hostan och plågorna i brostet 
voro så svåra, att jag hade mycket svart for att andas. Jag 
kom då ihåg, att jag i yngre år åt ingefara, for att gora 
rosten klar. Jag forsokte, och det lyckades; jag kunde an- 
das fritt, och hostan blef lindrigare. Men nu flyttade gik- 
ten sig till magen, likasom då jag var i Paxton, och det 
holl mig vaken till kl. 3 i Sondagsmorgon. Jag sof nu ett 
par timmar, steg så upp, skref ett temligen fullstandigt ut- 
kast till både skriftetal och predikan, holl kyrkotagning^ 
intagning af nya medlemmar, två barndop, skriftetal, predi- 
kan, stor nattvardsgång och gudstjenst på ettermiddagen. 
Jag led ej af hosta hela dagen, och oaktadt mycket ta- 
lande sjong jag F. i 'Tackom' renare an vanligt. Trott var 
jag nog på qvallen ; men Herren horde bon, lat mig sofva, 
godt om natten, och i Måndags morgon steg jag upp kry- 
are an på hela veckan forut. Jag ville då tacka Herren. 
Kry are har jag varit afven sedan, utom svårigheten i benet 
och foten. I dag har jag haff nattvardsbarnen (63); men 
jag hade att gora att taga mig åt kyrkan och an mer att 
komma hem. Den som nu sett mig blott i kyrkan en son- 
dag såsom i Sondags, skulle tro att jag ej vore sjuk. Men 
saken ar, att om jag ej ar så sjuk, ar jag dock så medtagen 
af sjukdom, att jag icke vantar något återstallande till hel- 
san. Detta ar icke hypokondri, utan det ar fakta. Att jag- 
emellertid vid embetsforrattningar får erfara sådan hjelp 



91 

som i Sondags, kan jag ej annat an betrakta som en syn- 
nerlig Herrens nådebevisning. Nar jag nu tanker på de 
dyra broderna i Kristo och i embetet, isynnerhet dig ocli 
andra, med hvilka jag varit så myeket tillsammans i arbe- 
tet, i striden och afven i vederqvickelsen, och på vårkyrka, 
harute, så skulle jag gerna vilja vara tillsammans med 
eder annu en tid i arbetet och striden och vederqvickelsen,, 
om Herren så vill ; men vill Herren ej så, så lir det min in- 
nerligaste lust att få gå till hvila och vara hemma nar Her- 
ranom. Hvad Herren vill gora, vet jag och har en forviss- 
ning derom ; men min helsas beskaffenhet, afven om den 
for tillfallet ar något battre, tyckes dock båda slut. Jag 
vill vara i Herrans hand, verka så myeket och lange han 
gifver krafter och tid dertill och sedan falla i Hans armar.' 
Tredje Sondagen i Advent, den sista hvilodagen han fick 
tillbringa i tiden, kunde han ej komma i kyrkan, men som 
han var van att predika, kunde han ej gerna underlåtadet 
och dikterade fordenskull en kort prcdikan, den han vis- 
seriigen icke amnade for offentligheten, men som dock ar 
vard att låsas, icke blott såsom hans sista, utan for sitt 
klara och rena innehålls skull. Samma tankar uttala sig 
deri, som ligga antydda i hans afskedsspråk. Den lilla, 
predikan ar i minahanCler och skall i nasta n:r af Augu- 
stana intagas. Långt fore så val som under den sista sjuk- 
domen sjong han ofta vissa psalmer och verser, såsom ut- 
tryck af hvad som foregick inom honom ; ps, 487 och 480 
och afven 3 :dje versen af 221 voro honom synnerligen kara ; 
de sjongos ock vid begrafningen. Natten emellan den 19 
oeh 20 December infann sig vark i ryggen, hvilken man 
sokte motverka med ingnidning af någon medicin; kloc- 
kan omkring 2 på morgonen begynte varken på nytt, men 
nar nu ingnidningen ånyo begyntes, hordes ett rosslande 
ljud uppåt halsen och den sjuke befann sig nu i dodsda- 
len. Kl. 4 oeh 35 var allt tyst och forbi. Det tyektesdock, 
som den doende egde inedvetande int ill slutet, hvilket 
blicken anderstundom tillkannagaf. Den insomnade fick 



92 

ligga stilla och syntes afven till utseendet oforandrad 6f- 
ver ett dygn ; men hastigt syntes då forgiingelsen inbryta. 
Så snart sorn ske kunde, forflyttades liket till den gamla 
kyrkan, som således an engång fick ett besok, for att deri- 
från, begrafningsdagen, Annandag Jul, utbaras till en 
svartklådd stiillning utanfor dorren till pastorshuset. Ti- 
digt på formiddagen den 26 :te begynte folket från alla håll 
infinna sig, och innan middagstiden hade pastorer till ett 
ftntal af fjorton infunnit sig. Kl. omkring 1 satte proces- 
sionen sig i rorelse med tvenne prestafver i spetsen, derefter 
liket buret af 8 pastorer, så några af de efterlemnade, om- 
gifna af vanner, och derefter så många som onskade och 
"kunde vara med. De två forstå verserna af ps. 487 afsjon- 
gos, nar liket lyftades från sin plats och bortbars, hvarun- 
der få ogon voro torra. Nar liktåget nalkades den nya 
kyrkan, begyntes sången ånyo och fortsattes, tills den kare 
ddde fått sin plats framfor altarskranket, inom hvilket, och 
på predikstolen der bakom, hans rost så ofta låtit sig hora. 
Altartj enst forrattas, hvarvid efter en kort bon Pauli af- 
skedsord till presterna i Efesus (Apg. 20) och Luthers all- 
varliga psalm n :r 26 upplastes. Ater en psalm, hvarefter 
en betraktelse holls af undertecknad från predikstolen 
ofver Davids psalm 126: 56, hvilken text gaf rik anledning 
att jemfora en forsamlingslararesoch synnerligen den bort- 
gångnes andliga arbete vid 'sående' med 'tårar,' ett 'sta- 
•digt utgående mecl adel sad,' — men alltsammansfor evig- 
heten. Har blott sående ; skorden synes blott der och hvar 
i forhoppningsfull brodd, men skorden sjelf återstår. For 
den framfor altaret hvil ande var såendet fullbordadt och 
tårarne aftorkade, men skorden allaredan begynt, hvilken 
skulle svara emot det foregående arbetet, blott med den 
skilnad, att då han fått under hvarjehanda tårar så ut de 
adla sadeskorncn, han nu fick komma med hela fulla karf- 
var. Derefter hade jag afven det svåra uppdraget att gora 
•den alskade brodren den sista tjensten, inviga hans for- 
gangliga kroppshydda åt jorden, dock med uppståndelsens 



93 

hopp. Det tog en lång stund, men jag forundrar mig nu 
derofver, att det ej tog enlangre. Efter påkastningen upp- 
lastes och tillampades de ord ur Apg. 14 kap., som på an- 
nat stalle i detta nummer finnasforklarade, och dem den 
aflidne sandt såsom sitt sista ord till sin forsamling och 
embetsbroder. Att tårar harunder ymnigt falldes, behof- 
ver knappt sagas. Och nar de skaror af nattvardsbarn r 
dem han under 15 års vistelse i Andover undervisat, erin- 
rades om den adla sad den aflidne liiraren utsått ibland 
dem, ofvergick gråten till hogljudd jemmer. Kyrkan var 
packad af folk, och kunde ej mindre an 2,500 personer haf- 
va varit tillstades. Efter aktens slut lemnades dem det on- 
skade annu ett tillfalle att genom glaset på den dyrbara ki- 
stan skåda de kara anletsdragen, som val nu skyndade sig 
till forstoring, men skall skådas i annan gestalt, nar da- 
garne hafva en anda. Nåstan hela forsamlingen rorde sig 
mot kistan, hvarvid åter starka tecken till saknad och till- 
gifvenhet visade sig. Hander utstrackte sig mot glaset, 
liksom for att klappa den dodes kalla kinder; andra, syn- 
nerligen yngre personer, ofvervaldigades af en sådan ro- 
reise, att de nappligcn kunde hålla sig uppe. Efter entim- 
mas tid var detta skådande slutadt och processionen satte 
sig åter i gång såsom forut, endast med den skilnad att li- 
ket nu bars af forsamlingens kyrkoråds-medlemmar. Den 
sordcles nåra, tillredda grafven befanns på den gamla kyr- 
kogården, nara intill pastorshuset. Grafven var ej allen ast 
val och noga uppkastad, utan alltsammans, intill det min- 
sta, visade den omtanksamma karlekens omsorg. Den 
bradlåda, hvari kistan nedsanktes, syntes vara både val af- 
passad och insatt i sjelfva jorden, hvarjemte grafvens sidor 
voro till mer an halften uppåt kladda med finaste hvitt 
larft. Efter kistans nedsattande tacktes den ej blott med 
vanliga brader, utan ofvanpå dessa lades dcssutom tre tums 
tjocka plankor, hvilka voro så till bredd som langd QOga 
afpassade. I denna lilla val forvarade kammare sofvernu 
'den jordiska hyddan' af den al skade brodren Jonas 



94 

Svensson, tills 'Guds Sons rost' skall kalla den oforgång- 
liga delen deraf till lif. Har må bifogas, att afven den nya 
kyrkan var ofverallt behangd med sorgtecken. Preclik- 
stolen var svartklådd, så ock ljuskronorna, del ar af lakta- 
rens framsida och bågarne ofver dorrarne m. m. Om jag 
blef riktigt underråttad, hafva alla begrafningsomkostna- 
derna blifvit betackta eller skola betackas gen om en fri- 
villig subskription. Att affarerna i sterblmset ej kunna 
Tara goda, ar all anledning att formoda, på grund af de 
fleråriga lidanden af alla slag, hvilka liemsokt så val den 
aflidne som hans familj och oupphorligen på mer an ett 
satt kraft utgifter. •Herren ar dock de stodfallnes hjelp, 
iDeskydd och forsorjare. 

Sedan nu sorgehogtiden var slut, borjade man rusta 
sig till afresa till de sarskilda jordiska hemmen; de fleste 
presterna stannade dock till foljande morgon. De, som då 
begynte hemresan tillhopa, måste under vågen se den ene 
«efter den andre lemna ressållskapet, tills jag omsider i 
■Chicago stod ensam. Der mottes jag dock af broder E. 
Carlsson, som nu, emedan han ej kunnat vara med, ville 
liora något om och f rån det kara Andover. Vi sutto till- 
sammans en half timmas tid och greto ofver vår forlust 
och skiljdes åt med sorguppfylda hjertan. Nar jag dock 
ofverskådar hvad som i det foregående blifvit temligen ut- 
forligt beskrifvet, ftro ock många anledningar till veder- 
•qvickelse och frimodighet. Vederqvickande var det att 
ftevittna den karlek och lillgifvenhet, som pastor Svensson 
tillvunnit sig i sin stora forsamling. Det fanns dock ickc 
lios honom någon serdeles framstående, någon andlig of- 
verlagsenhet, som hos många kan kannas ofvervaldigande; 
ej heller sokte han på ett konstladt satt gora en clylik ån- 
delig kraft gallande. Men hemligheten ligger deri, att 
lian egde denna 'stadighet i tron', som såval genom hans 
umgange, som isynnerhet genom hans predikningar, af- 
ven meddelades åt forsamlingen, ehuru i olika mått. 
Denna stadighet gaf sig afven tillkanna i forsamlingens 



95 

yttre angelagenheter, der ordning och fasthet alltid gora 
godt och forebygga sinnenas splittringf Hvad som fram- 
for allt verkade till denna tillgifvenhet for honom var den 
rediga, klara och fullstandiga salighetskunskap, som han 
hade en serdeles gåfva att medd ela, synnerligen vid natt- 
vardsberedelsen. En sådan kunskap stadgar sinnet och 
•år den adla såd, som, oftare an vi tro, går upp i harlig 
.skord, oftare an då ofvergången från morkret till ljuset 
tillskrifves ogonblickets rorelse och haftiga kanslor. Jag 
ar forvissad, att många af de nattvardsbarn, Broder Svens- 
son undervisat i Amerika, skola bevisa sanningen af hvad 
har ar sagdt och komma att utgora några af cle karfvar, 
hvilka han skall en gang med gl adj e komma och bara. 
Man kunde i forsamlingens i Andover karlek till sin pa- 
stor se ett band, som Guds ord, der det i trons stadighet 
forkunnas, knyter emellan menniskor, isynnerhet emellan 
larare och åhorare, ett band, som hvarken smadelser af 
evangelii fiender eller ens doden kan slita. Detta ar en 
lon, som trogna larare hafva, ofta medan cle lefva, och den 
lonen ersfttter alla tåraroch bor gora allt arbete latt. Med 
hvad har ar sagdt kan jag ju ej vilja påstå, att det goda 
och efterdomliga hos pastor Svensson var utan brist; det 
vilja vi blott saga och upprepa, att den okonstlade valvilja, 
som låg i hela hans vasende och som hade sin grund i en 
okonstlad gudsfruktan och stadighet i tron, kunde ej an- 
nat an tillvinna honom hjertan och trogna vanner, som ef- 
ter hans dod mera an forr inse hvad de i honom egde. 
Skall vårt samfund komma till någon ratt stadga och 
skola dess pastorer arbeta med framgång till detta mål, så 
måste såval det siune som det verksamhetssatt, hvilket hos 
vår hadangångne president fanns och Ofvades, allt mer och 
mer erkilnnasoch tillegnas." 

Vid grafven tystnar ovanskapen ; och hade pastor 
Svensson några fiender hvilket han hade, så tystnade de 
vid grafven. Ingen rattsinnig larare kan blifva utan fi- 
ender, ty sanningen som han forkunnar sårar, och den sa- 



rade, nar han icke flyr till den ratte lakaren, forargas. Så- 
dana ovånner hade. pastor Svensson i And over. En gang 
blef han af kanskeden vårste bland dem, en viss Nyman, 
kallad infor kyrkorådet att stå till ratta for logn. Om- 
kring trettio vittnen voro inkallade. En veclerborlig per- 
son var narvarande att taga eden af vittnena. Men alla 
vittnena — de voro dock inkallade af Nyman — voro ense 
om att pastor Svensson var oskyldig. Så slutades den 
rattegången med stor skam for motståndaren. 

Att Andovers forsamling som ett helt under de sista 
åren innerligt alskade sin larare, derpå våga vi ej tvifla. 
Att forsamlingen nu vordar hans minne, det har den vi- 
sat på det aldra tydligaste. For fru Svenssons och de fa- 
derlosa barnens rakning inkopte forsamlingen en bygg- 
nadstomt och uppforde derå ett trefligt boningshus och bi- 
drog under forstå året med $500 till familjens underhåll. 
Sedan modren hosten 1874 fått folja fadren till den sista 
hvilao, hafva barnen fått rona riklig valviljaoch fått mot- 
taga otvetydiga bevis på forsamlingens karlek. Den som 
skrifver detta kanner sig berattigad att for clenna karlek 
och valvilja hembara Andovers forsamling den upprikti- 
gaste och hjertligaste tacksagelse. Gud vill och skall lona 
alltsammans. Ofver pastor Svenssons och hans makas 
grafvar har Andovers forsamling upprest en smakfull 
och ståtlig minnesvård af hvit marmor. Det vargladjande 
att se, med hvilken beredvillighet forsamlingen uppoffrade 
for detta andamål. Det bevisade huru djupt forsamlingen 
ålskade sin hemgångne pastor. Det ar skont, det ar godt, 
nar forsamling och larare så aro forenade i karleken. 
Minnesvårclen kostar $533,50. (Subskriptionen hade dock 
varit så riklig, att sedan alla utgifter blifvit betackta, åter- 
stodo likval $12.30 i kassan.) Nar den aftacktes, tirades i 
Andover en kiir fest. Våra lasare få ursakta, om vi afven 
indraga referatet ofver denna fest i vår lilla historik. 

Kl. 11 samlades man på begrafningsplatsen kring mo- 
numentet, upprest ofver den aflidnes och hans sedan af- 



97 




Pastor J. Svenssons Grafvard. 



98 

lidua hustrus grafvar. Prof. Hasselqvist gjorde en kort 
tillempning af de orden: "Herrens helgons dod ar dyrt ak 
tad for honom" ; livarefter sjongs med ledning af hornblå- 
sarne, sv. ps. 105 : 3 — 6, och sorgedoket i hvitt och svart 
afdrogs. 

Derpå begåfvo sig de forsamlade till kyrkan på andra 
sidan landsvågen. I templet uppståmdes ps. 487 : 1—5, 
med masterlig ledning af forsamlingens orgelnist, dervid 
blåsinstrument instamde med orgeln. 

Pastor Andreen inledde nu hogtidligheten med upp- 
lasandet af Uppb. 7 : 9—17 och bon. Prof. Hasselqvist 
upptrådde derefter på predikstolen och upplaste dessa ord, 
Jeremia: 17: 16, "Jag hafver fordenskull icke flytt från 
Dig, min Herde; så hafver jag ock icke begarat menni- 
skors ros, det vetst du: hvad jag predikat hafver, det ar 
ratt infor dig", hvilket språk ar inristaclt på sodra sidan af 
fotståll ningen till monumentet under pastor Svenssons 
eget namn. 

Ett sådant vittnesbord kunde profeten med fog gifva 
sig, cfet finne vi af hans profetias bok. Detta vittnesbord 
gifves nu af forsamlingen om dess hadangångne larare. 
Hufvudsaken i detta vittnesbord ar detta : "hvad jag pre- 
dikat hafver, det ar ratt infor Dig". Detta kan ej sagas 
om all preclikan i våra dagar. Ratt predikan ar tågen ur 
Guds ord, den Heliga Skrift, och allt i densamma, det 
mindre med det storre. Ofta får man hora predikningar, 
i hvilka mycket år ratt, men ar uppblandadt med sådant, 
som ar oriktigt, deraf sjålar varda forvillade. Att hans 
predikan, sålunda forstådt, var rått, det kunde sågas om 
profeten. Yi drista saga det om honom, hvars minne vi i 
dag begå: hans predikan var tågen ur Guds ord och hans 
eget hjertas erfarenhet deraf. Den var ock fast, blifvande 
vid sanningen; efter egna hugskott och funderingar eller 
till menniskors behag om vexl ande och foråndrade ord kun- 
na synas utråtta stort; men det år ett bedrågligtsken blott; 
deraf blir en forgånglig frukt, såsom sådden var det. — Så- 



99 

som i sin predikan, så var ock den aflidne i sin nattvards- 
nndervisning, klar och fast vid ordet, ocli har isynnerhet 
utmarkte han sig, genom nedlaggande af en fullstandig 
ocli klar kunskap hos de unga. 

"Jag hafver fordenskull icke flytt från Dig, min 
Herde", dessa aro de forstå orden i profetens vittnesbord. 
Hvad skulle då kunnat beveka denne profeten till att fly 
från sin Herde, till att ofvergifva det embete, dertill Ofver- 
herclen kallat honom, ofvergifva predikan ? Der fanns 
nog frestelse dertill — uti forfoljelse och forsmådelse, som 
profeten fick lida. Las i den foregående versen af kapit- 
let om hans åhorares begabberi. Sådant, lika som hård 
forfoljelse, ar ock på andra stallen omtal adt. Ja, nog var 
har frestelse att ofvergifva predikan. Men hvad bevekte 
honom att dock hålla stånd? Intet annat an Guds kar- 
lek, det att Herren var hans Herde. 

For vår nu saligen hemmavarande broder funnos, om 
icke just dessa samma — ehuru de ej heller saknades — 
dock många anledningar till den frestelsen att ofvergifva 
predikan. Sådana voro det mångåriga, serdeles svåra li- 
dande, han hade att dragas med i sin egen kropp, sjuklig- 
heten i hans familj, svårigheter, ja afven lekamlig brist på 
hans forstå plats, svårigheter inom foramlingen, iifven har 
och dermed foljande inre anfaktningar, tragen och t-rogen 
predikan och all t for ringa synbar frukt. Jag mins en svå- 
righet i forsamlingen, om hvilken han skref till mig: "Det 
synes nu, som skulle satan drifva mig bort harifrån." 
Dock afven den stormen gick ofver. 

En farlig omstandighet for en predikant, som af pro- 
feten antydes, ar menniskors pris. Att åhorare beromma 
sin l&rare ar i sig icke oriitt. Huru kilrvar icke aposteln 
Paulus for de Galater (Gal. 4: 15) ; och kilr var han sakert 
också for dem i Korinth, som togo sig fore att niimna sig 
efter honom. Men illa iir det, om en predikant soker så- 
dan ros, om han soker stalla sig så, att lian skall behaga 
sina åhorare. Nar man vill menniskors pris, då jern kar 



100 

man med och mildrar lagens udd. Men profeten kunde 
saga: "Jag hafver icke begåratmenniskorsros,det vetst du, 
Herre". Så kan också om Pastor Svensson sagas, att han 
icke sokte menniskors ros och berom, aldrig for att vinna 
det gaf efter for sanningen, eller ryggade tillbaka att ut- 
saga den, att framhålla den mot sanningens motståndare. 

Af det språk, vi betrakta, vilja vi afven sjelfve låra. 
Blott det, som for Gud ar ratt, består, och dervid skol a vi 
då så vål i vårt enskilda lif, i våra hem och vår umgan- 
gelse som i predikan forblifva. 

Var nu, enligt forsamlingens eget vittnesbord, eder 
hemforlofvade sjålasorjare och herdes predikan ratt, hvad 
boren I då gora? Sen till, att I ej forloren, hvad han arbe- 
tat hafver, utan att I fån full lon. I boren blifva faste och 
orubblige vid det eder predik adt ar, såsom eder ratt 
predikas. 

Men vi vilja betånka ej blott hvad han hår var, utan 
också hvad han nu år. Ho vet, om icke han deruppe fol- 
jer med hvad som hår under tiden forekommer (Lue. 6:25, 
Ebr. 12: 10.) Ett år visst — Herren lolj er det predikade 
ordet, och Han vill, att vi skola hålla oss till hvad som in- 
for Honom år rått. Gifve Han oss så gora, både lårare och 
forsamlingar, och gore oss så evigt salige genom sitt ord ! 

Efter detta tal sjongs ps. 141 : 9 — 14. Nu upptrådde 
prof. Olsson och talade ofver den text, som låses i den upp- 
slagna Bibeln på monumentets frånsida (den ostra) ett tån- 
kespråk till forsamlingen. Denna år det: Tanker på edra 
lårare, de eder Guds ord sagt hafva, och efterfoljer deras 
tro ; skådande hvad ånda deras umgångelse hade. Jesus 
Kristus i går och i dag, och Han desslikes i evighet. Ebr. 
13 : 7, 8. Hår vill aposteln, såga, år ej fråga om yttre ce- 
remonier utan om något som rorer hjertats innersta lif. 
Det tecken på sin kårlek, som forsamlingen gifvit, vilja vi 
dock visst icke ringakta, helst sådana tånkestenar i Guds 
ord omtaias såsom vårande af stor betydelse. De skola stå 
der som lefvande predikanter om hvad Gud gjort med sitt 



101 

folk. Så iiro stenarne ofta for oss missionarer och predi- 
kanter. Och vi hoppas, att afven denna sten skall stå som 
en sådan, gång på gång erinrande om alla de ord, som den 
aflidne forkunhat från detta mm. Det ar således ingen 
onodig omkostnad. Men, som sagdt ar, apost. afser något 
mera, nemligen ett Guds Andes verk ihjertat så, att Anden 
finge i hvarje hjerta till lefvande erfarenhet inskrifva 
hvad lararen talat. Forsamlingarne skulle vara lararenas 
bref, inskrifna i hjertats taflor af kott, såsom apost. sager. 
Huru många sådana minnesstenar aro har att rakna ? Dock 
vi behofva ej rakna ; Herren skall gora det på den stora da- 
gen. Men du, min åhorare, du behofver rakna efter, om 
alla de många inbjudningarne till Guds och Kristi rike 
ånnu i dag befinn as fåfange. Sådan fråga vill Herren syn_ 
nerligen i dag sanda till dig. 

"Och efterfoljer deras tro." Samma tro som våra 
trogne larare skola vi hafva. Tro år har både hjertats an- 
ammande af sanningen och sjelfva den sanna troslaran. 
Den sanna tron i hjertat ar icke utan den sanna laran, men 
val kan sann lara minas utan hjertats tro. 

"Skådande hvad anda deras umgangelse hade." Um- 
gangelsen afser så val sjelfva laran som lararenas hjertetro 
och deras kristendoms art och beskaffenhet. — Har ar nå- 
got synnerligt att marka. Stort begåfvade larare hafva sti- 
git hogt, både hvad gåfvor och synliga frukter betraffar; 
men många såclana ljus hafva hastigt slocknat och efter- 
lemnat ett tjockare morker an det som de tycktes hafva 
skingrat. Då skola vi så mycket mer viirdera de larare, 
som under många forsakelser forbi ifvit trogne inill an- 
dan, fasthållit samma tro, lara och bekannelse, ja dermed 
triumferat ofver doden. Då se vi ock hos den aflidne ett 
ovanligt Herrens verk... Till sådane lai-are skola vi 
blicka upp såsom de der af Gud fått vittne, att de yoro tro- 
faste i ii t i 1 1 an dan. Skulle vi då få se nya ljus, nya Utror 
uppkomma, så skola vi sftga: vi hafva ttnnu icke setthVad 
anda detta nya fått. Men hitr hafva vi sett den. Så hafva 



102 

vi åfven om vår lutherska bekånnelse sådana vittnesbord, 
att hon håller ut ; vi hafva dem ej blott genom denne utan 
genom mångtusende andra. 

"Jesus Kristus i går och i dag, och han desslikes i 
evighet." Hvarfor år detta tillagdt ? Jo, forst for att be- 
tyga den saken, att for dem, som aro ratte larare, for dem 
ar Jesus Kristus hufvudsaken i all deras predikan och i 
all deras umgangelse. Och i forntiden, i nutiden som i 
framtiden, hafva vi, och skola vi hafva, af sanne iårare sam- 
ma bekannelse om Jesus Kristus, som ar utgifven for våra 
synder och for vår råttfårdighets skull uppvåckt. Derpå 
skola vi ock profva de falske larare, att de predika ett an- 
nat evangelium." 

V id are hafva vi i dessa orden en stor trost harnere i 
bedrofvelsen, t. ex. nu i sorgen ofver den aflidnes bortgång 
denna trosten : samme Jesus skall eder fortfarande pre- 
dikas. 

Når vi besinna hvad elet hafver med sig att grunda en 
forsamling, så finna vi ett stort verk har vara gjordt, om 
vi också blott se på hvad som forberedts, ehuru der år 
mer a. Dock, den ene sår och en ann an uppskår, men båda 
skola glådjas. Huru skall det blifva har, bland eder, efter 
detta såendet ? Skall der blifva myeket att uppskåra ? 

Och annu ett : vi hafva samme fralsare qvar under det 
att larare, hvar efter annan, aflosas. Hvilken outsåglig 
trost till och med for dig, som så lange for akt at det dig for- 
kunnade ordet om Jesus, ty annu bjudes dig att komma 
och blifva valsignad. Och afven Guds barn, hvilka, såsom 
gemenligen hauder, fastat sig vid sina larare ochtyekasom 
så: ja, men det ar icke han — afven de hafva en stor trost 
i detta: Jesus Kristus i går och i dag, och Han desslikes 
i evighet! Derfore, klaga icke, utan tacka for hvad du 
fått, tacka for hvad du har. 

Si, så få vi gora afven våra sorgefester till tacksågelse~ 
fester. Då verldens store man falla, då de gå bort, då år 
hoppet ute. Ej så med oss, ty år vår larare borta, då sjun- 



103 

ga vi anclå : Jesus Kristus i går och i dag, och Han dess- 
likes i evighet. Ånuu en liten tid, och vi få skådaHonom 
ansigte mot ansigte och afven åter se hvarandra inbordes. 

Gifve nu Herren sin vålsignelse att inskrifva dessa 
tankespråk i våra hjertan, att har måtte vara många lef- 
vande tankestenar! 

Nu sjongs ps. 64: 1—4; past. V Setterdahl från Orion 
upplaste ps. 486 och ledde forsamlingen i bon, hvarpå foljde 
ett musikstycke på instrument. 

Till sist besteg past. E. Carlsson predikstolen och in- 
leclde sitt tal med den anmarkningen, att det ar en af kri- 
stendomens harligheter, att vi få se anden af Guds barns 
umgangelse. Vi sakna djupt vår hadangångne broder, men 
vanta mota honom hemma hos Gud, om vi annars aro 
Herrens, som han det var. Monumentet och korset derpå 
peka uppåt. 

Han ar nu deruppe i harligheten, har var han i bedrof- 
velse och lidancle, men dock under nåden. I lidandet som 
nåden hade han en med sig, som nu ock deltar i harlighe- 
ten, och hvars stoft hvilar vid hans sida på Herrens sådes- 
åker. 

Om henne lasa vi (på monumentets norra sida) dessa 
ord: Desse aro de, som aro komne utur stor bedrofvelse, 
och hafva tvagit sina klacler och gjort dem hvita i Lam- 
mets blod. Uppb. 7: 14. Detta galler icke blott om henne, 
utan afven om honom och alla Guds barn, såsom det ock 
iir dem alla gifvet af en bland de fyra och tjugo aldste. 

"Desse aro de, som aro komne utur stor bedrofvelse.'* 
Sedan synden inkommit i verlden, ar harnere bedrofvelse. 
Vi måste utkoras i beclrofvelsens ugn. Men desto storre 
blir den rolighet, som står Guds folk tillbaka. "De hafva 
tvagit sina klader hvita i Lammets blod." Icke deras li- 
dande och sorger hafva åstadkommit denna for harlighe- 
ten oundg&ngliga renhet, såsom verldens barn ofta sag;i. — 
"Tvagne" betyder delaktigheten i Jesu Kristi fortjenst, 
sålund a att Kristus får genomtranga och helga oss, ocli 



104 

ej blott lians Ande, utan forsoningsblodet, ty de aro så re- 
nade, att intet besmitteligt ar hos dem. "Tvagne i Lammets 
blod." "Derfor aro de infor Guds stol," såsom det straxt 
derpå lases; och annorstades: de vunno for Lammets blods 
skull, och de lofsjunga derfor Gudi och Lammet. I den 
skaran stå nu de dyre vanner, hvilkas minne vi i dag begå. 
De fingo också genomgå den stora bedrofvelsen. Det veta 
de sarskildt, som hafva kannedom om deras inre erfaren- 
heter. Talaren har hort Svensson tala om sin vackelsetid, 
om den stora nod, hvari han då var. Svensson var ock 
redskapet att for den som blef hans maka gora hjerteno- 
den kand. Vid korsets fot knoto dessa vanner bekantskap, 
de fingo tillhopa frojda sig åt nåden, men sedan ock licla 
tillhopa. 

Svensson hade svåra sjalslidanden af tvifvel och an- 
faktningar, såsom han for fortroliga vanner omtalat. Sam- 
manlecles led han mycket i det inre i sammanhang med 
den lekamliga sjukdomen. Har sannades ock bokstafli- 
gen det ordet: u der en lem lider lida de andra lemmarne 
mecl." Efter dagens modor fick han ofta vaka vid hennes 
bådd, och på veckor kladde han ej af sig och gick till 
sangs, utan hvilade på sin hårda soffa. Detta i trots af sitt 
eget mångåriga lidande. Hans krampanfall borjades ti- 
digt; redan i Sverige var han angripen deraf; talaren kal- 
lades på den tiden en gång till honom, då han annu icke 
kande honom, och fann honom i ett tillstånd, att han hvar- 
ken kunde rora hand eller fot ! 

Huru forunderligt Herren andå uppeholl honom ; un- 
der allt lidande och bedrofvelse var han alltjemt vid glad- 
tigt lynne. Hon kunde icke så bara lidandet, erfor clock 
derunder sotma, men undergifvenhet bevisade hon under 
de åtta åren af sin sjukdom. Sin a bedrofvelser såsom la- 
rare kande clock Svensson svårare an allt annat, t. ex. nar 
han tankte på sin forsamling, nar han fick lida forsmadel- 
ser och gensagelser af dem, for hvilka han låg i bon. I 
detta hans lidande tog hon full del. Forsamlingen låg 



105 

honom intill det sista synnerligast på hjertat. Vid ett be- 
sok hos honom på dagen fore hans docl fanns han mera 
tala om sin forsamling an om maka och barn, så ockmera 
om vår kyrka i allmanhet, serdeles om barnen och deras 
kristi iga uppfostran. 

Nu åro de båda der, h vårest alla tårar aftorkas, der 
ock ingen vark mer år; derfore må vi frojdas att de nu stå 
kladde i hvita hogtidsklader. 

Snart kommer ordningen till oss att skiljas hadan. 
Du tor nog hafva dina beclrofvelser. Hafva de fått fora 
dig till Jesu kors ? Måtte denna minnesfest hos dig få 
vacka angelagenheten om fralsning. — Men aro vi delak- 
tige af Guds nåd, må vi då skynda framåt ; snart ar vågen 
åfven for oss fullbordad. 

Herren valsigne forsamlingen, de efterlemnade barnen 

och den trogna systren. De aro "ofver grånsen," aro 

komne "ofver floden," ofver sorgen. Vi veta ej hvad be- 
drofvelser som annu kunna forestå oss, men detta veta vi : 
Jesus Kristus i går och i dag, och Han desslikes i evighet. 

Efter slutadt tal sjongs sången "Tvagne i Lammets 
blod' af en qvartett, hvarpå pastorerue Hasselqvist och 
Evald trådde for altaret, den sednare forrattade bon och 
den forre mcssade tacksagelsen och uttalade valsignelsen 
ofver forsamlingen. Till sist sjongs ps. 221 : 3, pastor 
Svenssons alskningsvers. Man begaf sig tillbaka till graf- 
platsen, for att taga monumentet i narmare skårskådande. 
Flar afsjoagos vv. 4 och 5 af ps. 458, pastor Sannqvist ta- 
lade några ord, bland annat erinrande om det språket: "de 
som många undervisa till salighet, skola lysa som him- 
melens sken." Dervid framhollos sarskildt den aflidnes 
Btora undervisn i ngsgåfvor och hans trogna nit om nedlag- 
gande af kunskap hos de unge, hvarfor också de som nju- 
tit hans undervisning omt och allvarligt erinrades om sitt 
ansvar. Annu ett drag ur Svenssons lif och lidande om. 
talades. For sju år sedan besokte han pastor Sannqvist, 
då i Altona. LIar fick han i Sannqvists hus ett myeket svart 



106 

anfall, så att husets medlemmar, som ej forr varit vittnem 
dertill, trodde att han, som låg der medvetslos, snart skulle 
hafva slutat. Då reser sig den till synes dodssjuke upp 
och sj unger med hog rost : "Doden gor mig icke håpen" 
etc, (ps. 467 : 12). Ett par timmar derefter holl han en 
våldig predikan om de trognes kamp och bedrofvelse har 
nere, deras triumf och harlighet deruppe. 

Derefter bon och musik-stycken på blåsinstrumenter,. 
ps. 496: 3, några erinringsord af Prof. Hasselqvist — och 
nu gå vi att bese minnesvården. Den utgores af en stor 
fyrkantig pelare af hvit, flnslipad marmor, afsmalnande- 
uppåt och afslutad med ett kors, knnghangdt af en krona* 
Inskrifterna på de tre sidorna hafva forut, efter tillfålle 
omnamts. På den fjerde eller vestra sidan lases: "Rest af 
en tacksam forsamling." 

Må denna minnesstod påminna den kåra forsamlingen 
i Andover om det dyrbara Guds ord, som pastor Svensson 
inom henne så troget forkunnade. Ack, evighetsfrukter 
fick han ej se så många medan han lefde, men ordet, Guds. 
ord, år en såd, mången gång vintersåd, som synes do ut un- 
der de kalla frostnåtterna, men som åndå till slut spirar 
upp, når nådesolen sånder sina milda strålar ned i det 
morka, kalla hjertat. Derfor vanta vi en rik skord for 
evigheten af pastor Svenssons trogna arbete i Andovers 
forsamling. Måtte Guds barn der flitigt bedja om ett hår- 
ligt pingstvåder af hojden! 

Under cle forstå månaderna efter pastor Svenssons dod 
forestods forsamlingen af dåvarande teol, stud., numera 
pastor P. J. Brocline. Han verkade med nit och allvar. 
Under sommaren 1874 fårdiggj ordes den nya kyrkan helt 
och hållet. Sorgdrågten fick hon båra från pastor Svens- 
sons begrafning, ånda tills arbetet med fårdiggorandet på- 
borjades. En pråktig piporgel inkoptes for den vackra 
summan af $3,000. Under konferensmotet på hosten in- 
vigdes hon med stor hogtidlighet Sondagen den 23 :dje 
Aug. Pastor Carlsson, som varit med, når den gamla kyr- 



107 

kan invigdes, holl invigningstalet. Den nya kyrkan ar 
125 fot lang med torn och utbygge, 60 fot bred utom vapen- 
husen, med 35 fots hojd på jemnvaggarne. Tornet ar 136 
fot hogt. Kyrkan kostar utom allt frivilligt arbete i kon» 
tanta penningar $30,985.40. Kyrkan ar fullt farelig, ring- 
klocka i tornet fattas blott, och den bristen torde snart 
nog blifva afhulpen. 

Om det frivilliga arbetet hafva vi från forsamlingens 
kassor foljande intressanta uppgifter : Frivilliga dagsver- 
ken 510, korda vedlass 330, korda sandlass 300, korda sten- 
lass 386, korda lumberlass 355, korda kalklass 65, korda 
tegellass 720, korda koll ass 44, tillfalliga resor 25, inalles 
2,225 frivilliga foror och resor. For kyrkobyggnadens. 
rakning hollos 81 trustee- och byggnadskomuiitteemoten. 
En onamnd person har tillsatt 207 clagar i forsamlingens 
tjenst utan betalning. Då kyrkobygget foretogs voro fol- 
jande personer trustees: Pastor Jonas Svensson, S. A. Pe- 
terson, J. Westerlund, G, Faie och J. W. Larson. 

Kyrkan ar en af de storsta, om icke den storsta landt- 
kyrka i hela Amerika. Med sitt forgylda kors på spirans 
topp pekar hon uppåt — mot hemmet. Må Andovers in- 
nebyggare forstå dess mening! 

Forsamlingen, som efter pastor Brodines flyttning fo- 
restods af pastor Westerdal, hade utfardat flere kallelser 
for att få en eftertradare till pastor Svensson, men erholl 
lange blott nekande svar. Slutligen erholl hon dock på 
sin andra kallelse till pastor Erland Carlsson i Chicago 
det gladjande svaret, att han vore villig att komma. På 
våren 1875 flyttade pastor Carlsson med familj till Ando- 
ver och blef af forsamlingen hjertligt valkomnad. 

Samma sommar beslot forsamlingen att nedrifva det 
gamla pastorsbostallet, som var både (ftæqvamt och ohel- 
sosamt, ehuru for ofrigt godt och bastant. Ett nytt upp- 
fon les på det gamlas plats, 36 fot i fyrkant, med kokstill- 
bygge 22 fot langt. Byggnaden ar 18 fot h og, med kall are 
under hela huset. Byggnaden ar mycket smakfull och 



109 

beqvam med portiker och veranda, varme- och vattenled- 
ning m. m. Kostnaden beloper sig utom det frivilliga ar- 
betet till $3,609.36. 

Pastor Carlsson var serdeles lauiplig såsom pastor 
Svenssons eftertradare i Andover, och forsamlingens van- 
ner lyckonskade henne enhalligt, nar hon erholl denne 
beprofvade man till sin larare. Vi behofva knappt mimna 
att pastor Carlsson redan hunnit tillvinna sig sina fleste 
forsamlingsmedlemmars karlek och fortroende. Han sko- 
ter sitt embete med allvar och nit och synes hafva fattat 
sin uppgift så att han isynnerhet vill vattna och genom 
Guds nåd gora fruktbarancle den adla sild, som redan fore 
honom var utsådd. Med sarskildt nit beflitar han sigock 
om ungdomens och barnens kristliga uppfostran och bibe- 
hållande i forsamlingens gemenskap. Många offentliga 
goromål tillsammans med det tragna arbetet i forsamlin- 
gen gora dock, att pastor Carlsson icke i Andover fann den 
hvila han vantat och behoft. Vi hoppas dock, att Herren un- 
der många kommande år måtte uppehålla denne sin tje- 
nares mod och krafter till stor velsignelse icke blott for 
Andovers forsamling utan afven for hela vårt samfund. 
Måtte ock forsamlingen veta vardera sina formåner och ej 
genom tvist och oenighet forbittra sin larares verksamhet. 
Det vanta vi och tro om Andovers forsamling. Af vissa 
foreteelser inom densamma kunde man visserligen hysa 
farhågor for framtiden, men Herren Gud skall dock hjelpa 
och valsigna såsom forr och nedtysta motståndarens och 
den ogudaktiges mun. Om pastor Carlssons embetsverk- 
samhet for ofrigt bor man ej med skal vanta att vi i denna 
korta skildring skulle kunna saga något, emedan denna 
verk-samhet annu knappt kan sagas tillhora historien. 

En sak, som Andovers forsamling alltfor myeket for 
summat, ar dess kyrkogårdar, både den gamla och den 
nya. En så stor forsamling borde hafva sina kyrkogårdar 
skont planterade med lampliga barr- och loftrad, men det 
har hon icke. Vi hoppas, att denna brist snart nia afhjel- 



110 

pas. Bada kyrkogårclarne aro vackert belagna och kunde 
latt och utan stor kostnad betyclligt forskonas. 

Innan vi sluta denna teckning vilja vi medclela ett 
statistiskt sammanclrag ofver Andovers forsamling enligt 
Synodalprotokollen. Mellan åren 1860 och 1879 utvisa de 
årliga uppgifterna folj ande ratt intressanta siffror: dopte 
1,181; konfirmerade 594; intagne på*betyg 193; på bekan- 
nelse 1,044; afflyttade 918; dode barn 239, aldre 121 ; ute- 
sl utne 77; vigdapar 232 ; bidrag till synodens kassa $286.89; 
till fattige studerandes underhåll $2,195.82; till inre mis- 
sionen $1,478.83; till hednaniissionen $189.91 ; till andra 
valgorande andamål (sedan '69) $5,422.00 ; forsamlingens 
ofrige utgifter $83,163.03. Bidragen utgora tillsammans 
den betydliga totalsumman .$92,615.08. Såclana utgifter 
har Andovers forsamling haft, och hon har ej blifvit fat- 
tigare på det. 

Med afseende på de ekonomiska forhållandena ar An- 
dover en af de rikaste,(om ej den rikaste)landtforsamlin- 
gar inom Synoden. Genom arbetsamhet och flit samt 
Guds valsignelse hafva många arbetat sig upp från armod 
till oberoende och valstånd. Bordiga åkermarker, inhag- 
nade med grona friska hackar ; prydliga och rvmliga bo- 
ningshus meel smakfullt moblemang; ståtliga ekipager m. 
m. påtraffas ofta i alla forsamlingens rotår. Andoverbo- 
arne hafva ock visat sin goda smak och skonhetssinne ge- 
nom talrika tradplanteringar och triidgårdsanlaggningar. 
Den, som en vacker vår- eller sommardag reser genom 
settlementet, måste medgifva, att afven den kala, odsliga 
prarien genom arbete och omtanksamhet kan forvandlas 
till en stor, skon tradgård, ty så ter sig taflan, som man har 
framfor sina ogon. Måtte våra landsman derinsesina 
stora formåner och begagna sin rikeclom på det ratta sat- 
tet till sin och sina medmenniskors viilfard och. nytta. Då 
skall Guds rika valsignelse hvila ofver dem afven i fram- 
tiden. 



111 

Den evige Fadrens outgrundliga barmhertigket, den 
korsfaste Fralsarens stora karlek ock den Helige An- 
des gemenskap kvile nu ock alltid ofver den kara forsam- 
lingen i Andover ! 

For kvad som brister ock det myckna som blifvit 
glomdt, beder forfattaren om benaget ofverseende. Tiden 
bar varit alltfor kort for att kunna åstadkomma något 
fullstandigare. Såsom lampligt slut anfora vi foljande 
verser af en Andoversfarmare, kvilka blifvit oss på bega- 
ran valvilligt tillsanda. 

I. 

For trettio år sen, så der ungefar, 

En lust kos vårt folk borjat vakna, 

Att ofverge Sverige, der trefligt ju ar ; 

Man tyckte sig lyckan der sakna. 

Man lemnade kemlandets vanliga strand, 

Ock styrde sin kosa mot frammande land, 

Att der soka lycka ock sallket. 

Ock hit till Andover man styrde ock då 

Sin kosa trån kemlandets strander, 

Ty ryktet det sade man kar kunde få 

Allt som till ens valfard ju lander. 

Men man ej beraknat, kvad likval man _ann, 

Att faror ock sjukdomar mota man kan — 

Ock lyckan man dromt sig nu svikit! 

Hilr står man utblottad i frammande land, 
Man ingen forstår eller kanner. 
Ej någon nu riicker en kjelpande kand, 
Ack ve, att man rest ifrån viinner! 

Snart kom der ock sjukdom — ack, jammer ock nod — 
'Tysjukdomen slutade oftast med clod; 
Har makar ock barn måste skiljas. 



112 



Nu forst får man rona, man liittsinnigt flytt 

Från hein och de dyrbara vanner ; 

Ack Svea, min moder, o att jag dig lydt ! 

Har borta nu ingen mig kanner» 

Val fattig du var, men du hade Guds ord, 

Och klader samt foda man fann på ditt bord, 

Men har nu allt detta vi sakna. 

Men Gud sina skapade verk ej forglomt, 
Han såg deras jammer och smarta, 
Fastan han sitt ansigte hade bortgomt, 
Han ommar med faderligt hjerta; 
En herde han sander dem i deras nod, 
Som åt deras sjalar gaf andeligt brod. 
Han lat sig om kroppen ock vårcla. 

Och Lars Paul Esbjorn, så hette den man — 

Han prest uti Sverige var vorden — 

Han snart sina landsmans fortroende vann 

Och åtog sig vården om hjorden. 

Han vårdade alla till sjal och till kropp 

Och styrkte de doencles svigtande hopp 

Med Gileads helande salfva. 

En luthersk forsamling nu stiftades har, 

Sen byggdes af tegel en kyrka, 

Då samlades hjorden på Sondagen der 

Att Herren sin Skapare dyrka, 

Och kyrkan den forstå i landet ock var, 

Som svenskar nu byggde — skall alltid stå qvar 

Som minne från fadernas dagar. 

Forsamlingen okades år efter år, 
Men ack, nu en profning dem moter: 
Sin herde hon langre behålla ej får, 
Och ingen forsamlingen skoter; 



113 



Från landsinan på annat håll fick han ju bud, 
Han tog denna kallelse såsom från Gud, 
Och herde och får måste skiljas. 



II. 

Nu kom val en annan, som icke var kallad 
Men sade sig vara af Gudi befallad 
Att gå och predika hans heliga ord 
Och vårda och skota hans dyrkopta hjord. 

En "Zebaoths engel" han sade sig vara, 
Som fåren och lammen val skulle forvara 
Och vakta for ulfvar och bjornar så val, 
Att ingen dem skadar till lif eller sjal. 

Men snart man fornam — hvilken jammer ock moila — 
Att fåren och lammen han ej kunde foda» 
Till embetet var han ej kallad af Gud, 
Och kunde ej lara att hålla hans bud. 

Valsignad hans verksamhet ej kunde blifva, 
Hans får med hvarandra snart borjade kifva, 
Han vandrade standigtfrån hus och till hus, 
Och mången sig trodde ha fått ett nytt ljus. 

Han prestaembetet ej lange ficK skota — 
Det var en svar profning for honom att mota! 
Hans vanner de brummade utan allt skick, 
Och till metodismen ju mången ock gick. 

Vakant nu forsamlingen således blifvit, 

Och splittring och strid henne svart sonderrifvit. 

Hvar nu få en herde, som for lien ne går 

Och helår och laker de upprifna sår? 

8 



114 



III. 

Men i nåd Gud ånnu tankte 
På sin arma, spridda hjord 
Och en herde henne skankte, 
Som med Anden och Guds ord 
Samlar de forstrodda får, 
Dem i karlek foregår, 
Styr till ratta det som felar, 
Och det sargadt var han helår. 

Jonas Svensson var den mannen, 
Som af Gud det uppdrag fått, 
Leda barn till fadersfamnen 
Som har vilseforda gått. 
Uti Andans skola lard, 
Ratt han forde Andans svard, 
Lagens pilar hvasst han skarpte, 
Sjalen ock med nåden starkte. 

Når infor Guds allmakts oga 
Nu som larare han stod, 
Yigten af sitt kall det hoga 
Han i åndens ljus forstod; 
Af forsamlingen han var 
Ålskad, vordad som en far, 
Pegt fortal ej honom brydde, 
Låran han med vandeln prydde 

Nu forsamlingen sig okar 
Ganska fort med hvarje år, 
Timligt valstånd sig forokar 
Kika skordar odiarn får. 
Den som fattig kommit hit 
Ser sin modas tragna flit 
Rikligt utaf Gud beskyddad, 
Och sin framtid val betryggad. 



115 

Gamla kyrkan icke mera 
Folket ry mm a nu formår, 
Immigranter många flera 
Komma hit med hvarje år. 
Skall forsamlingen bestå, 
Storrc tempel bor den få — 
Hvarifrån ska' pengar komma, 
Yåra kassor åro tomma? 

Alla gladt dock snart besloto 
Saken modigt gripa an, 
Penningar i mangd infloto — 
Friskt till verket hvarje man! 
Pastor Svensson ledarn var, 
Mycket han af bord an bar, 
Mycket han att skota hade, 
Sjelf ock hand vid verket lade. 

Snart man ser den nya kyrkan, 
Der hon prydd och fardig står, 
Till den sanne Gudens dyrkan 
Gudstjenst man der fira får 
Alla modor och besvar 
Glomda och forgatna iir. 
Nftr vid Herrens gudstjenst skona 
Hjertat får Hans karlek rona. 

Kors-t» ye hur skont det thronar 
På (Jet l)oga tornets topp 
Och forsoningen betonar, 
Pek an de mot hi ml en opp! 
Det ej foll i alias smak 
Ha ett kors på kyrkans tak, 
Folket haromkring nu skriker: 
Vi ha blifvit katoliker. 



116 

Korset dock med frid och heder 
Segrande ur striden gick, 
Otron ville lia' det neder, 
Det sin plats dock hafva fick. 
Har på detta helga rum 
Korsets evangelium 
Låras skall i Herrens gårdar, 
Der som korset dorren vårdar. 

Vålstånd nu allt mer sig grundar, 
Man ar glad vid lyckans sken — 
Men ock snart en profning stund ar: 
Herden kanner sig ju klen, 
Det blir så bedrofligt nu, 
Helsans låga brinner ju* 
Ej så klart i lifvets fackla, 
Herdens krafter borja vackla. 

Hvad man fruktat, o det blifver 
Ock en verklighet till sist ! 
Herdens stamma mer ej gifver 
Råd mot synd och sorg och brist. 
Han sitt verk fullbordat har, 
Gud sitt barn till sig upptar : 
"Kom harin, du herde trogen, 
Du ar for min himmel rnogen." 



IV. 

Man återigen ut an lar are var, 

Och kallelse sandes, men nekande svar 

Man erholl på kallelser flera. 

Till sist man dock andtligen lyckades få 

Till larare har Erland Carlsson, och då 

Hvad kunde man onskat sig mera ! 



117 

Med trollet och nit lian forkunnar Guds ord, 
Och som en ratt herde han foder sin hjord 
Med nådemedlen, de dyra. 
Med faderligt allvar och varnande rost 
Han vacker de sakra, ger sorgbundna trost, 
Mildt varnande ungdomens yra. 

Vi onska nu hjertligt, om Gud tackes så, 
Vår alskade larare behåila har få 
Och lange hans karlek få rona. 
Och måtte vår Gud i sin nåde också 
Forsamlingen låta ett pingstvader få, 
Och det med vålsignelse krftna. 



V. 

Nu Herre, Dig ske heder! 
Du vår van och himlafar, 
Du som menskors vagar leder 
Och all makt i hander har; 
Du, som ar vårt enda stod 
Och oss hjelper i all nod, 
Må som Dina barn vi låra. 
Dig som fader ratt att ara ! 

Du oss ofver boljan forde 
Med Din starka allmaktshand, 
Och vår nod Ditt hjerta rorde, 
Nar vi kornmo i ett land, 
Der i oknen l>lott och bar 
Ingen trost och hjelp då var. 
Fattiga och dertil] sjuka 
Noden tankte.' oss uppsluka. 



118 

Landet har var likt en oken, 
Man ej hus och skordar såg. 

0 hur tjockt var ej elet tocken, 
Som då for ens oga låg. 

Men friskt mod, till verket blott! 
Något maste dock bli gjordt, 
Hus skall byggas, mark skall plojas,, 
Såd skall sås och grodan skordas. 

Åren gå, och allt blir battre, 
Noden man på afstånd ser. 
Oknen, som så vildt sig strackte, 

1 ett ann at ljus sig ter. 
Immigranter komma fort, 
Mycket arbete blir gjordt, 
Torfvan vandes, trad ock plantas 
Akrarne med håekar kantas. 

Sadesfalt for vinden bolja 
Bredt och lån gt som ogat når, 
Och emellanåt sig dolja 
Tacka hus i lundens snår; 
Allt om trefnad vittne bar, 
Svenska idogheten har 
Med valsignelse sig parat 
Och från medgångsdagen sparat. 

Den, som såg hur borjan varit, 
Der som våra landsman bo, 
Och nu skilnaden erfarit, 
Knappt sin' ogon kan då tro, 
Allt går framåt år från år, 
Som en herregård nu står 
Farmarns hus i grona parker, 
Famnadt skont af åkermarker. 



119 

Himlafader, Dig att ara 
Våra hjertan n alkas Dig, 
Lof och tack vi nu hembiira 
For allt godt vi fått af Dig, 
Vi ej hafva det fortjent, 
Att Din nåd Du oss forlant : 
Kl ad er, focla, lielsan, lifvet 
Allt af nåde Du oss gifvit. 

Du oss nådigt tackts beskydda 
Uti detta nya land, 
Du oss gifvit hem och hydda, 
Ledt oss med Din milda hand. 
Du valsignadt har vårt varf 
Och bevarat från forderf. 
Ack, for all Din nåd och gåfva 
Lar oss Dig af hjertat lofva! 

Våra sjalar Du bespisat 
Med det helga lifvets brod, 
Och så karleksfullt Du lisat 
Andlig och lekamlig nod. 
Tack och pris Ditt helga namn> 
Slut oss, Fader, i Din famn! 
Gor Du oss till barn, som lara 
Dig till sist i himlen ara! 



Barn hem met i Kansas. 



id sitt sista hållna mote beslutade Kansas konferen- 
sen att inkopa en farm for Barnhem. Planschen 
visar laget med boningshus, uthus m. m. Farmen 
ligger nara Mariedahl, Ks., och ar en af de basta i hela 
settlementet. Så snart gorligt år, skall Barnhemmet opp- 
nås for barns emottagande. Må Gud vålsigna detta fore- 
tag i sin stora nåd ! 




Predikan 



på 19: de Sondagen efter Trinitatis. 

Hallen af pastor J. Svensson i Andover år 1868. 

Ditt heliga, treeniga namn, Gud Fader och Son och 
Helige Ande ! 

Barmhertige, evige Gud, an i dag oppnår Du oss 
Dina gårdar, an bjuder Du oss Din nåd! Kare Gud, oppnå 
våra hjertan for Din godhet ! Bered Du oss till sådanaka- 
ril, uti hvilka DufårnedlaggaDinkarleksrikahåfvor. Du 
har i dag åter låtit oss samlas, for att betrakta Ditt ord. Gif 
oss Din heliga Anda, som lar oss att ratt umgås med Ditt 
ords dyra sanningar. Gif oss den ratta odmjukheten, den 
barnsliga tron och den ratta, stilla andakten, så att Ditt ord 
må blifva oss till valsignelse. Gif nåd till Ditt ords ratta 
forkunnande. Låt Din Anda leda i all sanning, att sannin- 
gens ord må ratt delas. MJppehåll sj alens och kroppens 
krafter. Gif den ratta kraften, den ratta trosten och den 
ratta frimodigheten att fora Ditt vittnesbord. Hjelp dem, 
som skola hora, och låt Din heliga Anda få ingång i deras. 
hjertan, så att Ditt ord der må rotfasta sig och bara frukt, 
som består till evig tid. Hor oss och var nar oss for Ditt 
namns skull. Amen. 

Slarker de trotta Uånder och vederqvicker de maktlosa 
kna. Sager till de fortviflade hjertan: Varer vid godt mod,, 
och frukter eder intet. Si, eder Gud, som veder galler, Han 
kommer till att hamnas och skall hjelpa eder. Dessa orden 
aro Herrens egna, taladegenom profeten, Esaias och kunna 
låsas bland hans profetior i det 35 kap. 3 och 4 verserna. 
Herren talar dessa orden sarskildt med afseende på Nya 
Testamentets tid, då den utlofvade Messias skulle uppen- 



123 

barad varda. Att orden galla denna tid sarskildt, kunna 
vi se af det foljande, der det heter: Då skola de blindas 
dgon upplåtna varda, och de dofvas oron skola oppnade var- 
da; då skola de halte springa som en hjort, och de dumbars 
tunga skall lofsjunga; ty vatten skall fly ta i oknen hit och 
dit, och strdmmar i vildmarken; hvilka ord af Jesus sjelf an- 
foras såsom svar på Johannes Doparens fråga : År du den, 
som komma skall, eller skola vi f orbida någon annan? Att 
clessa orden fullbordades genom Jesuni, skulle for Johan- 
nes vara ett sakert bevis, att han var den, som komma 
skulle, att han var Messias. Men den salighet Jesus for- 
varfvade upphorde icke vid hans återgång till den himmel- 
ska herdigheten ; den nåd han så dyrt kopte åt arma syn- 
dare var icke en nåd for blott en viss tid; den ar en evig 
nåd; i honom uppgick råttfdrdighetens sol for alla, som 
Herrens namn frukta, och den skall aldrig mera nedergå, 
utan skina i sitt klara middagssken från evighet till evig- 
het. Ånnu i dag galler derfor det ordet, forkrossade sjalar 
till trost : Stdrker de trotta hdnder. Genom sjmden har 
menniskan forlorat all andlig kraft och en ratt frimodighet 
ty det ofverinodiga trotset, hvaraf den mot Gud fiendtliga 
menniskan brostar sig, ar icke frimodighet, utan feghet. 
Ingen menniska kunde återstalla den forlorade kraften el- 
ler igenskafFa den mistade frimodigheten. Blott Jesus,, 
Gud och menniska i en person, kuncle gora det, och han 
har gjort det, då han bar vår krankhet och ladeuppå sig vår 
sveda; då nåpsten låg uppå honom, på det att vi frid skulle 
hafva. Han kan derfore utropa: Stdrker de trotta hdnder. 
Sjalen utstracker sina hander efter hjelp; men syndaskul- 
den ligger ofver dem som en tung borda; kraften ar borta, 
handerna trottna och nedfalla. Men Jesus ropar: Stdrker 
de trotta hander. Han har burit den tunga syndaskulclen 
och sankt den i grafvens djup; han har fort lif och riitt- 
fardighct i ljuset; derfor kan han från den syndbelastade 
sjalen borttaga bordan och ingjuta i den en ny lifskraft, 
så att troshanden kan hålla sig fast i honom och ickeupp- 



124 

gifvas midt i anfåktningens hetta. Glad dig åt allt detta, 
du forkrossade hjerta, som kanner dina synder ofver dig 
såsom en tung borda, under hvilken du ar farelig att ned- 
sjunka i misstrostans dy. Jesus ar det Guds Lam, som 
burit alla verldens synder; han bar afven clina; han kan 
borttaga din tunga skuld ifrån dig; han kan stårka dina 
i andlig måtto trotta bander. Har du arbetat dig trott un- 
der din syndaborcla, och forsokt att antingen sjelf bara 
den, eller att valtra clen ifrån dig, så arbeta icke 1 angre 
derpå, det ar ett arbete, hvaraf du icke mått varder. Gack 
i stallet till Jesum med ditt belastade hjerta; han. kan icke 
blott Jatta det, utan helt och hallet borttaga din borda. 
År du många ganger fardig att trottna under ditt arbete 
med sj alens frigorelse, så gif upp all tanka på din egen 
duglighet; men gif dock icke upp din salighetssak och låt 
icke djefvulen .skramma dig med omojligheten. Det, som år 
omojligtfor menniskor, år mdjligt for Gud. Du kan icke 
sjelf frigora dig, hvarken trån syndens forbannelse eller 
från dess traldom ; men haf trost! Guds Son har blifvit 
din forlossare; han har gjort det mojligt, att afven den 
Måttfårdigas fångar kunde lose var da och kåmpen hans r of 
fråntaget varda. Fly till hon om, han skall gora dig fri : 
och om Sonen gor dig fri, så år du råttsligenfri. Glad dig 
då, du svagtrogna Guds barn, som mangen gång ar fardig 
att uppgifvas i trons anfaktningar ! Jesus ser clig afven 
då, nar du håller på att trottna. Han bjuder starka dina 
hander. Gå till honom, så skall han gifva dig kraft att 
utharda i trons kamp. — Men lmru går det dig val, då du 
skall gå till Jesum ? Satan lagger dig många hinder i vå- 
gen, verlden kastar sina stotestenar ut for dig, att du skall 
falla; ditt forderfvade hjerta gor tusende invandningar 
emot ditt kommande till «Tesum, som en arm och fattig 
syndare ; dina fordna synder framdragas i ljuset igen ; dina 
dagliga fei och brister nedtryeka dig ; din troghet vager 
som en qvarnsten på din rygg, och dertill kommer ofta, 
att din Jesus staller sig långt borta på skiljobergen, eller 



125 

alldeles gommer bort sitt ansigte for dig. Då kanner du 
ingen formågaatt komma till Jesum; dina trossteg blifva 
så matta, den andliga kraftens kniin borja digna, och det 
ser då mången gång ut, som skulle du nodgas gifva saken 
forlorad. Men haf trost! Jesus har sett ditt behof langt 
forut; han bjuder: Vederqvicker de maktlosa kna For 
mer an tvåtusen år sedan gaf han clenna befallning for din 
rakning och for alias deras rakning, som kampa trons stri- 
der och under desamma kanna sig maktlosa och vilja for- 
smekta. Vand dig derfore till Jesum ! Kan du icke gå 
med raska steg, så kom åndå med dina maktlosa och dar- 
rande knan. Kan du alis icke gå, så kryp fram till din 
Fralsare ; blif blott icke borta. Kan du icke krypa, så låt 
andå ditt hjertas angslan och qvidan vara riktad till Je- 
sum. Han skall visserligen icke låta dig forgås i din nod. 
Men det torde val handa, att det clrojer något litet, forriin 
han låter dig fornimma, att han hulpit dig, och du tycker 
snart, att han drojer alltfor lange. Då vill ditt mod helt 
och hållet sjunka. Dertill kommer ock, att satan lår lof 
att lopa fram emot dig med sina listiga anlopp ; ja , till och 
med får anfalla dig med gloclande skott och pilar, så att ditt 
hjerta svider af oHdlig angslan; och Gud sjel f blir dig 
forvandlad till en grufligan. Då får du kå'nna det and liga 
helvetets forskrackelse, så att du tycker att du fullt nar 
forgås; då ar ditt hjerta fardigt att fortvifla och i den na 
din ångest ar du latt ledd att forhasta dig (såsom ordet i 
ingångsspråket afven efter grt. kan ofversåttas), så att du 
illa forsyndar dig emot din Gud i otålighet och ett miss- 
tr ost li gt knorrande; och så, att du tir fardig att gifva din 
salighetssak forlorad. Då ser det visst ratt jammerligt ut 
med dig; du blir dig sjelf en borda, ochmånga af dina 
medkristna forstå icke din nod, utan finna ditt tillstånd 
besynnerligt. Si får du gå liksom ensam i en hemsk 6de- 
mark. Men haf trost, om du också icke kan gladja dig! 
Jesus Intr sett din nod langt forut; derfor bjuder han: Så- 
ger till de fortviflade hjertan: Varer vid godt mod ochfruk- 



126 

ter eder intet. Han vet din iingslan och har det goda mo- 
det i beredskap for dig. Forbida hans hjelpestund, så 
skall han låta ditt hjerta få smaka det goda modet. Du 
tycker dig ofvergifven ; men han sager: Si, eder Gud, som 
veder g aller ; han kommer till att hamnas, och skall hjelpa 
eder. Guds vedergallningstid kommer ; han skall då ve- 
dergalla dina andliga fiender efter deras gerningar. Sa- 
tan- som plågat dig, skall andtligen bortkastas i det ytter- 
sta morkret, derifrån han icke mer kan kringranna dig 
med sina listiga anlopp eller beskj uta dig med sina glo- 
•dancle pilar; verlden, som har plågat dig med sin forsma- 
delse och sin forforelse och sokt med sitt tvång innestanga 
dig, skall andtligen få sin lon med den fursten, som den 
tjent, uti den sjon, som brinner af eld och svafvel, och kan 
icke mer plaga och oroadig; din gamla menniska, som du 
har måst dragas med och som dagligadags gjort dig så 
mycken vedermoda, skall du andtligen få lemna efter dig 
och skall få en lekamen lik Jesu forklarade lekamen, och 
i den skola inga syndiga bojelser plåga dig, ingen troghct 
anfakta dig och ingen trotthet eller sjukdoms skroplighet 
bes var a dig. Så skall han vedergalla och hamnas på dina 
fiender; men dig skall han hjelpa. Hjelpa, så att han 
forlåter alla dina synder, fei och brister, afven dem du 
begått, då ditt hjerta varit fardigt att fortvifla och i denna 
nod forhastat dig; hjelpa, så att han gifver dig ett godt 
mod att utharda i beprofvelsens tid, och så att han emel- 
lanåt skanker några vederqvickelsestunder, så att du får 
smaka huru gocl Herren ar; hjelpa så att han andtligen 
forlossar dig af all nod och låter dig glad vara och du får 
frojda dig for godt mods skull. 

Herre Jesu, du har forvarfvat återlosning och gjort 
det mojligt for arma syndare, attmed godt mod få nalkas 
en hclig Gud. Forbarma dig ofver de månge, som annu 
tro sig kunna hafva godt mod i synden ; osa ur denna 
verldens usla brunnar och forakta din trost. Oppnå dem 
ogonen, att de må se sin sjalafara och soka raddning i tid. 



127 

Strack ut din hand till de forkrossade sjalar, som tryckta 
af syndens borda kanna sin nod och sucka efter hjelp ; 
drag dem till dig, att du må få borttaga deras synder och 
skanka dem nytt lif, ny kraft och nytt mod. Tank i nåd 
på dina få troende ! Stårk dem med din kraft, vederqvick 
dem med din trost och gif dem godt mod. Stått dem bi i 
striden, hugsvala dem i bedrofvelsen, forsvara dem i fre- 
stelsestunden och bed for dem i sållningstiden, att deras 
tro icke må om intet varda. Hor oss och valsigna vår fort- 
satta betraktelse, vi bedja harom i ditt namn och i den 
bon, du sjelf forestafvat oss : Fadervår, m. m. 
Ev. Math. 9 : 1—8. 

Med anledning af dagens upplastahogmessotext och 
såsom fortsattning af den påborjade betraktelsen, skola vi 
gcnom Guds nåd såsom fortsatt betraktelseåmne framstalla : 

Jesus gif der menniskan ett godt mod. 

Jesus gick omkring och predikade evangelium om ri- 
ket, gjorde val emot alla, helade och botade dem, som 
sjuke voro. Så hade Jesus varit sysselsatt en langre tid ; 
men han ville hafva någon ledighet, for att i enslighet um- 
gås med sin himmelske Fader; derfore beratta Marcus och 
Lucas fore vår text, att han gick bort i oderum, och der bad 
han. Hvar och en, scftn skall hora Herren till, behofver 
sådana ensliga stunder med sin Fralsare och sin himmel- 
ske Fader. Forsummas detta, så dor det andliga lifvet, 
om man också dagligen lefde bland idel kristna och med 
dem hade for sig Guds ord, bon och lofsång. 

"Ack ve, den sjiilen aldrig blir till lifs, 
som ute jemt; men aldrig hemma trifs". 

Jesus hade, for att finna en sådan enslighet, gått of- 
ver till hinsidan Jordan; men der mottes han afdjefvulen, 
som aldrig ville lemua Jesum i fred, uti tvenne besatta, så 
grasliga, att ingen vågade fara den vågen fram. Jesus 
gjorde ett under med dem ; men det behagade icke menni- 
skorna val. Annars bruka viil mcnniskorna vara nyfikna 



128 

och tycka om att se något underligt; men nar Jesu under- 
verk stota elet fariseiska hogmodet eller gripa in i den 
slemma vinningens girighetslustar, så behagar det menni- 
skorna illa. Det sednare var har fallet, derfor samlas fol 
ket och bedja Jesum, att han skall gå ifrån dem. O, huru 
forskrackligt, nar ett helt folk beder att blifva qvitt Jesus, 
Jesus gick ; ty fastan han vill gerna fralsa, tvingar 
han sig dock icke på någon. Han kom till Kapernaum 
igen ; men der kunde han icke blifva fordold. Straxt 
spordes det, att han var i huset och dit samladesså myeket 
folk, att de icke hade ruin i huset och icke ens utanfor 
dorren, och han hade tal for dem. Det ar nu godt, att 
många komma att hora Jesum och något om Jesu; det ar 
dock vågen till att lara ratt kanna Jesum; men man får 
icke gora sig alltfor stora forhoppningar. Ibland de stora 
skaror, som ofta stromma omkring Jesum och ordet om 
Jesu, finnas många nyfikna, många skrymtare, många 
ostadiga sjalar, som liktsaden på stenoren lofva godt, men 
svika alla forhoppningar; ja, till och med många fiender,, 
som blott soka något, det de lasta må. Deraf kom det, att 
Jesus andtligen måste utropa sitt forskritckliga ve ofver 
det Kapernaum, der så stora skaror trangdes omkring ho- 
nom. Hit kommer dock åtminstone en, på hvilken ryk- 
tet om Jesum haft en annan, valsignad verkan. Han ar 
nodstald; han soker Jesum såsom hjelparen, såsom Kri- 
stus, den utlofvade Fralsaren. Men han moter hinder ; 
han ar borttagen och kan icke hjelpa sig sjelf, utan måste 
baras af andra, och nar han andtligen kommer fram, så ar 
huset fullpackadt och så omringadt af folk, att han med 
sin saug icke kan komma i Jesu narhet. Så moter den 
sanna tron sina hinder; men tron knyter sjiilen fast vid Je- 
sum, och den troende sjalen måste till Jesum, kosta hvad 
det vill. Den borttagne och hans biirare låta ej afskracka 
sig; de Sro ihardiga och gifva sig ingen ro, forriln den 
borttagne ligger framfor Jesu fotter. Den ihardiga tron 
finner alltid någon utvag, åfven då vågen synes stange! ; de 



129 

rifva hål på taket och låta den "borttagne necler i sin sang 
med tåg. Der ar nu den noclstalde ratt framfor Masta ren 
att hjelpa, med trons blick fast ad på honom, och der kan 
icke hjelpen uteblifVa. Tron hade redan forenat honom 
med Jesum ; han har del i den återlosning, Jesus skulle for- 
varfva; men tron ar an nu svag; derfor saknas fornimman- 
det af det goda mod, Jesus gifver. Dock saknades icke 
det goda modet i sig sjelf; ty nog var det etttrosmod, som 
så ofvervann alla svårigheter vid kommandet till Jesum ; 
men medvetandet derom och kanslan deraf saknas ; der- 
fore kommer Jesus honom till hjelp, sagande : Var vid 
godt mod, min son, dina synder dro dig forlåtna (enl. gr:t). 
På denna sjalahjelp foljer de skriftlardas forbittring; men 
Jesus forekommer utbrottet af deras ondska, och då den 
borttagnes sjal ar helad, helår han afven kroppen, sagande 
till den borttagne: Stått upp, tag din sang och gack i ditt 
hus. Huru olika kom och gick icke den borttagne! Han 
kom borttagen, oformogen och hade val en trostillforsigt 
till Jesum; men noden gjorde honom nedstamd och be- 
drofvad. Han går fri och ledig, barande sin sang, med 
gladje och frimodighet prisande Gud for hans underliga 
nåd. Så gifver Jesus menniskan ett godt mod. 

Men utom Jesum -finnes intet godt mod. Den borttagne 
i sin lekamliga hjelploshet iir en bild af den failna menni- 
skans stallning utom Jesum. Huru dystert måste icke den 
borttagnes lif vara; att bestandigt ligga på sin sang utan 
att kunna rora sig; att icke kunna fora en beta brod eller 
en laskande dryck vatten till sin mun : det iir lekamlig: 
nod. Likaså ar det i andlig måtto med den fallna menni- 
skan. Hon ar andligen kraftlos, har en andlig tillvaro ; 
men utan sannt andligt lif. All lifskraft och all lifsrorelse 
ard boria; hon kan af sig sjelf icke finn a något till sin 
sjals n firing och kraft. Val kunde man vid forstå påse- 
ende tanka, att verlden har nog godt mod ; vill tror sig 
också den oomvilnda menniskan kunna ha f va godt mod 
midt uti sina synder; men det iir idel bedrageri. Den 



130 

oonivande synd arens mod ar icke ett godt mod ; det ar 
fortvifladt mod. Skåda in i den oomvanda menniskans 
hjerta ocn se, så skall du snart fornimma, att der ickeherr- 
skar ett godt mod. Nu kan du val icke såsom en allve- 
tande se in i en annans hjerta; men det ar mycket i den 
oomvanda menniskans forhållande, som låter afven ett af 
Guds Anda upplyst menniskooga skåda in i hennes hjerta 
till icke så ringa grad ; ty hvad Herren sade till Kain, det 
står annu i dag fast : Synden Uifver icke saker eller for dold. 
Det går ej så latt att dolja, huru synden graseligen grasse- 
rar i det arma menniskohjertat. Eller gack in i ditt eget 
hjerta, du oomvanda menniska; eller om du genom Guds 
nåd blifvit omvand och kommit till tron på Jesum, så 
tank tillbaka på din forrå lefnad och sag : finnes det val 
något godt mod utom Jesum? Nej, det finnes i sanning in- 
tet godt mod, hvarest Jesus saknas. Då barnet, då yng- 
lingen borjar att ofva synder, som han forut icke ar van 
vid; o, huru marteras icke hjertat af samvetets aggande ; 
men då synden blifvit ofvad, så in trader snart det fortvif- 
lade modet. Då hviskar satan synclaren i orat, och det af 
synden forderfvade menniskohjertat håller med derom, 
om också samvetet annu till en clel sager deremot: "Nu 
har du gjort det eller det, nu ar du i alla fall fallen, nu ar 
du andå icke guclfruktig, nu kan du lika så gerna goradet 
och det; nu kan du lika så val goradig nitt lustig i syn- 
den och njuta af luståns bagare tillfyllest; nu har du intet 
att vaga på; lef nu så djerft du kan" o. s. v. Så går den 
oomvanda menniskan från synd till synd ; så drager den 
ena synden den andra med sig, och då fodes af detta for- 
tviflade mod den råaste frackhet och det djerfvaste trots 
emot allt hvad heligt ar och emot Gud sjelf. Men det fin- 
nes dock ett slags menniskor, som man skulle tro hafva 
fast mod utom Jesum ; det ar den sjelf belåtne skrymtaren, 
han må nu gora sig belåten med sin egen rattfardighet el- 
ler med sin formenta tro och trosfrimodighet. Han synes 
ju vara så nojd, så tillfredsstald med sin egen fromhet eller 



131 

med sin egen tros visshet. Dock iifven detta ar idel bedra- 
geri. Hvilken mocla har han icke att hålla sitt samvete 
tyst; huru sorgfalligt måste lian icke undvika allt som 
kan stora hans sam vetes somn ; huru mycken moda har han 
icke att lappa på trasorna af sin egenrattfardighets klådnad ; 
hvad besvar har han icke att med allehanda falska troste- 
grunder och med forvritngda bibelspråk, bygga upp stod 
for sin formenta tros visshet ; huru radd måste han icke 
vara for allt det Guds ord, som likt ett tveeggadt svard 
med sin profvande kraft genomtranger sj alens innersta ; 
huru tung blir honom icke till sist hela hans guclsfruktan, 
isynnerhet om han icke bland menniskor får pris och upp- 
hojelse derfore, så att han gerna skulle kasta bort hela sin 
andlighet, om han icke blygdes for menniskor eller fruk- 
tade for helvete. Allt visar, att det finnes utom Jesum intet 
godt mod. Det kan icke heller nnnas ; ty utom Jesum hvi- 
lar syndens forbannelse ofver menniskan, och hur skulle 
der kunna vara ett godt mod, der syndens dom ligger på 
samvetet ? 

Betank detta, du oomvanda menniska ! Utom Jesum 
får du aldrig godt mod. Du soker ro i verldens lustar; 
men det finnes ingenting der, som kan tillfredsstallaen 
ododlig sjal. Eller sag: har du någonsin haft godt mod i 
dina synder? Tillstå arligt for dig sjelf : har det icke va- 
rit en oro och ett aggande i ditt inre, afven då du trodde 
dig som djerfvast? Du, som går med fiendskap emot Je- 
sum och hans trogna, var det val godt mod i din sjal, då 
du hatade Jesu kors, forsmiidade Jesu ord ; niir du upp- 
gjorde dina planer huru du skulle motarbeta, beljuga och 
forfolja Jesu trogna? Var icke fastmer ditt hjerta upp- 
fyldt af en bitterhet, som icke lemnade dig i ro hvarken 
natt eller dag? Var der icke ett samvetsaggande, som Bade 
dig, att du icke var som du borde och derfore var den 
korsfaste Jesus och hans trogna lemmar dig såsom ett svi- 
dandesalt i dina oliikta samvetssår och då du icke ville er- 
kannaoch afstå från din synd, så måste du gripa till sma- 



132 

delsens och forfoljelsens raseri, for att slippa kanna 
dina syndasår svida. 

Arma sjal, låt Jesus forodmjuka dig och sok ett godt 
mod hos honom, medan an ar tid ! Nu tror du, att du fritt 
kan trotsa allting och frackt forakta alla varningar och 
formaningar; men trotset ar icke godt mod ; det må vara 
huru frackt det vill, det måste dock en gång brytas. Det 
kommer till dig en ovalkommen gast, som heter doden ; 
det nalkas for dig en ovantad dag, som heter domedag; 
då hjelper ingen frackhet, då behofde du ett annat mod. 
Eller du drink are, har du val ett godt mod, nar du kom- 
mer ut fråri krogen yr i hufvuclet, eller går raglande och 
tumlande på gatorna ? Eller har du ett godt mod, nar du 
i ditt raseri trater och slåss med dina medmenniskor eller 
då du lifvad af rusdryckernas helvetiska eld kommer till 
ditt hem, bannas och svar på maka och barn ; ja, kanske 
misshandlar dem och drifver dem ut ur huset, och då du 
icke mer har någon menniska, på hvilken du kan utofva 
din ondska, andtligen låter de oskaliga tingen, såsom bord 
och stolar, biinkar och soffor, erfara kraften af ditt hjelte 
mod? Hvad sager ditt samvete, isynnerhet då, nar som 
nen nedlagt rusdryckens iifvande ande, som gifvit ett så- 
dant mod? Var det ett godt mod? Kan du med ett så- 
dant mod nalkas en helig och rattfardig Gud ? Betiink, att 
drinkare skola icke arfva Guds rike. — Eller du mam- 
mons tral, har du val ett godt mod, då girighetslustarne 
jaga ditt hjerta natt och dag, så att clu aldrig kan få nog af 
denna verldens forgangliga goda, utan bestandigt tralar 
och ångslas for att få mera och gramer dig långa tider of- 
ver en timlig forlust ; eller då du brostar dig ofver dina 
rikedomar och tycker dig nu andtligen hafva blifvit en så 
maktig oberoende man, att du behofver icke boja dig 
hvarken for Gud eller menniskor? Huru tror du val det 
skall se ut med detta modet, nar du en gång innespikas 
uti det trånga rummet meil an fyra brader och nedsankes 
i grafvens morka boning, for att aldrig mera återsedina 



133 

penningar, dina hus och dina jordagods ? Då blir det or- 
det sannt: Ingen giriger, hvilken en ofgudadyrkare år, haf- 
ver arfvedel i Kristi och Guds rike. — Eller du hogfardige, 
som blott soker att pryda din uslasyndakropp och speglar 
dig i din utstyrsel, som påfogeln i sina fjadrar, har du val 
ett godt mod, nar du stolt och frack svanger dig omkring 
i onskan och hopp, att alla skola gifva akt på huru herr- 
lig du ar? Huru tror du val att detta mod skall behaga 
dig, nar du andtligen ligger der med en afmagrad och 
skroplig lekamen och ett af clodens smartor och fortvirlans 
ångest forvridet ansigte och din kropp ofverlemnas åtfor- 
ruttnelse ? Det vore dig då båttre att hafva den nåd, som 
Gud gifver åt de odmjuka. — Eller du nojets och forlustel- 
sens barn, har du val ett godt mod, då clu lik ett vildtdjur 
rusar omkring i dina syndiga sallskaper ? Kommer du 
val mecl godt mod ut ur danssalen, der du i sallskap med 
morksens furste forstort den morka natten i morksens ger- 
ningar? Huru tror du det modet skall smaka dig, då du 
med ditt sallskap skall svanga dig omkring i den eviga el- 
den efter helvetets musik, som ar gråt och tandagnisslan ? 
Då får du erfara, att Jesu ord aro sanna : Ve eder, som nu 
len, ty I skolen gråta och jemra eder. 

Dyrkopta sjal, du som på ett eller annat satt forsum- 
mar och foraktar clen trost och frimodighet, som Jesus 
gifver, erkann din fridlosa och fortappacle stallning och 
sok hjelp hos Jesum, forran du blir ofvermannad af den 
eviga fortvirlans ångest; ty sedan kan du icke radclas. 
Utom Jesum har du intet godt mod, det måste du sjelf till- 
stå, om du vill vara årlig. Hvarfor går du på detta satt 
och forstor din dyra nådatid, så att du till sist skall stanna 
i den eviga forskrackelsen V Jesus ville gifva dig ett godt 
mod, så att du med frimodighet kunde mota Gud ; med 
stadigt mod utharda lidandet och med segrande mod gå 
genom doden in i den eviga gladjen. Sok Jesum i dag! 

Hvilket gifver Jesus ett godt mod? Jesus ville gifva ett 
godt mod åt alla menniskor, iifveu åt dig, du, som går i 



dina synder med ett aggande samvete; men Jesus trugar 
sig icke fram med sin nåd, han tvingar ingen att emot- 
taga hans skatter. De Gergesener fingo intet godt mod af 
Jesu ; ty de voro forsankta i girighetslustar och ålskade 
sin a svin, som efter lagen voro orena, mer an Jesum. De 
skriftlarde i texten tillsade Jesus intet godt mod ; tyde 
hatade Jesum och ville i sin egenrattfardighet icke er- 
kanna sina synder. Så lange menniskan alskar synden > 
lefver i synden och tycker om att med svinen sola sig i 
orenligheten, kan hon ej få något godt mod af Jesu. Den 
borttagne kande sin nod och var hjelpbehofvande, till ho- 
nom sade Jesus: Var vid godt mod. Så måste menniskan 
få kanna sin synd, kanna sig andligen borttagen, blifva 
till sjalen nodstald och hjelpbehofvande, om hon af Jesus 
skall få trost. Så lange menniskan lefver i sin egen sjelf- 
belåtenhet, så frågar hon icke efter någon vederqvickelse 
hos Jesum. Hon måste forst vackas till besinning, så att 
hon behjertar sin sjalavåda; hennes andliga ogon måste 
oppnås, så att hon ratt ser sina synders forclomlighet ; sja- 
len måste vakna till medvetande, så att hon ser sin fången- 
skap och sin oformogenhet att sjelf hjelpa sig utur densam- 
ma, Då blir det ingen ro i synden, då forsvinner den sjelf- 
gjorda fromheten, samvetet angslas ofver den begångna 
synden och forskriickes for den rattfiirdige Gudens nital- 
skan. Hela det forflutna lifvet står då bakom menniskan 
som ett syndalif och då hon finner att hon af sig sjelf icke 
formår annat an synda, så ser hon framfor sig icke annat 
an dod och fordomelse. Då blir menniskan ratt modlos. 
Skall hon vanda sig till Gud, så sker det med angslan och 
forskrackelse, tanker hon på doden och domen, så uppfyl 
les hon af bafvan, och allt hvad hon ser omkring sig tje- 
nar att påminna henne om begångna synder eller forsum- 
mad nåd och således att oka hennes sorg. År du i denna 
noden, dyra sjal, så ser det val forskrackligt ut for dig; 
men gif dock icke din salighetssak forlorad ; detta ar vå- 
gen, på hvilken du skall komma till Jesum och af honom 



135 

få ett godt mod. Men glom icke, att ingen annan an Je- 
sus kan hjelpa dig. Ditt egna arbete, din syndaångest, 
så nodigt det &r, att du måste kanna den, kan dock icke 
skafta dig frid. Låt derfore Guds helige Ande få gora dig 
ratt andeligen fattig, så att du uppgifver allt ditt eget, och 
blott och bar, fortappad och forlorad, kommer till Jesum, 
så skall du få erfara, att han både kan och vill gifva dig 
godt mod. 

Hos den borttagne flnna vi, utom kånnedom af noden, 
afven tro. Han såg deras tro, heter det i texten. Att det 
icke gållde blott dem, som buro den borttagne, utan afven 
den borttagne sjelf och sarskildt honom, det kunna vi finna 
af Jesu ord till den borttagne : Dina synder dro dig J vr- 
låtna. Tron på Jesum visar sig deri, att sjålen genom Guds 
Andes nådeverkan drages till Jesum i en innerlig långtan 
efter honom och lians nåd. I sig sjelf fordomd, finner den 
fcrkrossade sjalen, att Jesus i hennes stalle utstått fordo- 
melsens dom; i sig sjelf orattfardig, larer Evangelium 
henne, att Jesus fullgjort lagen for henne; i sig sjelf for- 
sagd, låres hon i Evangelio, att Jesus gernaundfår syndare 
och har lofvat: Den till mig kommer, honom kastar jag 
icke ut. Sjalen borjar hjertligen liingta efter att komma 
till Jesum och begår att af honom blifva mottagen, och i 
samma mån, som Jesus med sin nåd och outgrundliga kår- 
lek till syndare blir kilnd af sjalen, okas hennes liingtan 
till Jesum, så att Jesus blir henne dyrare an allt annat, ja r 
så oumbarlig, att hon for Jesu skull gerna vill lida och 
lorlora allt, blott hon finner Jesum och af honom bliri*pp- 
tagen. Fortroendet till Jesum okas genom Jesu Kristi 
kunskap, så att fastan sjlilen kanner sig helt och hallet 
oviirdig all nåd, så håller hon sig dock vid hans loften, att 
han både vill och kan hjelpa. Delta ar den sanna ochlef- 
vande tron, som sa, yttrar sig i sjillen. Då tron ånnu &t 
svag, kan tron icke vill fatta" Jesu hjelp och erfar således 
icke på CBrniinbarl satt trosten eller det goda modet. Så 
var det med den borttagne i texten. Han hade fått den 



136 

storsta hjelpen, forran han i sangen sånktes ned framfor 
Jcsuni. Genom ryktet om Jesus hade den Hel i ga Anda 
hos h on om verk at tron på Jesum, och han hade fått syn- 
dernas forlatelse. Det var en storre hjelp, ett storre under, 
ån botandet af den lekamliga sjukdomen; men han kunde 
icke ratt fatta detta och derfore kunde han ieke erfarafrqj- 
den och gl adj en deraf, forran Jesus sade till honom : Var 
md godt mod, min son, dina synder dro dig forlat na. 

Så kan afven sjalen hafva kommit till tron på Jesum, 
fått nåd och syndernas forlåtelse, men åndå icke rått kanna 
trosten deraf, då tron annu ar svag; eller med andra ord, 
sjalen kan val hafva tron och icke kanna någon frimodig 
visshet derom, att hon har tron och har fått syndernas for- 
låtelse. Dock ar harvid att marka forst, att så snart tros- 
lifvet uppgår, sporjes ock £n forandring i sjalen, i det att 
samvetets aggande och fordomande stillas, oaktadt sjalen, 
så lange den icke erfar forvissning, icke ratt fattar hvarfor. 
Den tralaktiga raddhågan for Gud och Fralsaren forbytes 
uti ett hjertats dragande till Herren, och ett barnsligt for- 
troende uppgår i sjalen. Sjelfva stunden, då tron uppgår, 
såval som trons vasende i sig sjelf kan fornuftet icke fatta. 
Vadret blåser kvart det mil, och du horer dess rost och du vet 
-icke, hvadan det kommer eller hvart det far; a Ut så dr hvar 
och en, som af Gudi f odd år. Så sager Jesus sjelf derom. 
Men likasom mycket af det, som i våra clagar kallas fri- 
modig trro och andlig frojd och frid, ar falskt, emedan det 
blott ar en inbillad och sjelftagen frimodighet, så finner 
He*ren å andra sid an sakert hos mangen bedrofvad och 
forkrossad sjal en trosgnista, der menniskan sjelf icke ser 
den och der många utaf våra clagars kristna icke vilja 
forstå, att en trosgnista kan minas. — Det andra, som vi 
harvid måste marka ar, att der troslifvet finnes, men for- 
vissningen annu saknas, der ar också ettallvarligt sokande 
efter visshet. Fastan tron hos den borttagne var tand, eller 
fastmer, emedan trosgnistan fanns der och hans synder 
voro forlåtna, var hans begår att komma till Jesum så 



137 

starkt, att inga hinder kunde af hålla honom, och han gif- 
ver sig ingen ro, forran han ligger for Jesu fotter och får 
kasta sina blickar i Jesu nådefulla ansigte. Så ock den 
troende sjalen; har hon ingen visshet om nåd, så har hon 
dock genom tron ett så hjertligt fortreende till Jesum, att 
hon soker att komma Jesum allt narmare och narmare och 
gifver sig ingen ro, forran hon hvilar vid Jesu fotter och 
med trosogat får blicka på hans nåclesansigte och af hans 
mun hora hans karleksfulla tilltal ttM sin forvissning. 
Deremot om menniskan står i ovisshet och låter det bero 
dervid, utan att soka forvissning, så ar det icke tecken till 
tro, utan till ancllig dod ; ty så trosteliga, som Guds nåde- 
loften aro, och så sannt det år, att fornuftet icke kan ut- 
ransaka trons hemlighet, så måste man clock komma ihåg, 
att det icke går an, att gå blindbock in i himmelen, eller 
taga sin salighetssak på måfå. 

Men du svagtroende sjal, som kanner din trossvaghet 
och suckar derofver; du som har din åt rå vand till Jesum 
•och trangtar derefter, att du med full visshet måtte kunna 
fatta honom, haf trost och uppmuntra dig. Jesus ser din 
trossvaghet och vill komma dig till hjelp. Han foraktar 
icke den svaga tron. Enforbråkad ro mU han icke sonder- 
bryta, en rykande veke mil han iche utsldcha. Låt derfore 
ingenting afskracka dig ifrån att komma till honom, utan 
trang dig igenom allt, som vill hålla dig tillbaka f rån Jesum. 
Gif dig ingen ro, forran du ligger for hans fotter och han 
kastar sina nådefulla blickar på dig och tillsager dig sin 
frid. 

Men det skall du veta, att hinder skola nog mota dig, 
•då du på fullt allvar vill komma till Jesum. Den bort- 
tagne fann vågen tillstangd af en stor hop folk, och trling- 
seln var så stor, att ingen kunde komma fram tiPl Jesum ; 
•och dertil! låg han borttagen på sin sang, och kunde icke 
gora något for att hjelpa sig; men han trodde, och den lef- 
vande tron låter icke utest&nga sig från Jesum. Der en 
trosgnista ar, der ar sjalen forenad med Jesum, och tron 



138 

må synas vara hum stangd som helst, den finner anda alltid 
någon utvag, på hvilken den kan komma till Jesum. De 
bara den borttagne upp på taket, gora ett hål i taket och 
slappa derigenom ned den sjuke i sin sang. Så skall afven 
du ofta finna Jesum liksom innestangd, då du af hjertat 
*6ker honom. Dina synder stå som en oraknelig skara 
emellan dig och din Fralsarc. De aro så många och så 
stora, och du ar for deras skull så alldeles ovardig Guds 
nåd. Det ar sannt, dina synder aro många, flera an du kan 
rakna ; ty visst kanner du en del af dem ; men det ar dock 
en stor mangd hemliga brister och ett stort djup af synda- 
forderf, som du annu icke kanner; det ar sannt, dina syn- 
der aro stora; ty du har syndat mot en heligocii råttfardig 
Gud, emot himmelens och jordens Herre; du har syndat 
mot en oiindlig karlek, som du så lange foraktat; dina syn- 
der fortjen a evig dod och fordomelse; det ar hvad du ar 
vard. Men låt icke detta hålla dig borta från Jesum. Just 
derfore, att du har syndat så mycket och ar så ovardig, be- 
hofver du en Jesus och behofver komma till honom. Kan 
har låtit kalla sig publikaners och syndares van ; han iil- 
skar icke dina synder; men han alskar dig, oaktadt du har 
syndat. Trang dig fram till honom, så skall du få erfara, 
att han sagt sannt, då han om sig sjelf betygar : Menni- 
skones Son dr kommeri till att frålsa det y som borttappadt 
var; och då skall du låra att forstå betydelsen af Pauli ord : 
Bet dr ett fast ord och i all måtto val ndrdt att man det an- 
ammar, att Jesus Kristus dr kommen i verlden att fralsa 
syndare, ibland, hmlka jag år den forndmligaste ; men mig dr 
barmhertighet vederfaren, på det att Herren J esus skulle på 
mig forndmligast bevisa allan långmodighet. Om dina syn- 
der aro aldrig så stora, så ar han det Guds Lamm, som bar 
all verldens synd; hans blod kan borttaga iifven de svåraste 
synder. Han har pliktat for dem alla; derfor sager han: 
Om dina synder an vore blodroda, skola de dock vara sno- 
hvita och om de an vort såsom en rosenfdrga, skola de dock 
vara såsom en ull. — Din battrings ofullkomlighet staller 



139 

sig som ett hinder emellan clig och Jesus. Du har icke 
sorjt ofver dina synder, såsom du skulle gora, och clin ånger 
år icke så djup den borde vara. Det år sant, du har icke 
sorjt ofver synden såsom du borde gora ; ty du skulle med 
all rått sorja ofver din synd i den eviga pinan med gråt 
och tandagnissla: • Det år hvad dina synder hafva for- 
tjent. Men detta skall icke hindra dig ifrån att komma 
till Jesum ; ty skall du droja, till dess att du sorjt nog, så 
kommer du aldrig till Jesum. Om du kunde i tusen år 
gråta ofver dina synder, så kunde du dock icke dermed 
borttaga en enda synd; "Ty om du ån kunde gråta blod, 
Och det i dina krafter stod, Det kunde dig dock ej forso- 
na." Syndasorgen år nodvåndig; men icke att du dermed 
skall fortjena nåd eller gora dig vårdigare infor Gud, utan 
endast derfore, som Jesus såger: De helbregda be7idfva icke 
låkare, utan de kranka. Så lange du icke kande din syn- 
danod, så frågade du icke efter Jesum, åtminstone icke 
med något allvar. Men har Guds Anda fått verka det i 
ditt hjerta, att du kanner dig i dina synder fortappad och 
forlorad och blifvit nådebehofvande, så låt icke bristen i 
din syndasorg och ånger stanga vågen for dig till Jesum,, 
utan fly till honom så elåndig du år, han skall icke låta 
dig blifva ohulpen. — Du klagar att du kan icke aflågga 
synden, såsom du ville, och detta vill halla dig borta. Du 
ville ofvergifva dina synder ; men bast det år, så blir du 
ofverrumplad och syndar den ena gången efter den andra. 
Du sorjer och suckar derofver; men synden liksom griper 
dig fangen och du kanner icke kraft att stå den emot. Det 
år sannt, der menniskan lefver i synden med uppsåt, kan 
g6ra synden med lust och noje och med vett och vil ja 
gifver synden sitt samtyeke, der finnes intet troslifoch der 
år intet verkligt kommande till Jesum; men då du kanner, 
din synd med sorg och sniårta, den år dig en tung borda 
och du ville gerna vandra uppriktigt for Her r an, så min. 
skar detta visserligen icke din synd ; men ett sadanl lill. 
stand vittnar om den helige Andes inneboende verkan ; 



140 

och din vidlådande synd utestanger då icke troslifvet; der- 
for bor du icke deraf låta dig skrammas bort ifrån Jesum. 
Ingen annan kan gifva dig kraft att aflagga din a synder, 
an Jesus, och endast genom syndaforlåtelsens kraft kan du 
besegra dina fei och brister. Om vi vandre i ljuset, såsom 
han år ljuset, så hafve vi sdllskap inbordes och Jesu Kristi 
hans Sons blod renar oss af all oråttfdrdighet. Så skrifver 
derom den larj ungen, som Jesus alskade, och straxt deref. 
ter tillagger han : Mine barn, jag skrifver eder, att J sko- 
len intet synda; men om någon syndar, så hafve vi en For- 
svar are når Fadren, den råttfårdig år, Jesum Kristum; 
ocli ha,n år f or soning en f or våra synder. — Men då kommer 
din trossvaghet och vill stanga vågen till Jesum. Det he- 
ter i ditt inre: Hade jag en ratt tro så skulle jag icke 
hafva så mycken fruktan, då skulle jag hafva mera viss- 
het och erfara mera trosfrimodighet o. s. v. Det ar sannt, 
visst borde du tro med mera visshet och fastare tillforsigt. 
Guds ord och loften iiro så fasta och Guds ord ar så rikt 
på trostefulla nådeloften, hvilka alla aro ja och amen i 
Jesu, så att både du och vi alla, som borjat att något litet 
tro, val mecl skal må blygas och skammas ofver vår tros- 
svaghet; men utestanga oss från Jesum skall den andå icke 
gora. Jesus erkanner afven den svagaste tro. Åfven den 
svagaste trosgnista, som ligger nedgomd i bedrofvelsens 
falaska, så att den knappast kan markas, ser dock Jesus. 
Herrens verk ar underligt ; den sanna tron uppgår icke 
med hast till en brasande låga; Herren tander den, som en 
svag, liten gnista, och så vårdar han den med om omsorg 
och blåser derpå med sin Andas sakta nåclesvind, så att clen 
brinner upp till en stilla klar låga. - - År din tro sann skall 
du val mota hinder, då du skall komma fram till Jesum 
och ho kan upprakna allt, som vill lagga sig i vågen for 
dig ? Men den borttagne fordes upp på taket ; så måste 
ock du stracka dig upp ofverallt, som vill stå dig i vågen, 
likt den sokande bruden, som bekanner : Då jag kom litet 
framom f ann jag den min sjal kår hafver. Du måste låta 



141 

dig tågas ut ifrån allt annat, framom allt annat, om du 
skall komma till Jesum och af hon om få godt mod. Svinga, 
dig derfore i trons kraft upp ofver allt som vill stå dig i 
vågen ; upp ofver dina synders myckenhet; upp ofver din 
båttrings ofullkomlighet och din egen ovardighet; upp of- 
ver din trossvaghet och din egen klenmodighet ; upp ofver 
ditt forderfvade hjertas gensiigelser; upp ofver all tanka 
på någon egen vardighet ; upp ofver detta lifvets fåfang- 
ligheter; upp ofver alla de stotestenar djefvulen kastar 
i vågen for dig; upp ofver verldens smadeiser och mcn- 
niskors domande ; upp ofver allt, for att falla ned till 
Jesu fotter; ty liksom den borttagne, då han blifvit upp- 
ford på taket, nedslapptes for Jesum, så måste ock dublifva 
nedford i odmjukhet och andans fattigdom, om du skall få 
godt mod af Jesum. Ju mer ditt eget mod blir nedslaget 
desto mer får du erfara af det goda mod, som Jesus gifver. 
Låt derfore Guds anda gora dig ratt ringa, Begår icke att 
blifva stor, utan ligg som en fattig syndare vid J esu fotter ; 
erkånn din ovardighet till den minsta nådesbevisning och 
begår blott nåd såsom nåd. Du ar så ofta klenmoclig och 
har så ofta nod och morker; vet du hufvudorsaken dertill ? 
Herren sager något derom genom Esaias : Jag vill gora 
dig utkorad i bedrofvelsens ugn. Hvarfore ? Hvarfore tror 
du ? Ty jag vill icke gifoa min åra enom androm. Derfore 
låter Herren dig komma i nod, att du må lara kanna ditt 
eget intet. Ditt eget berom måste nederslås och du blifva 
nedbojd i stoftet, på det att han sedan skall kunna upplioja 
dig i sjelfva himmelen. Knota då icke, nar Herren vill 
gora dig andligen fattig, på det att han skall få gifva dig 
de himmelska rikedomar. Ju mera odmjukhet, ju star- 
kare tro; ju mera nedslagen i dig sjel f, desto mera frimo- 
dighet får du i Jesu Kristo. Det bander derfor så ofta, att 
da du L r ;ir åstad lill nagon kamp mod ig och djerf, så går det 
illa for dii: i striden ; men tveitom, då du kanner dig ned- 
slagen och elandig oeh går åstad med fruktan, då kan du 
med seger kampa [genom de hårdaste strider. Blif derfor 



142 

gerna ringa och bed Gud, att han håller dig hårdt vid 6d- 
mj ukheten. Sankes du fattig och usel ned for Jesu fotter, 
så skall du få fornimma, att hans nådesblick vånder sig 
till dig och hans mun oppnår sig, for att tillsaga dig godt 
mod. 

Huru gifver då J esus godt mod ? Han gifver det deru 
genom, att han forlater synderna och gifver forsåkran om 
syndernas forlatelse. Så lange synden ligger ofver menni- 
skan med sin dom och forbannelse kan hon icke hafva ett 
godt mod. Huru kan ett fordomelsens barn hafva ett godt 
mod? Syndaskulden med dess forbannelse måste bort; 
och Jesus forlåter synder. Han visar i texten, att han har 
makten att forlåta synder. Denna makten har han dyrt 
kopt, då han låg i Gethsemane ortagård och svettades blod 
under sin himmelske Faders vrede ofver verldens synder; 
då han på korsets stam led de qval, som kornmo hon om 
att ropa: Min Gud, min Gud, hvihafver duofvergifvitmig ! 
Han bar alla verldens synder och betalte hela skulden ; 
derfore kan Han forlåta synder. En mensklig forlåtelse, 
då en brottsling skall benåd as, sker med upphåfvancle och 
eftergifvancle af rattfardigheten ; men den forlåtelse Jesus 
gifver, sker med bibehållande af fullkomlig rattfardighet 
å Guds sida. Han har godtgjort allt, som var brutet; han 
har forsonat den ratmatiga vreden ; derfor ar det med full 
ratt, som han forlåter synder, såsom apostelen sager, att 
Gud icke blott ar trofast, utan afven råttms, i det att han 
forlater synderna. Men åt menniskan skanker han forlå- 
telsen af fri nåd allena utan menniskans fortjenst och var- 
dighet; ja, tvertemot hennes fortjenst. Han for låter syn- 
der; han helt och hallet borttager och afplanar clen. Jag 
mil forlåta dem der as missgerningar och aldrig komma deras 
synder mer ihåg. Jag skall sanka dem i frifsens djup. Jag, 
jag utstryker dina synder såsom ett moln och dina missger- 
ningar såsom en dimma. Sådana ord talar han sjelf. O, 
hvilket stort ord : Jesus forlåter synder. Tag detta ordet 
med dig och gom det val, lar på det, studera djupt in i det; 



143 

det tål att lara på, om du lefver aldrig så lange, och du 
blir andå aldrig fullard deri, du kan andå aldrig i detta lif- 
vet fullt fatta dess djupa inneliåll. Jesus forlåter synder; 
han forlåter rikeligen och dagligen. Han gor icke såsorn 
många inenniskor gora, de der saga sig forlåta sin nasta; 
men bast det ar, så aro de fardiga att upprakna nastans fei 
och brister om och om igen och val hunclracle gånger på- 
minna sig dem med bitterhet och forargelse; nej, så gor 
icke Jesus; han forlåter så, att han aldrig mer kommer ihåg ; 
aldrig mer forebrår synderna, som han fått med sitt blod 
utstryka. Han trottnar icke att forlåta ; han forlåter alla 
sina barn dagligen deras synder, och andå klagar han icke, 
att han måste forlåta for ofta. O, att du kunde ratt fatta 
de två orden: J ems forlater ; men det kostar kamp och 
strid, och år du ett Guds barn, så har clu val fått erfaradet. 
Hutu ofta blir du ej skygg och radd for din Fralsare, då 
du har felat och forgått dig, så att du låter dig af dina fei 
skrammas bort ifrån nådastolen. Fattade clu ratt hvad det 
år, att Jesus forlåter synder, så skulle det icke vara så. 
Då skulle du val kanna hjertlig srnårta och beclrofvelse 6f- 
ver dina fei; det skulle gora dig hjertligen ondt, att du 
icke kan vara din Fralsare trogen, ty du alskar honom ; 
men du skulle då också skynda dig fram till honom med 
dina fei och brister, om du ock måste komma med tår- 
fyllda ogon, barnsligt bekanna och fortrostansfullt bedja 
om forlåtelse, och tro forlåtelsen, så att forhållandet mellan 
dig och Jesus icke skulle storas. 

Jesus icke blott forlåter synderna, utan han gifver åf- 
ven forsåkran om syndernas forlåtelse. Vi hafva reclan vi- 
sat med den borttagnes exempcl i texten, att menniskan 
kan hafva tron och syndernas forlåtelse; men sakna den 
trostefulla forvissningen. Visserligen hadetron verkatnå- 
got mod hos (U n borttagne, då han så ihårdigt trangde ige- 
nom alla hinder; men den fullare frimodigheten saknades, 
annars hade Jesus icke behoft att sftga honom i Var vid, 
godt mod, min son. Så verkar val syndernas forlåtelse for- 



144 

åndring i menniskans samvete ocli i hennes forhållande 
till Gud red an fore forvissningen; men det goda modet kan 
menniskan icke ratt fornimma, forran hon får forsakran 
om syndernas forlatelse. Men har menniskan denna for- 
sakran, då kan hon med godt mod utropa: År Gud for 
oss, ho kan då vara emot oss f Hvilken vill åklaga dem, som 
Gud hafver utkorat f Gud år den som råttfårdigar. HviU 
ken år den som vill fordoma f Kristus år den som lidit 
hafver doden; ja, han år ock den som uppvåckt år; den ock 
sitter på Guds hbgra hand och manar godt for oss: då kan 
hon med godt mod trotsa synd och dod, djefvul och hel- 
vete; då kan hon med godt mod gå framfor en helig Gud T , 
oaktadt all sin egen skroplighet. Jesus gifver ock forsak- 
ran om syndernas forlåtelse. Han forsakrade den bort- 
tagne: Dina synder åro dig forlåtna. Så vill han afven 
gora med dig du troende Guds barn, som soker forvissning. 
Men icke får du vanta, att han skall synligen komma till 
dig och tillsaga dig forlåtelsen. Till sin synliga narvarclsc 
ar han i himmelen, och val ardet ; ty annars skulle du nod 
gas gå hit eller dit, for att finnahonom och af honom få for- 
sakran om syndernas forlåtelse. Du må gå hvart du vill i 
hans heliga ord, så skall du finn a, att hans nådeloften aro- 
alltid beledsagacle med en sådan beskrifning på det sjåla- 
tillstånd, for hvilket de passa, att du, om du aktar på An- 
dans vittnesbord, må kunna kanna igen om de passa in på. 
dig och du cleraf genom Andans ledning kunna Jåmpa dem 
på dig sjelf, så att du deraf forvissas om clina synders nå- 
diga forlåtelse likavisst, som om han sjelf muntligen till- 
sade dig elet; ty uti ordet talar hans mun och då han gifver 
dig sin andas nåd att tro det, så erfar du ock att det ar han,, 
som tillsager dig trost. Så forsakrar han dig om synder- 
nas forlåtelse, då du horer Guds ord, då du laser Guds ord,, 
och då han genom sin helige Anda påminner dig om hvad 
du har hort och last. Han har gifvit dig sina heliga sakra- 
menter. Igenom dessa forsakrar han dig om syndernas- 
forlåtelse. Han har genom det heliga dopet upptagit dig 



145 

till sitt nådabarn och tvagit clig ren från din syndaskuld; 
och fastan du likt den forlorade sonen gått bort från fa- 
dershuset och forspillt arfvet, så har du clock, om du ar en 
sann kristen, afven fått erfara hvad det ar att komma till- 
baka och for Faclren bekanna sin synd och dervid fornim- 
ma, att din otrohet icke gjort Guds trohet om intet och så 
kan du iinnu af Guds nådeforbund i dopet hafva trost och 
forsakran om hans nåd. I sin heliga nattvard gifver han 
clig sin lekamen och sitt blod, som han har utgifvit och 
utgjutit till syndernas forlatelse, och med denna spis styr- 
ker han din tro och ger dig forsakran; ja, gifver sig sjelf 
såsom en underpant på dina synders forlåtelse, som han åt 
dig forvarfvat, då han lat offra sin lekamen och utgjuta 
sitt blod till ett forson ingsoffer. Vill du blifva forsakrad 
om syndernas forlåtelse, så bruka derfore dessa nådens me- 
del barnsligt och med enfaldig trohet och ri it och du skall 
då af Jesus få det goda modet, som han gifver genom for- 
sakran om syndernas forlåtelse. Till hjelp att ratt bruka 
dessa nådens medel, har han i sin forsamling gifvit dig 
det heliga predikoembetet med den fullmakten : Hvilkom 
J f or låten synder na demforlåtas de och hvilkom J heltallen 
dem dem dro de behållne. Så låter han dig afven muntligen, 
tillsagas sin forsakran och medråd och undervisning ledas 
till honom ; derfor sager han : Kanner du dig icke, du al- 
dr adåglig aste ibland qvinnor, så gack uppå fårens fot spår 
och beta din kid vid herdahusen. 

Hurudant Ir nu det goda mod, som Jtous gifver ? Det 
goda mod c om Jesus gifver ar icke f rack stolthet, ingen 
ofvermodig djerfhet. Det kan alis icke forenas med den 
sjelfbelåtna, ofvermodiga stoltheten; ty det ar ett ddmjukt, 
stilla hvilande mdllerren och hans nåd, hvaraf sj illen får 
f rimodighet och kraft att gå fram i all strid, i allt lidande 
och vinna seger. Har menniskan fått tron och syndernas 
forlåtelse, så har hon fått en ovttrderlig skalt; men hon har 
den i trona, hon bar annu de dyra håfvorna uti lerkal, och 
det behofves ett godt mod att så bara dem genom ett hendt- 

lO 



146 

ligt land, att hon icke forlorar dem. Hon ar ånnu icke 
be mm a, utan vandrar i ett fråinlingsskap och detbehofves 
ett godt mod att icke uppgifvas under fråmlingssk apets 
modor och besvar. Då Jesus genom forsåkran om synder- 
nas forlåtelse gifvit den borttagne ett godt mod, sade han 
till lionom : Stått upp, tag din sang och gack i ditt hus; 
och det heter vidare : Och han stod upp och gick hem. Detta 
galde nu visst hans lekamiiga hem ; men ar du ett Guds 
barn så har du också ett hem, till hvilket du skall gå. Har 
år du icke hemma, hår år du blott en vandringsman, en 
gast; men ett hem har du, till hvilket dina steg årorigtade. 
Paulus sager, att det Jerusalem, som ofvantill år, år alla 
de trognas moder; och då bruden långe sokt ochåndtligen 
funnit den sjålen kår hade, så såger hon : Jag håtter ho~ 
nom och mil icke ofvergifva honom, titt dess jag hafver ho- 
nom 'in i min moders hus, uti min moders kammare. Till 
detta hem åmnar vål också du dig, du troende Guds barn; 
och under vågen behofver du ett godt mod, for att icke 
blifva tillbaka. Jesus gifver dig ett sådant mod, som du 
behofver. 

Vågen, på hvilken du skall vandra, heter trons vag. 
Det behofs godt mod att kampa trons strider. Vi hafva 
forut talat om trons strid, och få derfore nu icke långre 
uppehålla oss dervid ; men nog behofs det ett godt mod, då 
synden fordomer, då satan ryter och har stor vrede, ve- 
tande, att han icke lång tid hafver, då de glodande skott 
flyga omkring dig såsom hagelskurar, då Gud tyckes 
vånda bort sitt ansigte trån dig och det synes dig, som 
hade tillsågelsen en ånda, då din sjålanod blir sådan, att 
både kropp och sjal vilja forsmåkta, då du blir ibland de 
elånda, hvars nod få eller knappast någon af dina med- 
kristna forstå, så att dukånner dig af Gud och menniskor 
ofvergifven och midt ibland kristna vara såsom "en peli- 
kan i oknen, såsom en stenuggla i de forstorda ståder och 
Tara som en ensam fågel på taket" ; nog behofs då godt 
mod att med Job kunna såga: "Om Herren ån ville doda 



147 

mig, så hoppas jag likval på honom." Men det mod Je- 
sus gifver sviker icke i bedrofvelsens tid ; ty f astån den 
frimodiga kanslan deraf saknas, så uppehålles dock sjalen 
deraf så att du icke fortviflar, fastan du hvarje ogonblick 
tyckes vara farelig att fortvifla; så att du icke forsmåktar, 
fastan du tyckes alltjemt vara i en forsmaktande stållning; 
så att du icke uppgifves, afven då det ser ut, som skulle 
du hvarje stund nodgas att gifvadin salighetssak forlorad. 
Det år ett hjelternod i såclana trosstrider, som fornuftet ej 
kan forstå. 

Vågen framåt heter helgelsens våg. Det behofves godt 
mod att fullborda helgelsen i Guds råddhåga. Den gamla 
menniskan skall dodas, kottet korsfåstas, egensinnet bry- 
tas och tillintetgoras, all egen åra och berommelse skall 
nederslås; och att sålunda do hvar dag, att hvar dag vara 
stadcl i korslåstelse, att beståndigt vedersakasig sjelf, att 
blifva mer och mer fornedrad, att forsaka den egna viljan 
och de egna bojelserna och med allt detta hålla till godo, 
dertill behofves mera mod, ån någon menniska har af na- 
turen. Har du icke syndernas forlåtelse, så har du hvar- 
ken mod eller kraft att ofvervinna dig sjelf; men har du 
af Jesus fått syndernas forlåtelse och forsåkran derom, då 
kan du med godt mod gå åstad, att bringa din gamle 
Adam på korset och i kraft af detta mod kan du do dig 
sjelf hvar dag och andligen af hugga och bortkasta dina 
syndalemmar, fastån det svider for kott och blod, så att du 
besegrar din syndiga naturs retelse. Af syndernas forlå- 
telse kommer kraften att aflågga synden och ju mer du 
annammar syndaforlåtelsen, desto båttre skall elet gå dig 
med syndens besegrande; glom icke detta! Herren sager 
sjelf derom genom Esaias: Ingen af stadens innevånare 
skall sdga: J<ig år svag; ty folket, som der inne år, sh all 
hafva syndernas forlatelse. Att i helgelsen fullborda Guds 
vilja, då egen viljun stråfvar deremot och djefvul och vcrkl 
forsniåda, dertill behofves ock ett godt mod; men detmod 
Jesus gifver, det skanker kraft och frimodighet, att i smått 



148 

och stort se på Guds goda och vålbehagliga vilja,ocli gif- 
ver en barnslig lust att densamma fullborda, och vandra 
Guds vag framåt oberoende af inenniskornas både pris. 
och tadel. Frimodigheten af syndernas forlåtelse har med 
sig karlek och fortroende till Gud ; derfor bl ifver lydna- 
den for Gud icke ett tvang eller legodrångatjenst, utan en 
barnslig lust att gorahvad Fadren vill, afven då detkostar 
clen egna viljans dodande och verldens smadelser. 

Hemvågen heter korsets våg. Då Jesus tillsade den 
borttagne godt mod och syndernas forlåtelse, forbittrades 
de skriftlarde. Val forekom dem Jesus, så att de icke 
fingo bryta ut i sin bitterhet; han ville spara den bort- 
tagnes tro for alltfor hårda stormar ; men hårafkan duse 
hvad du. har att vanta, om du har gifvit ditt hjerta åt Je- 
sum. Betrakta vågen f rån Bethlehems krubbatill grafven 
i ortagården nara Golgatha, så skall du få se, att det var 
en vag full af forakt, smalek, forfoljelse och lidande. Hor 
sedan hvad Mastaren, som gick denna vågen, sager till 
sina larj ungar : Tjenaren år icke for mer, ån hans herre och 
såndebudet år icke for mer ån den honom såndt hafver. Att 
gå utur lagret och bara hans smalek, dertill behofs mod. 
Då verlden borjar att begabba och forsmada dig for din 
kristendoms skull, når menniskorna borja att falla de for- 
farligaste domar ofver dig; nar du borjar få kanna verl- 
dens tvång, så att du får klaga: "Jag ar en fattig fånge, I 
denna verlden vrånge, Som fåret på en 6" ; når menni- 
skorna med smadelser och hotelser, eller med hemliga ran- 
ker soka att hindra dig i din gudsfruktan ; nar dina egna 
narmaste och ditt eget husfolk varda dina fiender for Jesu 
namns skull, då behofves det ett godt mod, for att icke for- 
argas på Kristum. Och ån mer — och den tiden torde 
snart nog komma, kanske forrån du fått nedlågga van- 
dringsstafven — då du måste lemna hus och hem for din 
kristendoms skull ; når du måste gå i fångelse, lida mar- 
ter och plågor; ja, gå i doden for Jesu namns skull, då be- 
hofs mer ån mensklig kraft, for att icke forsaka Jesum. 



149 

Men sådant ar det goda mod Jesus gifver, att med det- 
samma kan du frimodigt forsaka dina fordna vanner; 
med tålamod lida veiidens smadelser ocli med frojd upp- 
offra hus ocli hem, lif och allt for Jesu skull. Under verl- 
dens tvång kan du dock med trost lyfta upp ditt hufvud, 
vetande, att Jesus har bfvervunnit denna verlden. Val svi- 
der det for kott ocli blod, nar du måste vara som denna 
verlclens afskrap, vara en dåre och veta intet och dessutom 
vara såsom ett vilddjur inf or Gud; nar du blir beljugen, li- 
der oforratter och ditt goda namn blir nedsvartadt, så att 
du understundom blir misskand till och med ibland dina 
nådesyskon ; men med trosten om syndernas forlåtelse i 
Jesu kan du i tålamod fordraga allt och saga med aposte- 
len : Ho kan skilja oss ifrån Kristi kårlek f Bedrbf velse 
eller ångest, eller fo rf olj else, eller hunger, eller nakenhet, eller 
farlighet eller sva? 'd f Såso?n skr if vit år: For din skull 
varda vi dodade hela dagen; vi varda hållne såsom slagte- 
får. Men i allt detta of verv inne vi genomHonom som oss ål- 
skat hafver. Står du val hos Gud genom Jesum, så må val 
verlden utstota dig, forsmada och fordoma dig en liten 
tid; det betyder ej så mycket; ty hvad ar val all smalek 
har emot den aran att vara ett Guds barn. Hvacl gor det, 
om du har en liten tid skulle vara i trångmål, om du blott 
till slut får ingå i den eviga roligheten. 

Vågen hemåt år en uppf ostring svåg och till uppfostran 
horer faderlig tuktau. Utom det egentliga Kristi kors får 
du lida allahanda nod och beclrofvelse, som Gud sander 
dig såsom faderlig aga; och det behofs godt mod, for att 
ratt kunna lida; men Jesus gifver kraft och frimodighet 
att med tålamod lida sjukdom, fattigdom, trångmål ocli 
annan vedermoda, som Fadren låter mota dig i detta frftrn- 
lingsskapet Verlden forstår icke detta mod 1 icke heller 
skrymtaktiga kristna; derfore kalla de dig hard och kan- 
slolos, då (lu med trost, ja, understundom med glftdje kau 
utstå de svårigheter. som mota dig; meD sådant ttr det 
goda modet, som Jesus gifver. IS T ar Jesus borttagil sli ai- 



150 

fets bitterhet från lidandet och det i stallet ar blott ett tuk- 
tans ris, som fores af en karleksrik Faders hand, då ar det 
mojligt att med godt mod kunna iida. 

Åndtligen slutas vandringen ; men vid dess slut ma- 
ste du gå igenom dådens morka dal, och doden ar ingenting 
att leka med. Nar doden kommer, då behofves sannerli- 
gen ett godt mod. Huru f rack och djerf verlden an må 
vara, så bleknar den dock nar doden kommer. Så lange 
verlden och skrymtaren se doden på afstånd, så kunna de 
val skryta af sin frimodighet; men nar doden kommer an~ 
sigte mot ansigte med verlden, då blir der bafvan och 
angslan. Intet naturligt mod forslår i dodens stund. Bo- 
den dr syndens lon, så sager Skriften ; och åter : Det gor din 
vrede, att vi så forgås, och din grymhet, att vi så hasteligen 
hådan måste. Det, att Guds vrede ligger i doden; att det 
icke stannar med den lekamliga doden, utan bar af till 
evig dod, det gor doden till en forskrackelsens konung. 
Åfven for Guds barn kan doden ofta se ratt mork ut och 
afven de troende hafva val att hål la en strid med den yt- 
tersta fienden; och det slutliga profvet ar nog hårdare an 
alla andra prof. Men har du genom Jesum fått syndernas 
forlåtelse, så ar syndens lon borttagen, då ar Guds vrede 
från doden afvand, och derfor består det goda moclet Je- 
sus gifver afven mot doden ; och ju mer detta mod forut 
blifvit luttradt i anfaktningens smaltedegel, så att slagget 
blifvit val utrensadt, desto mer skall det i doden bevisa 
sin herrlighet, så att du triumferande lår utropa: Du dod y 
hvar år din udd f Du helvete, hvar dr din seger f Gudi 
vare tack som oss segern gifvit hafver genom vår Herra J e- 
sum Kristum. Jesus gor vanligen så, att han fore dodens 
annalkande låter sina trogna utstå hårda anfaktningar ; 
han gor så utaf karlek till dem; ty han vet val huru do- 
den småkar; derfor vill han på forhand luttra sina barn, 
så att de i doden icke skola lida skeppsbrott ; men då han så- 
lunda fornt fått luttra dem, låter han den sista stunden 
blifva en fridsstund och låter dem få fara i frojd. Har Je- 



151 

sus fått gifva dig ett godt mod, kan du derfore icke blott 
med lugn, utan af ven med vantan se framåt mot doden och 
i tron saga: Kristus år mitt li f och doden år min vinning; 
och når då din stofthydcla borjar blifva bråcklig och bor- 
j ar luta till sitt fall, så kan du med seger sjunga : "Om denna 
hyddones, vårt jordiska hus, nederslaget varder, så hafve 
vi en byggning af Gudi byggd; ett hus, icke med hauder 
gjort, det evigt ar i himmelen. Och efter detsamma sucke 
vi ock, och oss långtar, att vi dermed ofverklådde varda"; 
men om du också forst skall afklådas, så kan du dock 
saga : "Vi hafve trost och hafve mycket mer lust, att ute 
vandra ifrån lekamen och hemma vara nar Herranom". 
Doden ar dig då ingen forskråckelsens konung; den har 
val en liten tid att fullgora sitt arbete på din kropp och 
med plågor bereda dess upplosning; men den tiden år 
blott liten och den frid, Jesus gifver; hjelper dig att ut- 
hårda de kroppsliga lidandena och doden kommer som en 
efterlangtad fridsforare från stridens besvar till de eviga 
fridshusen ; som ett hemforlofningsbud, som bådar dig, att 
du får nedlagga vandringsstafen och med frojd gå ifrån 
detta fråmlingsland in i Fadrens saliga hem. 

På doden f olje r domen. Då behofs det sannerligen mer 
an annars ett godt mod, om man icke skall forskrackas. 
Val skall den docla tron hos somliga menniskor hålla sig 
in i sjelfva domsstunden, men då år det slut; allt mensk- 
ligt, ja, allt djefvulskt mod måste då falla: hela naturen 
skall båfva. Når domsbasunen skallar; når domedagens 
brak och gny ru Har omkring dig såsom forfårliga åskor; 
når himmelen ofver ditt hufvud samnianrullar såsom en 
tapet; når jorden under dina fotter forsm alter af hetta ; 
når solen icke lyser mer och himmelens stjernor forfalla ; 
når det borjar att bli en rorelse i gralVarne derute ; når 
menniskorna borttorkas for rftddhågas skul 1 ; då .år san- 
nerligen ett godt mod af noden. Men del goda modet Je- 
sus gifver, det sviker icke i sjelfva domen, utan just då 
skall det visa sin storsta uerrlighet. 0, hvilken underlig 



152 

motsats, då verldens barn och skrymtarena, som har ofta 
varit så ofvermodiga och djerfva, stå der med forskrackelse 
och bafvan och ropa efter något, som kunde skyla dem for 
hans ansigte, som sitter på stolen • men Guds barn, som 
har så ofta fått grata och sorja; som har fått soka sin sa- 
lighet med fruktan och bafvan, stå, midt under det verlcls- 
byggnaclen omkring faller, med frojd och gladje blickande 
upp emot honom, som sitter på stolen! Har du kommit 
till Jesum och genom syndernas forlåtelse af honom fått 
ett godt mod, så glad dig åt denna dagen ; det blir for dig 
en stor en herrlig dag, då du får lyfta ditt hufvud upp med 
frojd, emedan din forlossning då ar forhanden. Domaren 
ar densamme som gifvit dig det goda modet. O, hvilken 
frojd, då du i himmelens sky får se och kanna igen din 
Fralsare, som du trodde på, andoclc du icke såg honom, som 
du har tilskade, åndock du icke såg honom. Då må det val 
braka och gny i alla verldens horn; då du får se Jesum, 
behofver du dock icke frukta ; ty då får du erfara, hvad 
det betyder, då psalmsångaren sjunger: "Domen fruktar 
jag ej stort, Fast jag hafver illa gjort ; Ty den trosten jag ej 
glommer, Att min broder Jesus domer." Då ar det slut på 
strielen, då får du nedlagga vapnen, då slipper du att lån- 
gre sjunga dina sorgesånger, då får du i stallet sjunga om 
seger i de rattfardigas hyddor evinnerligen. Det goda mo- 
det, som Jesus gifver, skall då fullkomnasi evig frojd; ty 
då skall ingen fiende racka dig mer, då ar du fri från djef. 
vulens skott, då tryeker dig verldens tvång icke mer, då 
ar du qvitt din gamle Adam, då skall du icke mer plågas 
af troghet och kallsinnighet, då skall du icke mer gå som 
en enstoring i verldens oken, då skall ingen sjukdom eller 
lekamlig skroplighet hindra dig mer; utan då skall du 
fullkomligen forlossad, gemensamtmed den stora skaran 
af Herrens forloste, evigt sjunga din Gud och Fralsare och 
aldrig blifva trott ; då skall det sannerligen vara ett godt 
mod, ett evigt frojdefullt mod. Har du nu fått det goda 
modet af Jesus, så gack i detta frimodigt fram, vakta dig 



153 

for allt eget mod, rikta dina ogon mot målet, och meclan du 
annu vantar på din Frålsare, så kom ihåg hvad han så 
hjertligt tillropar dig: Håll det du haf ver, att ingen tager 
<dina krona. Amen. 



Julgranen. 



^^JolON ar nu återkonimendenglada hogtidliga julen, 
\gj som genom en sallsam amalgamering af urgamla 
hedniska bruk med kristendomens fromma minnen 
har blifvit den hogtidligaste festen på hela året. Andaifrån 
hostmånadenborja barnen på att rakna dagarne till denna 
heliga fest, som af den langsta tidsrymd skiljes från hvarje 
annan, och afven de vuxne gladja sig åt honom, om han ock- 
så mången gång pålagger dem svåra karleksofter. Men den 
som i aldre år tanker på julaftonens minnen, honom omdof- 
tar sakerligen vaxlukt och clen granens arom, som gor for oss 
nordboar skogarne så kara, kanske till en del af det skål, 
emedan våra karaste barndoms-hågkomster, knyta sig vid 
den oforgatliga blandningen af dessa vallukter. 

Julgranen ar af akta svensk uppkomst ; hon stammar 
från vår hoga nord, från våra hedniska forfader och hon 
har forst småningom, helt och hallet inom historisk tid, 
beqvamat sig till den heliga tjenst, som i skon betydelse 
uppdragits åt henne : hon har forblifvit segrinna afven of- 
ver den konstgjorda palm, som en gång ofver allti sodrens 
lander beskuggade de der om jul uppbyggda Kristus- 
krubborna. Julgranens erofringståg genom verlden har 
fullbordats i jattelika dimensioner, och årligen tillfogar 
hon nya områden till hvad hon redan vunnit. På julafto- 
nen brinna hennes ljus i Californien och Australien lika 
så klart som i Sverige, endast att den riktiga granen icke 
alltid finnes till hands, utan måste ersattas med något an- 
nat trad. En forfattare har en vacker skildring om huru 
han, som i urskogsvildmarken hadeforlorat all tidrakniog, 
en afton, lockad af ett klart sken, stott upp dorren till ett 



155 

blockhus i det fjerran vester och befunnit sig framfor en 
torftigt utstyrd julgran, omkring hvilken en saligt fornojd 
liten barnaflock jublande dansade. Hvem skall icke tro 
honom då lian sager, att på honom, den hemlose, vagtrotte 
resande, tunga droppar stego upp i ogonen vid denna 
ovantade anblick ? Men afven att han genast fann sig 
hemmastadd bland goda, bland sedliga menniskor. Ty jul- 
granen ar medborgarinna och en sedlighetens bårerska,. 
sådan som få andra festtecken. Hennes vandring genom 
jordklotets lander ar øckså civilisationens framtrangande. 
Der hon kladd och prydd med ljus uppstalles såsom en 
med langtan afvaktad ofverraskning, der herrska familje- 
lif, valsignelse och huslighet, innerligt forhållande mellan 
husets medlemmar. Elaka menniskor hafver ingen — 
julgran, det kan man med fog och ratt påstå. 

Men icke blott barnagladje och festdagsjubel knyta 
sig vid detta "skonaste trad, det sista från Edens tradgår- 
dar," det susar afven uti dess grenar gamla sagor om fol- 
kens samhorighet. Julgranen ar en mennisko-brodraska- 
pets apostel och hon uppfyller troget sitt omvandelsekall. 

I England uttranger hon år efter år den galliska mi- 
steln — kanske der till ungclomens misshag; ty Mistletoe 
om julen medgifver åt dem kyssfrihet; i Paris och annor- 
stades i Frankrike har hon blifvit modem i de hogre kret- 
sarne; men påtandes forst om nyårsafton. Afven i Egyp- 
ten klades julgran, men af tamarisker; och på utstallnin- 
gen i Paris fanns en kinesisk bilderbok i hvilken en verk- 
lig julgran med påsatta ljus var afmålad. Det vackra bru- 
ket af julgranen, som harstammar från våra hedniska for- 
faders solståndsfest, skall kanhiinda afven gora sitt till, att 
en gång utjemna de olika trosbekannelserna. Atminstone 
larer hon redan vara temligen allmant inford uti bildade 
judiska familjer och deras barn frojda sig åt och tala sa obe- 
svaradt om julgranen, som om deras forlader en gång i ti- 
den hade offrat till den visa Frigga i stallet for den gyllene 
kalfven. 



156 

Julgranen ar derfore ett foremål val vårdt att taga vara 
på. Det skona friska tradet år en betydelsefull symbol. 
Granen — for våra forfader oforgånglighetens sinnebild — 
framsteller kladd i årstidens nordiska dragt i akta krist- 
ligt sinne åskådningen af motsatsen mellan vintern hår 
nere på jorden och det från ofvan kommande ljuset. Hen- 
nes grenar åro ofverstrodda med sno, genomskinliga istap- 
par hånga ned vid hennes nålar och i de rikt kringkastade 
kristallerna bryta sig solens strålar mång tusen dubbelt, 
blånkancle adelstenar på det djupgrona tradets hvita våder. 

Och viljen J veta hvarifrån dessa adelstenar stamma, 
så skall jag derom fortalja er en myeket gammal, gammal 
saga: — I paradiset fanns ett tempel som var uppbygdt af 
dyrbara ådelstenar. Ingen menniska skulle vara i stånd 
att kunna ens i någon mån lika skildra prakten af denna 
byggnad. Templet stod midt på paradisets herrliga slått, 
uppbygdt af englar, en blicken nåstan blåndande helge- 
dom. Våra forstå foraldrar sjongo i skuggan på dess 
gårdar lofsånger till Skaparen ; ty hår voro pelarsalar och 
långa gångar af smaragder och perlor och från spring- 
brunnar kastade sig svalk ande vattenstrålar hogt upp i 
«den af vållukt svållande luften. Likaså fanns det altaner 
och balkonger med hånryekande utsigter ofver fjerran 
lånder och hår vandrade det forstå menniskoparet i synd- 
fri skonhet. Och templet hade tinnar och domer af safirer, 
skimrancle i dagens solljus och i nattens stjerneglans. Det 
samma omgafs långt, långt bort afett bolj ande haf af blom- 
mor och de herrligaste frukttrad af alla slag och deremel- 
lan skimrade svala strommar med irisfårgade vågor. Men 
efter syndafallet splittrade tusende blixtrar från den natt- 
svarta himlen det herrliga templet i milliarder spillror och 
dessa blefvo utstrodda ofver hela jorden, i luften och haf. 
vet. Ty genom åskslagets kraft slungades de dels ned i 
jorden och dels upp i luften och bilda der ånnu i dag vin- 
tergatan. Och från henne nedfaller om julenatt ådetslens- 



157 

stoftet ofVer den tysta skogen och blanker och blixtrar i 
solens strålar. 

Så beråttar den gamla sagan. 

Men ofver julgranen, detta u sk6naste trad, det sista 
f rån Edens tradgårdar, 1 ' svåfvar en engel på latta vin gar 
forkunnande: "Åra vare Gad i hojden, frid på jorden och 
menniskorna en god vilje!" 



Hemtankar. 

år hjelp står i Herrans namn, den himmel och jord 
gjort hafver. 

Frukta dig icke, jag hafver forlossat dig, jag hafver 
kallat dig vid namn, du ar min. 

De, som med tårar så, skola med glådje uppskara. 

I min Faders hus aro mångaboningar ; om så icke 
vore, sager jag dock eder, att jag går bort till att bereda 
«der rum. 

Når Herren Zions fån gar losande varder, då skola vi 
varda såsom drommande. 

Vår umgangelse ar i himmelen, cliidan vi ock vante 
Fralsaren, Herren Jesus Kristus, hvilken vår skropliga ie- 
kamen skall forklara. 




Ja, jag kommer snart, Amen. Ja, kom, Herre Jesu. 



Anmårkningar. 

Nedanstående anmårkningar och tillagg ankommo for sent for att 
kunna inforas på sina behoriga platser i Andovers historia, hvarfore 
de hår nedan meddelas : 

Om den forstå kyrkobyggnaden och tiden derfor hafva vi just nu 
från pålitlig man erhållit foljande vidare upplysningar. Det forstå 
arbetet, som synes hafva blifvit gjordt på den gamla kyrkan, skedde 
den 20 April 1851. Arbetet synes hafva fortfarit till den 24 Aug. 1854. 
Den forstå granskningen af forsamlingens råkenskaper synes hafva 
egt rum den 16 Febr. 1853. Granskningskommitteen, som tillika var 
byggnadskommitte, bestod, enligthvad man kanfinna, af Eric Wester- 
lund, S. P. Strid, N. Peterson, Peter Larson, Carl Johan Samuelson, 
Sven Verner och Jonas Johanson. De forstå inkomsterna synas 
hafva varit $53.50. Pastor Esbjorns resa till ostern i och for pennin- 
gars insamlande for kyrkobyggnader bland våra landsman, blef gan- 
eka rikt valsignad, ty den 8:de Juli 1851 var den insamlade suniman 
bokford till $2,268.83. Den 12 Febr. 1852 infordes en ny summa 
$128.18 från Rev. Spelman i Ohio och J 55.00 från Dr. Baker i Lan- 
caster Ohio. År 1853 hade omkring tjugofem pastorer i ostern samlat 
och insåndt omkring $200. Bland dessa pastorer var Dr. Passavai t 
en. En amerikannre i Andover, Eb. Thompson, skankte $200 till 
kyrkan. Dessutom inkommo några små summor från Andover och 
afven från andra platser såsom Princeton, Chicago m. fl., så atttotal- 
summan af inkomster till kyrkobyggnad besteg sig till omkring 
$3,200, en stor summa på den tiden. Af dessa penningar lemnades 
■omkring $600 till forsamlingen i New Sweden, Iowa, Om forsamlin- 
gen i Moline erholl en liknande summa eller om of vanstående summa 
delades emellan New Sweden och Moline vet icke den som skrifver 
detta. 

Den gamla kyrkan i Andover ar byggd, undervåningen af sten 
och ofre våningen af tegel. Kyrkans dimensioner aro: 45 fot lång, 
30 fot bred och 16 fot hog med laktare och undervåning. Menin- 
gen med undervåningen var, att det stora rummet skulle anvandas 
till skolsal och det lilla rummet i n.-o. hornet till sakristia. Seder- 
mera har dock såsom forut ar antydt, undervåningen anvandts till 
emigranthus och fattighem. Skola har dock afven hållits der, och 



160 

den som skrifver detta satt for forstå gangen på skolbanken i denna^ 
kalla morka undervåning. 

Forsamlingens trustees år 1851 vid kyrkobyggnaden voro Prof. 
Esbjorn, Sam. Johnson och Anders P. Larson. 

År 185 byggde forsamlingen det forstå pastorshuset af tegel,om- 
kring 30 fot i fyrkant och 16 fot i hojd. 




UNIVERSITY OF ILLINOIS-URBANA 



3 0112 100547071